Vi kände oss lite lurade av SMHI i morse, jag och hundarna. Regnet skulle ju inte komma förrän på eftermiddagen. När vi skulle ut på morgonpromenaden vräkte det ner och i stort sett hela Norra Latins skolgård var täckt av vatten. Vi var dyngsura alla tre när vi väl kom in igen.

Efter att ha varit och tagit blodprov och handlat lite, åkte vi hem och tog det lugnt. Jag har varit rejält trött idag och ögonen har börjat rinna igen. Förutom det mår jag rätt bra. Jag har faktiskt hittat en positiv biverkning mitt i alltihop också. Jag har i flera år haft besvär med en liktorn. Den sitter på högra fotens trampdyna, precis där tyngdpunkten hamnar så fort jag tar ett steg. Den har orsakat rätt stora problem eftersom det har gjort rätt ont. Högklackat är inget som jag frivilligt har tagit på mig. Mycket tid har den tagit också, med ett evigt fotbadande, filande och pillande. Utom nu under cytoperioden, då jag liksom inte har orkat bry mig om att hålla på med den. Då har den helt plötsligt lugnat ner sig och jag inser nu att jag knappt känt av den på alla dessa fjorton veckor. Alltid något.

Det ha gått fjorton veckor idag. Bara fyra kvar. Och med lite tur, något mindre. Det beror ju helt på hur det blir med biverkningar efter nästa cyto. Men ändå. Fjorton veckor! Undrar vart dom egentligen tog vägen... Jag börjar bli riktigt nyfiken på resultatet av kirurgkonferensen. Hoppas att jag, om inte förr, får veta något vid återbesöket nästa vecka. Det känns som om gifterna har tagit ännu lite på Harald men osvuret är bäst.

Idag jobbade jag heldag. Lite trött var jag frampå eftermiddagen men inte värre än att det gick att hantera. Vi sover i stan inatt också, så det får bli blodprov på Odenplans läkarhus i morgon. Sen är det nog säkrast att fly fältet. Dels är det 08-fest eftersom det är 080808, vilket lär betyda mycket folk, och dels ska det tydligen komma rätt mycket regn i morgon också.

Möttes förresten av ett mycket sorgligt besked i morse på nätet. Yokers pappa Sigvard finns inte längre. Även hundar drabbas av cancer och tyvärr är det ganska vanligt just hos bernern. Vad kan man säga annat än att det är en j-la sjukdom... Sigge, du fantastiska charmtroll, ha det så bra med tjejerna i hundhimlen!

Två dagars jobb var tydligen nog för både hjärna och kropp, för idag var det dags för vila igen. Jag sov ända till kvart i sju, vilket fick hundarna att bli väldigt konfunderade. Trots att vädret var i det närmaste perfekt har jag inte varit ute varken många eller långa stunder.

Efter hundarnas kvällsmat kände jag mig ganska pigg, så jag bestämde mig för att åka in till stan. Det tyckte tydligen inte mina berners att vi skulle göra, för i stället för att hoppa in i bilen passade dom på att rymma till grannen. Hellre det än att dom sticker ut i skogen. Nu gick det ändå smidigt att rätta in dom i ledet igen.

Utslagen har hållt sig relativt lugna. Det är bara på två ställen som dom är rejält irriterade och ömma. Det tråkiga är att jag inte vågar låta bli att smörja in hela området där dom brukar komma men det är inte värt risken. Det får väl vara kladdigt några dagar till. Annars är det fortfarande ganska lugnt med biverkningar. Jag är fortfarande svullen runt vrister och armleder. Hade hoppats att det skulle ge sig när värmen försvann men det gjorde det inte. Magen är också riktigt härligt svullen men annat är väl inte att vänta sig.

Möttes av ett inspirerande jobbmail i morse, vilket fick både hjärna och skrivfingrar att komma igång. Det var nästan så att jag höll på att glömma bort att åka in till Norrtälje. Blodprovet gick bra idag också och roligt hade vi, jag och sköterskan. Efter en kort sväng in på Flygfyren åkte jag hem och satte mig vid datorn igen och fick en hel del uträttat.

Idag har jag mått riktigt bra. En av dessa värdefulla dagar när allt känns nästan som normalt, både fysiskt och psykiskt. Till och med magen har nästan varit snäll (man kan ju inte få allt men även nästan känns som en framgång). Jag är så otroligt tacksam över att värmeböljan är över, så det stör mig inte det minsta att det i stort sett har ösregnat hela dagen.

Riktigt skönt är det att vara hemma igen, fast jag är ändå glad att jag åkte in igår. Det visade sig att det hade varit fem timmars strömavbrott under eftermiddagen och det var jag gärna utan. Det verkar vara en tidsfråga innan strömmen går idag också. Det är ständiga frysningar på TVn och det blåser rejält.

Idag var det inte så ödsligt på jobbet. Det var skönt att få undan det nödvändigaste och väldigt trevligt att gå ut på stan och äta lunch för en gångs skull. Lite shoppande blev det också. Nån korkskalle har bestämt att hela Drottninggatan (åtminstone delen mellan Sergels Torg och Kungsgatan) ska vara till för ungdomar, vilket innebär att DEA är utsparkade från Hötorgshuset i PUB från och med sista augusti. Redan idag började deras utförsäljning med 70 procent på alla varor. I och för sig trevligt att få tag på billiga kläder men jag hade föredragit att dom hade fått vara kvar.

