Alla inlägg under juli 2008

Av Ingela - 31 juli 2008 19:32

Idag skyller jag helt och hållet på värmen och åskan. Jag fick en rejäl huvudvärk i eftermiddags och det blev bara varmare och varmare ju längre tiden gick. Vid femtiden kom det lite åska och en rejäl regnskur och nån timme senare började det om igen. Det öser fortfarande ner. Men svalare blir det inte. I morgon ska det bli uppåt 30 grader igen. Men jag lovar att inte klaga om jag bara slipper feber. Jag hade egentligen tänkt att åka in till storstan ikväll men jag orkar bara inte. Det får bli blodprov i Norrtälje. Nu ska jag väl för en gångs skull inte vara iskall i alla fall...

ANNONS
Av Ingela - 30 juli 2008 13:20

Så kändes det idag när jag äntligen tog mig in till Norrtälje. Vilken befrielse! Visserligen var jag nästan beredd att vända vid tippen (jag slängde lite skräp på vägen) för att jag var slut men jag kämpade vidare. Det är jag så tacksam för nu. Det var faktiskt helt underbart att göra som Fantomen, dvs klä sig som en helt vanlig människa och gå omkring på gatorna. Jag hann med ett besök på Apoteket, köpte några toppar, två par sommarskor, myggnät och lite påfyllning till kylskåpet. Och allt detta innan den stora turistinvasionen.


Nu är myggnäten uppsatta. Ett i ena köksfönstret och ett i sovrummet, så nu får det vara öppet åtminstone så länge det inte blåser alltför mycket.


Detta behövde jag. Igår var det väldigt nära att jag deppade ihop totalt. Och då är det så himla lätt att börja se allt det negativa och alla dåliga prognoser. Visst är det fortfarande vidrigt varmt men nu är vi tillbaka på spåret igen, med fokus på den krympande Harald!

ANNONS
Av Ingela - 29 juli 2008 21:15

Denna värme håller på att fullständigt suga musten ur mig. Jag orkar ingenting! Det är inte skönt att ligga. Det är inte skönt att sitta och bara att ställa mig upp utlöser en svettattack. Vid det här laget är jag less på dånet från ACn och inte går det att ha fönstren öppna heller. Så fort det är öppet nånstans kommer det in en geting. Jag vet inte hur många som har fått sätta livet till idag. Jag skulle verkligen behöva in till Norrtälje och fixa insektsnät men idag är det lite svårare att vara obotlig optimist.


Ärligt talat känns det ganska deppigt. Jag funderade seriöst på att helt försöka vända på dygnet och försöka vara vaken inatt i stället. Ända tlls jag insåg att det kanske inte är så smart heller. Jag har ju precis tagit min spruta och med min vanliga otur sätter väl ett rejält "ryggskott" in om jag försöker hålla mig vaken... Det är tur att det blir några timmar varje morgon i alla fall, när det faktiskt går att vara utomhus. Annars skulle jag nog bli helt knäckt.

Av Ingela - 28 juli 2008 16:07

Ja, det är bara att välja. Jag förstår inte riktigt hur jag kunde få för mig igår att jag skulle ha ork att åka till Norrtälje idag. Det är ju liksom bara att stämma av hur jag har mått på dag fyra efter tidigare omgångar... Men, det är klart, jag går hellre och lägger mig med förhoppningen om förbättringar än tvärtom! Och då spelar det kanske ingen större roll om man är optimist eller korkad. Gladare blir man i alla fall.


Svalare blev det ju inte heller. Jag vaknade vid tretiden i natt av att det var vidrigt kvavt och mycket riktigt kom ett åskväder strax efter det. Lyckades somna om efter någon timme fram till femtiden och då var det redan 15 grader ute. Efter att ha varit slut hela morgonen gick jag och la mig och sov en stund, för att åtminstone orka ta mig ner till ICA. Det var på gränsen. Bilen var naturligtvis helt genomvarm, det var fullt av folk och desto tunnare på hyllorna men jag fick med mig det viktigaste hem i alla fall. När jag väl hade lastat in det som skulle in i kylskåpet var jag helt väck. Det flimrade rejält framför ögonen och benen var alldeles mjuka, så det var bara att stänga fönster och dörr och lägga sig framför ACn en stund. Igen.


