Midsommarafton blev en skitdag - i ordets rätta bemärkelse. Det började redan vid tretiden på morgonen, med fem toalettbesök på en timme och fortsatte sen hela dagen.

Det finns nog ingen enskild komponent i denna sjukdom som ger sig på humöret så mycket som en kass mage. En kass mage i kombination med rädslan över att när som helst få feber förbättrar inte situationen. Och inte för att jag brukar fira midsommar men när alla trädgårdar runt omkring är fulla av glada midsommarfirare, känns det lite surt att vara bunden av en omkrets av fem meter från badrummet... Stackars hundarna fick sig en och annan helt oförtjänt utskällning.

Mycket sömn blev det i alla fall och tack och lov blev det ingen feber. Bara tanken på att försöka hitta en hundvakt på eftermiddagen en midsommarafton. Lycka till...

Nu har det gått sju veckor av cytotiden. Två veckor kvar till halvtid. Hur orkar man egentligen med det här? Det enkla svaret är väl att man inte har något val. Man tar sig bara igenom, med hjälp av hoppet om något bättre. Hoppet om att få vakna pigg en dag och ge hundarna en riktig långpromenad innan det är dags att åka till jobbet. Hoppet om att orka arbeta en hel dag utan att behöva sova middag minst två gånger. Hoppet om att gå på lunch med kompisarna och orka äta upp hela portionen. Hoppet om att kunna äta den lunchen utan att behöva snegla oroligt efter toaletten. Hoppet om att ha så mycket energi kvar efter arbetsdagen att man orkar ta itu med diverse projekt hemma. Hoppet om att få leva ett normalt liv, helt enkelt. Och att bli frisk, förstås.

Jag inser ju att det inte är över med cyton. Det återstår fortfarande både operation och strålning. Med min vanliga otur lär jag väl samla på mig alla möjliga biverkningar då också. Men ändå. Mycket värre än så här kan det väl inte bli?

Det har hunnit bli midsommardag när jag skriver det här och humöret har redan blivit bättre. Magen är i och för sig fortfarande kass och jag är lika trött som vanligt men jag och hundarna har haft ett par mysiga timmar i trädgården, med solsken och fågelkvitter. Nu får det vara slut med halvtomma glas på ett tag. Sju veckors cyto betyder ju faktiskt mer än en tredjedel. Och när det gäller antalet kurer har jag ju redan passerat hälften. Och hur det än var med magsjukan, lyckades jag ändå peta i mig en skål med jordgubbar och grädde igår. Och sist men inte minst, Hemske Harald krymper ju! Med gnäll vinner man inga krig, eller hur?

 

Adrienne

21 juni 2008 09:03

Man får gnälla lite men det är inte gnäll i ditt fall utan ren fakta och den kan vara förjävlig, vilken den också blir för dig emellan varven!
Hoppet går faktiskt att se över och ändras så den passar ens livssituation i dag och man ändå får livskvalite!
Vad är ett normalt liv! jo det vi skapar under de förutsättningar vi har just nu. Se alltid framåt aldrig hur det har varit!
Kram Adrienne

 

christel

21 juni 2008 13:30

Hallå Busan o Välkommen till Bloggvärlden !
Kul att du börjat blogga o du e redan inlagd bland mina favoriter så blogga på.
Ha en fortsatt go midsommar trots eländet..
Va rädd om dig kram från Christel (forumet)

http://www.kristallens.blogg.se

 

Karin G

23 juni 2008 11:04

Tant?! Ja, ja - inte ännu va!
Lägger upp bloggen som en favvo. Själv har jag lagt ner min. Räcker med att jobba med webb. Ses.
KG

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...