På sjukfronten inte mycket nytt. Smaklökarna har kämpat sig till liv igen och det värsta av plåtsmaken är borta. Magen är som den är och det känns verkligen att jag inte har sovit middag idag.

I morgon är det kirurgkonferens. Jag skulle vilja vara en liten fluga på väggen och få höra vad som sägs men det är väl bara att vänta på att så småningom få en kallelse från St Göran. Jag kan ju alltid trösta mig med att jag får åka in till Norrtälje och ta ett blodprov. Hurra!

Det lät som en bra idé i morse. Eftersom det ändå regnade hela förmiddagen, så bestämde jag mig för att åka in till stan. Tanken var att passa på att uträtta lite ärenden. Men när jag väl hade kört dom 6,5 milen rastat hundarna och packat ur bilen fanns det ingen ork kvar. Jag får väl se hur det känns i morgon. Upp på jobbet måste jag och till Apoteket måste jag. Sen kanske det finns lite krafter över till andra saker också.

Jag skulle inte skrivit ett enda litet ord om biverkningar som jag inte har. Engelskan har ett bra ord för sånt och det är "jinx", dvs att utmana ödet. När jag vaknade vid femtiden hade jag fått ett riktigt rejält "ryggskott" av sprutan. Längs med hela ryggraden. Det var inte så mycket annat att välja på än att ta två Panodil och försöka ligga så still som möjligt. Nånstans mitt på dagen sov jag en stund, gick upp och tog två Panodil till och la mig i fåtöljen i stället. Ett par timmar senare gav det sig äntligen. Gissa om jag är glad för att jag inte ska ta nån spruta ikväll!

Jag har annars klarat mig väldigt lindrigt från biverkningar just av Neupogenet. Lite ont har det gjort men inte alls som idag. Dom förra omgångarna har ju mina vita dippat rejält men igår var värdena bra. Det kanske är så att det här var kroppens sätt att tala om att gårdagens spruta var en för mycket?

En till biverkning har dykt upp igen och det är utslagen. Tidigare och tidigare för varje gång. Dags för en vecka med kladdiga örngott och buffar igen, med andra ord. Surt. Jag som nästan hade tänkt att testa peruken under veckan, när det nu äntligen har blivit lite svalare. Men det kommer att ta lång tid innan håret har växt ut, så det går fler tåg. Det har inte blivit fler än dom där enstaka små fjunen och inte har dom blivit längre heller. Ögonbryn och fransar sitter fortfarande kvar, fantastiskt nog.

Jag fick som jag ville till slut. Det har regnat nästan hela dagen. Visserligen är det fortfarande nästan 24 grader inomhus men det har ändå varit väldigt skönt.

Just det, det har ju på nåt magiskt sätt tillkommit 13 besökare i julistatistiken sen igår. Även ni ska naturligtvis ha en stjärna i himlen!

Hoppsan! Mina vita blodvärden var bra. Riktigt bra. 3,1 vilket väl är helt normalt om jag minns rätt. Det trodde jag inte. Bara det inte är så att dom dippar senare den här gången...

Norrtälje kan faktiskt vara en riktigt trevlig stad på sommaren också. Åtminstone klockan halvåtta på morgonen. Blodprovet gick bra, även om jag faktiskt lyckades med konststycket att vara kall i morse också. Det blev också ett besök på Granngården för inköp av tuggpinnar och slutligen Flygfyren för lite proviant.

Det har varit väldans varmt idag också men ändå en otrolig skillnad mot igår. Det gör stor skillnad när det inte är åska i luften. Jag kan inte påstå att jag har gjort särskilt mycket produktivt, vilket faktiskt börjar bli en stressfaktor. Jag har ju trots allt en del jobb som behöver göras men det får bli nästa vecka. Om det nu inte spöregnar i morgon. Då kan jag lika gärna sätta mig en stund och jobba.

På biverkningsfronten är det väldigt lugnt, faktiskt. Lite kass mage i vanlig ordning, plåtsmaken och den obligatoriska tröttheten förstås men annars egentligen ingenting. Det här borde jag väl inte skriva, med tanke på att jag skrev i lördags att förstoppning var ungefär den enda biverkningen jag sluppit... Men den har ju som sagt övergått till mer "normal" kass cancermage igen.

Just nu njuter jag av att sitta på en sval altan efter en promenad med hundarna. Snart är det dags att gå in och ta spruta, den sista för denna omgång. Nu har det faktiskt gått drygt 13 veckor och det är bara fem kvar. Helt otroligt. Dom första nio veckorna gick ju så sanslöst långsamt men nu går det undan. Redan augusti. Det känns rätt bra att vi är på väg mot höst. Det är i största allmänhet en härlig årstid tycker jag och i år har den en särskild fördel. Det slutar växa i trädgården.

Såg förresten att jag hade haft 375 unika besökare under juli. Eller 372 då, om jag ska vara ärlig eftersom jag själv använt tre olika datorer. Det känns stort och jag blir verkligen lika glad varje gång det är någon som vill läsa. En stor stjärna i himlen till er alla!