Halv fyra i morse gav jag upp. Inte var det många timmar jag lyckades sova. Hundarna fick mat och en promenad och sen lastade vi in oss i bilen och åkte hem. Härligt!

Även idag är kortisondosen 32 tabletter. All den energin har gått åt till att röja upp efter utbyggnaden. Jag känner mig som en Duracellkanin, ungefär. Annars har det inte varit så farligt med biverkningar. Lite myrkryp, en taskig mage och en konstant hungerkänsla. Dom 41 tabletterna har väl gjort nytta.

Men jag börjar känna mig trött och sliten. I morgon börjar nedtrappningen av kortisonet, så jag hoppas att jag ska kunna sova bättre.