Eftersom jag ändå var och tog blodprov i morse passade jag på att smita upp på Bröst & Sarkom för att se om någon fanns på plats. Som tur var dök min kontaktsköterska upp och hon lyckades hitta en morgonpigg läkare. Han tog en titt på mina utslag och konstaterade att dom är infekterade. Jag fick en antibiotikasalva utskriven som jag ska smeta på i en veckas tid. Blir det inte bättre under helgen får jag höra av mig, så jag kan få träffa en hudläkare. Hoppas, hoppas att det räcker med salvan. Annars är väl risken stor att det blir penicillin och då är det väl bara att glatt ställa in sig på en helg på Radiumhemmet om två veckor...

I dagens postskörd låg ett brev från Försäkringskassan, från min handläggare. Hon vill träffa mig för att diskutera hur jag ska kunna arbeta mer. Men hallå, har du ens läst mina handlingar? För en och en halv månad sen skickade jag in ett utförligt brev där jag berättade att jag, min läkare och min arbetsgivare är helt överens om att jag ska jobba så mycket jag kan och orkar trots att jag är sjukskriven på heltid i botten. Jag redogjorde också för att det handlar om totalt 18 veckor för själva cytobehandlingen och att det som kan komma efter det i form av sjukskrivningar med stor sannolikhet hamnar på arbetsgivarens bord. Detta har jag också redan fått bekräftat av en annan person på FK och jag skickar därför en kopia på min frånvarorapport en gång per månad till FK, så att det verkligen ska bli rätt.

Bara alla dessa besök i sjukvården tar väl 25 procent ungefär. Sen blir det några dagar då och då när jag är så risig att jag inte kan göra något över huvud taget. Och i mina infektionskänsliga perioder behöver jag vara försiktig, vilket om inte annat utslagen på huvudet troligtvis är ett bevis för. Jag har ändå lyckats jobba mellan 25 och 50 procent hittills och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna jobba mer. Jag kan ju inte gärna sluta med cellgifterna. Allt detta står i mina handlingar. Känns det då meningsfullt att använda en av dagarna när jag verkligen är kapabel till att jobba heltid, för att sitta på Försäkringskassan? Inte mycket.

Till råga på allt har hon kallat till möte tisdagen den 2 juli 2008... Självklart var klockan alldeles för mycket på eftermiddagen när jag läste detta, så jag får väl vänta till efter helgen med att försöka få tag på henne. Förhoppningsvis är det bara ett av alla dessa standardbrev som har gått ut, så vi kan resonera oss fram till en smidig lösning per telefon.

Apropå standardbrev från föräkringskassan, har jag ännu inte lyckats smälta det brev som gick ut till alla som varit sjukskrivna mer än ett år i förra veckan, med anledning av nya reglerna. Att detta brev inte stoppades innan utskick är för mig en fullständig gåta. Smaka på den här formuleringen: "Du kan ansöka om fortsatt sjukpenning om du har en mycket allvarlig sjukdom. Med mycket allvarlig sjukdom menas i det här sammanhanget att sjukdomen är så svår att det finns ett påtagligt hot mot den sjukes liv inom de närmaste månaderna."

Ärligt talat, vem skulle inte bli knäckt av detta om man nu vore i den situationen? Och om ironi ursäktas, hur har FK tänkt att hantera en situation där någon lever längre än beräknat? Blir man återbetalningsskyldig då?