Alla inlägg under juni 2008

Av Ingela - 20 juni 2008 06:59

Midsommarafton blev en skitdag - i ordets rätta bemärkelse. Det började redan vid tretiden på morgonen, med fem toalettbesök på en timme och fortsatte sen hela dagen.


Det finns nog ingen enskild komponent i denna sjukdom som ger sig på humöret så mycket som en kass mage. En kass mage i kombination med rädslan över att när som helst få feber förbättrar inte situationen. Och inte för att jag brukar fira midsommar men när alla trädgårdar runt omkring är fulla av glada midsommarfirare, känns det lite surt att vara bunden av en omkrets av fem meter från badrummet... Stackars hundarna fick sig en och annan helt oförtjänt utskällning.


Mycket sömn blev det i alla fall och tack och lov blev det ingen feber. Bara tanken på att försöka hitta en hundvakt på eftermiddagen en midsommarafton. Lycka till...


Nu har det gått sju veckor av cytotiden. Två veckor kvar till halvtid. Hur orkar man egentligen med det här? Det enkla svaret är väl att man inte har något val. Man tar sig bara igenom, med hjälp av hoppet om något bättre. Hoppet om att få vakna pigg en dag och ge hundarna en riktig långpromenad innan det är dags att åka till jobbet. Hoppet om att orka arbeta en hel dag utan att behöva sova middag minst två gånger. Hoppet om att gå på lunch med kompisarna och orka äta upp hela portionen. Hoppet om att kunna äta den lunchen utan att behöva snegla oroligt efter toaletten. Hoppet om att ha så mycket energi kvar efter arbetsdagen att man orkar ta itu med diverse projekt hemma. Hoppet om att få leva ett normalt liv, helt enkelt. Och att bli frisk, förstås.


Jag inser ju att det inte är över med cyton. Det återstår fortfarande både operation och strålning. Med min vanliga otur lär jag väl samla på mig alla möjliga biverkningar då också. Men ändå. Mycket värre än så här kan det väl inte bli?


Det har hunnit bli midsommardag när jag skriver det här och humöret har redan blivit bättre. Magen är i och för sig fortfarande kass och jag är lika trött som vanligt men jag och hundarna har haft ett par mysiga timmar i trädgården, med solsken och fågelkvitter. Nu får det vara slut med halvtomma glas på ett tag. Sju veckors cyto betyder ju faktiskt mer än en tredjedel. Och när det gäller antalet kurer har jag ju redan passerat hälften. Och hur det än var med magsjukan, lyckades jag ändå peta i mig en skål med jordgubbar och grädde igår. Och sist men inte minst, Hemske Harald krymper ju! Med gnäll vinner man inga krig, eller hur?

ANNONS
Av Ingela - 19 juni 2008 19:26

Beviset för det skulle väl vara det här. Jag har skaffat en blogg. Det trodde jag aldrig men här är den och idag är det världspremiär.


Bloggen handlar om mitt liv i cancerlandet. Den börjar den 1 april med en omtumlande diagnos och ingen vet hur den kommer att sluta. Även om det inte verkar så, så pågår det ett stundtals ganska normalt liv vid sidan om. Eller parallellt med livet i cancerlandet. Det har jag inte tänkt att skriva särskilt mycket om. Kanske någon gång när länderna möts. Vi får se.


Jag skriver den först och främst för min egen skull. Som ett stöd för minnet och för att så många andra invånare i cancerlandet säger att det är ett så stort stöd på själva resan.


Jag skriver den också för er som vill veta hur det går och hur jag mår. Inte för att ni ska sluta höra av er eller att jag ska sluta höra av mig utan som ett komplement.


Är det någon mer som får ut något av att läsa min blogg, blir jag bara glad. Jag har själv läst och läser en hel del bc-bloggar och det ger mig väldigt mycket.  