Och då vaknar optimisten igen. I morgon ska jag väl ändå masa mig in till Norrtälje i alla fall. Nu har sommarbuffarna anlänt i brevlådan, så då vill jag gärna ha lite svala och ljusa kläder att matcha med. Det blir säkert lite svalare i natt, så jag kan få sova lite ordentligt - eller hur?

Av Ingela - 27 juli 2008 18:43

Jo, kanske lite. I natt sov jag faktiskt sex timmar och det blev ytterligare en på förmiddagen. Inte för att jag känner mig särskilt mycket piggare men nån nytta gör det väl ändå, om inte annat på lite längre sikt. Idag har det faktiskt varit ganska biverkningsfritt, förutom tröttheten. Brist på smak och matlust men det är väl egentligen ingen som orkar äta särskilt mycket när det är så varmt. Det har blivit "några" avsnitt av Vita Huset idag. Det är det enda jag har orkat med, i svalkan framför ACn.


I morgon ska det tydligen bli lite svalare. Då kan jag förhoppningsvis samla lite krafter och ta mig in till Norrtälje och apoteket. Skulle också vilja orka titta lite på svala sommarkläder och ett par sköna skor.

Av Ingela - 26 juli 2008 18:30

Jag sov inte mer än totalt tre timmar i natt. Tack för det, kortisonet. Och värmen förstås. Hela dagen har jag varit helt urlakad men ändå bara kunnat slumra till korta stunder. Utomhus har det bara inte gått att vara några längre stunder mer än i morse och nu på kvällen.


Idag har jag inte mått illa i alla fall, även om matlusten har varit tämligen obefintlig. Plåtsmaken börjar smyga sig på och smaklökarna fungerar sämre och sämre. Myrkrypningana har hållit på hela dagen och nu på eftermiddagen dök det upp en i och för sig väldigt lindrig form av "taxbett". Mer som bromsbett. Det hugger till lite här och där, gör ont en stund och sen ger det sig. Inte alls behagligt.


Jag har åtminstone inte haft flimret framför ögonen den här gången, förutom i onsdags. Det fick mig att tvivla på att kortisonet är skyldigt och minsann fanns det med i FASS som en mycket ovanlig biverkning av Taxoteren, visserligen vanligast vid infusionstillfället men ändå. Här prickar vi av biverkning efter biverkning. Det är väl snart bara förstoppning som jag har sluppit helt... Men i ärlighetens namn är det ju inte alla biverkningar som är särskilt besvärande. Det är mest skönt att kunna "skriva av" ett antal konstigheter som man kan vara rätt säker på att dom är övergående.


Klockan är snart sju. Det är 25,6 grader ute och 27,5 inne. Jag har stängt fönster och dörr och ACn står på för fullt, så det ska vara lite svalare när det är dags att gå in och vila. Någon särskilt mycket bättre nattsömn är väl inte att hoppas på men i morgon trappar jag ner till åtta kortisontabletter, så då ska det väl ordna till sig. Det ser ut som om det kan bli någon grad svalare framöver och det gör verkligen ingenting. Om detta är hundarna och jag helt överens.

Av Ingela - 25 juli 2008 18:28

Eller ännu hellre - bara en gång kvar! Hur gott smakar inte dom orden på tungan (det gäller att passa på att njuta innan plåtsmaken gör entré). Som kompensation för att alla andra är på semester, hade min ordinarie behandlingssjuksköterska återvänt från sin. Idag tog det bara fem minuter att få igång porten och sen var det bara att fylla på med nya gifter. Jag mådde illa av av hallonsaften och känner fortfarande ett svagt illamående. Taxen, däremot, kändes inte alls.


När jag kom hem till lägenheten var det olidligt varmt ute, så hundana fick bara en snabbkiss innan vi åkte. Jag stannade till vid pizzerian, som ju också är vårt lokala postombud, och hämtade lite ny sysselsättning för trötthetsdagarna. Sju säsonger av Vita Huset ska väl räcka åtminstone under denna kur... Till min besvikelse låg det inga sommarbuffar i brevlådan men dom kommer väl på måndag. Jag har i alla fall fått ett mail om att dom skickades igår.


