Första hela dagen utan ett bloss gick minst lika bra som gårdagen. Lite sug periodvis men inte värre än att det gick att hantera. I morgon har jag bokat tvättstugan, så jag kan få väck gammal sur röklukt ur kläderna. Det är faktiskt enda nackdelen med att sluta röka. För mig. Jag har redan ett väldigt känsligt luktsinne och vill helst inte att det ska bli ännu känsligare. Men det är en "biverkning" som jag är beredd att ta.

Idag ringde professorn. Jag fick ju äran att lämna tre rör med blod sist jag var där. Värdena var bra och det känns ju i hela kroppen också. Vi bestämde att jag får börja äta Tamoxifen, eller Nolvadex som det heter på receptet, och så får tiden utvisa om jag är i klimakteriet för att stanna där eller inte. Jag behöver inte börja äta dom förrän i slutet av strålningsperioden, så det är väl bara att njuta av en biverkningsfri månad. Om jag nu inte får tråkiga biverkningar av strålningen, förstås. Men jag får i alla fall njuta av en biverkningsfri vecka i alla händelser och det ska jag verkligen göra! Samtalet avrundades med att min nyvunna rökfrihet skrevs in i journalen, till professorns stora glädje. Det gäller att täppa till alla utgångar, så jag inte börjar hitta på en massa dumma svepskäl när så småningom strålningen är över. Det räcker så väl med alla korkade argument jag har använt sen den 1 april...

Det börjar krypa ut lite stygnrester här och där (fast fortfarande vid själva såret). Jag kan inte förstå varför dom inte bara kan lösas upp i lugn och ro. På insidan. Det var likadant när jag hade satt in venporten. Då kom det också ut vassa ändar. Däremot går det bara åt rätt håll med rörligheten. Nu gäller det bara att motivera mig till att fortsätta träna. Dels ska jag ju ligga i exakt samma ställning som i fredags i fem veckor och dessutom ska jag till sjukgymnastgruppen på måndag. Då vill man ju inte skämmas. Kompromissen av dubbelbokningen på måndag blir att jag först går och anmäler mig till strålningssimuleringen. Sen går jag upp och är med i trekvart hos sjukgymnasterna. Då missar jag slutet och en träff med en representant från Amazona, som bland annat ska visa proteser. Det känns som om jag klarar mig utan den informationen. Sen får jag kasta mig ner till simuleringen.

Bra kompromiss, känns det som, eftersom jag slipper boka in ytterligare tider. Jag behöver onekligen lite tid för att jobba också. Det är rätt mycket som ska skrivas både just nu och framöver och dessutom en hel del annat som jag, som obotlig optimist, har åtagit mig att göra. Men efter denna sommar, har jag hellre lite väl mycket omkring mig än tvärtom.

 

Gabriella

14 oktober 2008 22:13

Stort GRATTIS till den andra rökfria dagen!!

//Gabriella

 

christel

15 oktober 2008 14:19

Blir så stolt över rökstopp beslutet o att ni har sån karaktär, kanonbra o fortsätt kämpa, du fixar det här. Krya på dig o tat lugnt (om du kan hehe) kram från christel

http://www.kristallens.blogg.se

 

Lasse S

15 oktober 2008 15:39

Vad glad jag blir över Ditt beslut och grattis till bra resultat så här långt. Med kännedom om Din karaktär så är jag inte orolig och kan bara önska Dig lycka till med rökstoppet. Faktum är att jag hade ettårsjubileum när jag var hos Dig sist och klarar jag det så klarar Du det, Du är ju trots allt starkare än jag i många avseenden.

Kram Lasse S

 

Dockmamman

19 oktober 2008 07:47

En dag till, GRATTIS, ett steg framåt hela tiden och så blir du medveten om din inre stolthet och dag för dag blir en seger och då får man tänka att är jag så här duktig då klarar jag en dag till...

Det lät som fullspäckat schema för dig hoppas att det gick bra/Kram

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...