Min må bra-helg går än så länge planenligt. Idag var jag in till Norrtälje och shoppade. Modet just nu är som skräddarsytt för bröstopererade. Mycket stickat och bylsigt. Och dessutom svämmar affärerna över av grått och svart, vilket verkligen är som gjort för mig. Jag gjorde av med alldeles för många pengar egentligen men det var det faktiskt värt! Jag kan ju inte gå runt med en munkjacka resten av livet, eller hur? Nu är ju planen att jag ska prova ut en riktig protes så fort jag har klarat av nästa veckas läkarbesök och då blir väl förhoppningsvis klädvalet lite enklare. Men f-n vet... Med tanke på hur illa jag faktiskt tycker om den tillfälliga protesen som jag fick med mig från sjukhuset, tänker jag inte ropa hej förrän jag har känt hur protesen passar mig och mina behov. Till dess funkar det helt OK att hanka sig fram i världen enbröstad. Med bylsiga kläder som sagt. Kaxigare än så är jag inte.

Jag köpte lösögonfransar också. Den minst iögonfallande modellen. Sist jag försökte mig på att måla ögonen insåg jag att jag har tappat lite väl många fransar. Att måla dom få som är kvar går helt enkelt inte. Inte för att jag brukar sminka mig varje dag men ibland vill man faktiskt. Bara få se ut som alla andra.

Än har jag inte vågat prova nyförvärvet men jag ska testa nån gång under helgen, tror jag. Lite jobbigt är det faktiskt att håret inte har börjat växa. Förutom på ett enda ställe; under den opererade armen. Och där har jag ju absolut ingen nytta av det. Tvärtom. Jag kan ju inte gärna ge mig på att raka ett område där jag inte har varken känsel eller lymfkörtlar. På glödlampan händer det ingenting och det börjar bli riktigt påfrestande. Apropå att se ut som alla andra. Jag saknar mitt hår obeskrivligt mycket, slitet och grånande som det var. Just nu är jag så less på mina buffar och mössor så jag kan kräkas. Och peruken känns som ett enda stort b-alternativ. Visst, det ser väl hyfsat ut när jag har den på mig men känslan  av "fake" är ju där hela tiden, förutom att det är äckligt varmt och kliigt.

Och hela tiden slits jag mellan känslorna. Vem är jag att gnälla över ögonfransar och hår när jag faktiskt lever? Och tro för all del inget annat. Att ha kommit så här långt på resan i cancerlandet är helt obeskrivligt och ofattbart! Och jag försöker verkligen "gilla läget". Just nu är det väl nerverna som spökar lite. Inför patologsvaret på måndag.  Återigen, det finns inget som tyder på ett negativt besked men för mig är det avgörande att ha en beredskap för vad som kan komma, oavsett vad.

Jag tror att det inte går att föreställa sig hur liten man faktiskt är inför den här sortens besked. I alla fall hade jag ingen som helst aning innan resan i cancerlandet påbörjades. Då, innan resan, var jag odödlig. Nu har jag fått så många påminnelser om att jag faktiskt inte är det. Och ändå är livet på något konstigt sätt så mycket njutbart nu. Små, små saker betyder så oändligt mycket och ger så mycket glädje. Så mycket glädje att jag nästan skäms över att inte kunna "gilla läget"...

Fast just den här helgen hade jag ju bestämt mig för att må bra. Och inte grotta ner mig i den mörka zonen i cancerlandet. Så det är det som gäller just här och just nu! Precis så här fort och rörigt, som det verkar, är det. När jag började skriva mitt inlägg var det bara uppåt. Och efter en rejäl berg-och dalbana är det uppåt igen. Så länge som det avslutas med uppåt, får man väl vara tacksam!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...