För första gången på evigheter har jag haft en alldeles frivillig slappardag. Jag bestämde mig i morse för att njuta av min sista hundlediga dag och verkligen göra så lite som möjligt. Och så blev det. Riktigt skönt var det att vila på mina egna villkor. Men jag får erkänna att nu längtar jag väldigt mycket efter knähundarna. I morgon är det dags. Jag får väl fundera ut nån lämplig skyddsklädsel inför hämtningen eftersom jag misstänker att all "inte-hoppa-träning" kommer att vara som bortblåst. Och det vore lite trist om jag skulle slita upp något nu, när det gått så bra hittills efter operationen.

Idag har jag på allvar försökt att komma igång med sjukgymnastövningarna. Det gick inte särskilt bra. Det är svårt när inte känseln är där. Armen är som en okontrollerad köttklump, ungefär. Jag fuskade lite och gjorde övningarna stående i stället. Det borde rimligen ge ungefär samma effekt och till och med lite till eftersom belastningen blir högre. Hoppas jag. Det måste väl ändå vara bättre än inget alls. Det har inte alls gjort särskilt ont idag. Däremot känns det något mer svullet men det beror väl på att slangen är borta.