Det gick alldeles utmärkt att köra bil, så länge som jag bara kom ihåg att planera växlingarna i god tid. Så det blev inget rally idag, Christel :) Här hemma är det så tomt, så tomt. Fast rätt skönt ändå faktiskt att få ett par dagar på mig att läka såren lite till innan knähundarna anfaller...

Världens bästa grannar bjöd på middag. Vid mitt middagsbord. Dom ville titta på TV samtidigt som dom tyckte att jag behövde lite lagad mat och det var ju en alldeles utomordentlig lösning.

En jättefin bukett blommor från postgänget, med medföljande nalle, väntade på mig när jag kom hem. Det var verkligen en överraskning och väl värt en stjärna i himlen!

Nu har jag letat fram mina gamla tajta linnen och det känns som den bästa lösningen hittills, tillsammans med en rejält bylsig tröja. Vaddprotesen får nog vila i frid, till dess att jag har fått prova ut en riktig protes. Nu koncentrerar jag mig på att få såren att läka och det verkar hittills gå ganska bra. Det är ett gult område precis under stygnen men det hoppas jag är antingen ett blåmärke eller serom. Det gör i alla fall inte ont och det är inte varmt, så det bör inte vara nån infektion. Jag är faktiskt fascinerad över att det känns så pass bra efter operationen. Snart kanske jag till och med kan börja sova i sängen.