Idag ringde jag till KS Bröstcentrum och frågade om det fanns någon operationstid inbokad för mig. Det gjorde det. Den 8 september är det dags att skära av både Harald och bröstet från resten av mig. Oj, det blev helt plötsligt väldigt verkligt! Nu gäller det att hitta nånstans att hysa in hundarna. Dels för själva operationen men också minst en vecka till. Jag lär få ta det försiktigt i början och ska väl helst inte bära mer än en liter mjölk och då är det kanske lite mycket med nästan 90 kilo hund, visserligen fördelat på två... En första förfrågan är i alla fall skickad till Kicki där jag vet att dom trivdes förra hösten, så får vi se vad som händer. Nu fick jag ju ändå lite tid på mig att leta, så det löser sig alltid på något vis.

Idag blev det nästan sex timmar på jobbet. Det var egentligen alldeles för mycket eftersom dag fyra är en riktigt dålig dag men det behövdes för planeringen framåt. Och det är ju som sagt alltid trevligt att få lite lunchsällskap, även om maten inte smakar något. Riktigt sliten var jag när vi äntligen kunde åka hem och jag borde väl egentligen sovit en stund först men vi kom i alla fall hem helskodda. Idag har jag tagit dom sista fyra kortisontabletterna och om en stund tar jag den sista illamåendetabletten, enligt schemat. Det kan bli fler om det kommer fördröjt illamående men jag hoppas slippa. Snart är det också dags för den hatade sprutan. Fyra dagar till, så slipper jag även dom. Bara att slippa gå runt som ett vandrande husapotek, med alla mediciner i handväskan för att jag inte ska stå utan för att jag har glömt dom i fel bostad, känns som en befrielse.

Det är verkligen en helt underbar känsla att äntligen kunna se slutet på den längsta perioden i mitt liv. Jag har levt i nån sorts dvala sen 2 maj, eller egentligen ända sen 1 april, och ett tag kändes det som att det här aldrig skulle ta slut. Och så går det helt plötsligt rasande fort igen. Jag inser att det fortfarande finns tuffa hållplatser på den fortsatta resan men ändå. Jag börjar kunna skymta slutstationen. Nu finns det ju inga garantier. Det vet jag. Under resten av livet kommer naturligtvis medvetenheten om att jag kan få återfall att finnas där men just nu väljer jag att enbart fokusera på att bli färdigbehandlad. Och frisk. Och få ta tillbaka kontrollspakarna över mitt liv.

 

Gabriella

18 augusti 2008 22:22

Kan inte begripa att du förutom allt annat också orkar skriva på bloggen precis varenda dag. Helt otroligt vilken resa du gått igenom och tänk vad du har klarat under den här tiden!!!

Sköt om dig

//Gabriella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...