Dagens strålning gick alldeles väldigt bra, fastän sköterskorna hade glömt att tända stjärnorna i himlen.  På tillbakavägen lämnades lilla bilen in för däckbyte och rengöring och efter ca en timmes möte kunde jag hämta tillbaka den igen. Snälla Roger och Valle stod nästan och bara väntade på att få hjälpa till. Och det är klart att dom fick! Varsin stjärna till er. Och till Monica, Svenne, Björn-Inge och My som bar däck igår!

Faktiskt tror jag ni förstår hur mycket det betyder att ni lånar ut lite muskelkraft Och om ni inte gör det, fick ni ju just en stjärna i himlen! Men, jag är inte riktigt säker på att nån förstår hur jobbigt det är för mig att behöva fråga. Inte ens jag förstår, så hur skulle nån annan?  Jag tror att det främst är två orsaker. Dels är det kontrollbehovet, dvs just i det här fallet behovet av att reda ut allt jag själv har tagit på mig. Rent förnuftsmässigt kan jag väl förstå att det inte på något sätt förminskar mig som människa, bara för att jag varken kan eller får bära på tunga däck. Men ni ska veta att det tar emot. Inte att ta emot. Utan att behöva fråga.

Och den andra orsaken handlar nog främst om rädslan av att inte få nån hjälp. När jag väl frågar. Och den är väl inte helt obefogad. Eller rättare sagt, av erfarenhet är det faktiskt så. Att alla som erbjudit hjälp är som bortblåsta ibland när hjälpen verkligen behövs. Så därför bad jag om hjälp redan igår morse. Bara så ni vet varför...

Lite tyngre har den definitiva tolfte dagen varit men ändå helt nikotinfri!

 

Marita

24 oktober 2008 21:00

Håller tummarna för dig som en rökfri Ingela.
När det gäller din andra resa du håller på med, håller jag inte bara tummar utan allt som går att hålla.
Ville bara med några rader visa att jag följer din resa.

 

Dockmamman

25 oktober 2008 14:46

Jag tycker du är så otroligt duktig, 12 dagar är fantastiskt men jag förstår din svårighet, du kämpar med två saker, cancer och sluta och röka, hur fantastisk är man inte då som verkligen prövar att sluta röka just nu...

Jag slutade att snusa för 3½ år sedan, jag blev jättesjuk efter tre dagar, samlade på mmig vätska så jag blev tvungen att ringa sjukhuset, men de sa att det var en väldigt vanlig symtom när man slutade med nikotin tvärt, jag använde inget plåster utan nikotinfritt snus...

Jag hade önskat att jag kunnat hålla dig i handen under strålningen, jag skulle vilja ge dig en kram för det du går igenom och visa hur mycket jag beundrar din styrka att berätta för oss som kommer in på din blogg...

Det är svårt att be om hjälp, det är slltid det svåraste, men snälla du, det är nu du behöver hjälp och då tror jag att dina vänner kommer till hjälp...

Jag kan förstå att säkert är det många som försvunnit p.g.a din diagnos, det brukar bli så, när jag gick in i väggen och fick diagnosen Borderline så försvann många men de är inte riktiga vänner...

Jag ger dig så många styrkekramar/Helen

http://stickmonster.bloggagratis.se

 

My

26 oktober 2008 22:56

Du, bara så DU vet -jag lånar gärna ut mina muskler å mer därtill om de behövs för å hjälpa dej. Jag tycker också att de e jobbigt å be om hjälp - men ibland måste man. Att bära nåra däck känns rätt fjuttigt me tanke på va du går igenom. Å de e jättebra att du säjer till i förväg-för oss andra så rullar ju livet på som vanligt å även om vi inte e bortblåsta me vilje så e inte alltid vi finns runt hörnet när du väl säjer att du behöver hjälp. Men när du säjer till i förväg så har man i allefall en möjlighet å försöka hjälpa till. Dessutom - de gånger du ber om hjälp så ger du mej och alla andra en möjlighet att reflektera över livet och dess gilla gång.Sånt e nyttigt å jag hoppas att jag får fler tillfällen...
Å när de gäller cigarretter å snus så e jag inte ett dugg förvånad - min bild av dej e att om du gett dej f-n på nåt så blir de så. Har väldigt svårt å tänka mej att du ska misslyckas - me nåt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...