ANNONS
Av Ingela - 18 juni 2008 19:22

Skrev en dikt idag, för omväxling skull. Inget litterärt mästerverk men håll tillgodo:


Hur mår du?   

Det finns en fråga som börjar kännas riktigt svår

 

och det är den eviga frågan om hur jag mår

 

Jag förstår att du frågar för att du bryr dig om

 

men problemet är att så småningom

 

kommer frasen som gör mig så matt

 

”Du ser ju så pigg ut!” – men vet du att

 

strax innan du sa det var jag nära att somna

 

och just nu håller hela kroppen på att domna

 

Inte mår väl jag bättre av att du ljuger

 

jag vill ju bara känna att jag fortfarande duger

 

som jag är, spöklik och skallig, men ändå vid liv

 

vacklandes fram mellan gifterna utan alltför stora kliv

 

men så plötsligt inser jag att du nog

 

förväntat dig att se nån som nästan dog

 

Att inte heller du kan ha det så lätt

 

hur vet man egentligen vad som är rätt?

 

Så nästa gång du frågar, jag minns

 

att det handlar om att du vill visa att jag syns och finns

  
Av Ingela - 13 juni 2008 19:10

... var väl inte världens bästa cytodag. Det började med att jag kände mig riktigt hängig när jag vaknade, sådär på gränsen till feber...


Sen skulle jag ta blodprov. Jag tyckte att jag var listig som flirtade till mig ett fingerprov. Det gick naturligtvis inte bra, så det blev ett finger till. Inget av hålen har läkt ihop än... 


Upp på avdelningen för att kolla febern. Jo, jag hade nästan feber. I höger öra. I vänster öra, däremot, var det tre tiondelar lägre, så jag fick klartecken att fortsätta.


Då hade port-a-cathen kloggat igen. Tre syrror var där och pumpade och hade sig, utan resultat. Dom fick spruta i något och sen var det bara att vänta och se. Och naturligtvis fick jag ett reservstick i armen, bara utifall att. Men jag älskar ju mina blåmärken, så vad gör det...


Det där dom sprutade in fungerade till slut, så jag kunde få min ET som planerat. Det tog bara två och en halv timme längre än planerat...


Även denna gång var jag lite civilt olydig och åkte hem så fort det bara gick. Den här gången har åtminstone kortisonet gjort lite större nytta, tror jag. I alla fall är jag inte helt slut än...

Av Ingela - 10 juni 2008 19:02

Idag var det uppvisning hos professorn igen. Den här gången kändes det lite mer tveksamt. Nog känns han lite mindre, Harald, men inte lika markant som förra gången. Därför kändes det extra skönt att mottas med ett minst lika soligt leende denna gång. Han har krympt med en halv centimeter, både på höjden och bredden, sen sist. Go ET, go!


Som extra grädde på moset fick jag också svaret på lung- och bukröntgen. Inga metastaser där heller! PUH!

Av Ingela - 2 juni 2008 18:52

Även resten av helgen förflöt utan feber. Det känns verkligen skönt att veta att oddsen snabbt har förbättrats till 50/50 inför cyto nummer tre.


Igår kväll åkte jag in till stan eftersom det var blodprovsdag idag. Råkade komma samtidigt som gänget på LO-kongressen skulle samlas i puben. Bestämde mig för att göra ett besök i verkligheten och gå in och mingla lite. Kändes kul, fast jag naturligtvis blev helt slut.


Idag gjorde jag ytterligare ett besök. Det var på själva kongressen. Något som förvånade mig var att nästan ingen såg att det var jag (förutom dom som visste ungefär vad som väntade). Kan det ha berott på att jag hade den kamouflagefärgade buffen, månntro?


Det visade sig rätt snabbt att steget från ett evigt sovande till att mingla runt bland hundratals människor var lite väl stort. Tillbaka till sängen med andra ord.


Får väl se om jag orkar en sväng till i morgon innan det är dags att återvända till spenaten.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se