Ett nytt läkarintyg hade jag däremot fått, så nu är jag på egen begäran sjukskriven augusti ut. Hon missförstod mig lite, för det står i intyget att min behandling är så tuff att jag inte kan jobba alls. Jag får väl ringa till min FK-handläggare på måndag och be henne att bortse från det. Jag räknar med att fortsätta som hittills med att jobba så mycket jag orkar och sen förhoppningsvis hinna jobba lite heltid innan operationen. Det beror förstås på när operationen blir men jag hoppas att jag får åtminstone fyra veckor mellan sista cyton och operationen.


Kortisonet verkar inte göra någon större nytta den här gången heller. Jag känner mig minst av allt speedad och är som sagt lätt illamående. Någon matlust har inte riktigt gått att uppbringa så jag har tvingat i mig filmjölk och en smörgås bara för att få i mig nånting. Det enda kortisonet har bidragit med är dom eviga röda kinderna och dom kunde jag gärna vara utan. Å andra sidan har ju var och varannan människa varit ute för länge i solen nu när värmen har kommit, så jag är ju inte ensam om att vara som en kokt kräfta i ansiktet. Myrkrypningarna har börjat men annars är det relativt biverkningsfritt än så länge.

Av Ingela - 24 juli 2008 19:48

Dagens blodprov skulle ju enligt planeringen tas på Hötorget. Laddad med värmekuddar gick jag dit, bara för att mötas av en skylt med "semesterstängt". Jag som ändå hade kollat på nätet och allt. Ilsken som ett bi tog jag tunnelbanan till Odenplan och Läkarhuset i stället. Där var det öppet och armen värmdes upp rejält. Med hjälp av en "fjäril" gick det ganska lätt att fylla dom två rören och blåmärket är inte större än en centimeter.


För ungefär en timme sen slog det mig att det nog stod något om /8 på skylten om semesterstängt, alltså nästa vecka. Att det var mörkt och stängt berodde antagligen på att dom inte öppnade förrän klockan åtta på Hötorget. Hur pinsam kan man vara? Jag skyller på min förvirrade cytohjärna för att slippa skämmas alltför mycket. Något gott förde det ändå med sig eftersom jag kunde passa på att handla ett gäng provivashots på Coop när jag nu ändå var precis bredvid.


Efter en kort sejour på jobbet var det så dags för mig och Harald att visa upp oss på Radiumhemmet igen. Det kändes inte alls lika bra som vanligt, helt enkelt av den anledningen att den som aldrig varken sett eller känt på knölen förr naturligtvis saknar förutsättningar att göra jämförelser. Det var absolut inget fel på den nya läkaren, tvärtom var hon jättetrevlig. Enligt hennes mätning har Harald inte krympt på bredden denna gång, möjligtvis något på höjden men det är med reservation för att alla mäter olika. Och naturligtvis glömde jag fråga vad hon slutligen skrev. Min upplevelse av att han har mjuknat rejält kunde hon naturligtvis varken bekräfta eller dementera. Däremot kunde hon bekräfta att mina värden var bra och att vi kör vidare i morgon med oförändrad dos.


Först när jag kom hem insåg jag att jag totalt glömde bort att fråga om mammografin. Det är väl bara att vänta i tre veckor, då det för övrigt blir ännu en ny läkare... Men man kan väl inte gärna gnälla över att folk tar ut sin lagstadgade rätt till semester (inte med mitt jobb i alla fall). Nu rullar det i alla fall på. Två tredjedelar av cytoperioden är avklarade (Hurra!), kirurgkonferensen är bokad och jag lär väl snart få en kallelse för att få resultatet av den.


Just nu känns värmen som det största bekymret. Jag är redan svullen, framför allt vid handlederna, och det lär inte precis bli bättre om det kryper upp mot 30 grader. I morgon får vi ändå förhoppningsvis åka hem och lite svalare brukar det ju vara ut mot havet. Framför allt är det enklare att gå lite mer lättklädd. Och funkar inget annat, har jag ju min ovärderliga AC!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4 5 6
7 8
9
10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se