Hoppsan! Mina vita blodvärden var bra. Riktigt bra. 3,1 vilket väl är helt normalt om jag minns rätt. Det trodde jag inte. Bara det inte är så att dom dippar senare den här gången...

Norrtälje kan faktiskt vara en riktigt trevlig stad på sommaren också. Åtminstone klockan halvåtta på morgonen. Blodprovet gick bra, även om jag faktiskt lyckades med konststycket att vara kall i morse också. Det blev också ett besök på Granngården för inköp av tuggpinnar och slutligen Flygfyren för lite proviant.

Det har varit väldans varmt idag också men ändå en otrolig skillnad mot igår. Det gör stor skillnad när det inte är åska i luften. Jag kan inte påstå att jag har gjort särskilt mycket produktivt, vilket faktiskt börjar bli en stressfaktor. Jag har ju trots allt en del jobb som behöver göras men det får bli nästa vecka. Om det nu inte spöregnar i morgon. Då kan jag lika gärna sätta mig en stund och jobba.

På biverkningsfronten är det väldigt lugnt, faktiskt. Lite kass mage i vanlig ordning, plåtsmaken och den obligatoriska tröttheten förstås men annars egentligen ingenting. Det här borde jag väl inte skriva, med tanke på att jag skrev i lördags att förstoppning var ungefär den enda biverkningen jag sluppit... Men den har ju som sagt övergått till mer "normal" kass cancermage igen.

Just nu njuter jag av att sitta på en sval altan efter en promenad med hundarna. Snart är det dags att gå in och ta spruta, den sista för denna omgång. Nu har det faktiskt gått drygt 13 veckor och det är bara fem kvar. Helt otroligt. Dom första nio veckorna gick ju så sanslöst långsamt men nu går det undan. Redan augusti. Det känns rätt bra att vi är på väg mot höst. Det är i största allmänhet en härlig årstid tycker jag och i år har den en särskild fördel. Det slutar växa i trädgården.

Såg förresten att jag hade haft 375 unika besökare under juli. Eller 372 då, om jag ska vara ärlig eftersom jag själv använt tre olika datorer. Det känns stort och jag blir verkligen lika glad varje gång det är någon som vill läsa. En stor stjärna i himlen till er alla!

 

Lena o Falcon

2 augusti 2008 01:03

Hej på dej! Jag är matte till Falcon, som tydligen är halvbrorsa med din Yoker! Kämpa på, min kompis gick igenom samma elände hela förra sommaren. Nu är hon frisk, glad, långhårig och tjock (hmm.. det är sant, hon älskar att vara hungrig!) Kram Lena!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...