Härom dagen vällde ett halvårs frustration och ilska ut. Idag var det tydligen sorgens tur. Alla helgonahelgen är ett gyllene tllfälle för alla som gillar Brahms i allmänhet och Ein Deutsches Requiem i synnerhet. Minst två konserter har jag sett annonser för. Inte för att jag orkar åka in tll stan... Men jag bestämde mig ändå för att lyssna på den inspelning jag har.  I lugn och ro, liggandes i fåtöljen.

Men jag hade verkligen inte räknat med att den skulle väcka så mycket känslor till liv. Eller... Känslor väcker den alltid till liv men att den skulle väcka så mycket sorg till liv... Halvvägs in i första satsen stortjöt jag och tårarna sprutar fortfarande en bra bit in i "Wie lieblich".

Och vad är det jag sörjer då? Jag lever ju. Räcker inte det? Jo, det är klart att det räcker långt. Men det är just insikten om odödligheten som är sorgligast. Och förlusten av en del av min kropp. Även om jag inser att det inte kommer att vara några problem att leva enbröstad, så sörjer jag. Än så länge osorterat. I kombination med den gnagande oron om att aldrig få tillbaka mitt hår. Som kan verka löjlig nu när håret äntligen har börjat växa men eftersom håravfall finns som en, visserligen ovanlig, biverkning av Tamoxifenet, så är det väl lika bra att bygga upp en mental beredskap med tanke på att jag ju samlar på biverkningar...

Så jag sörjer förlusten av odödligheten, Och förlusten av kroppsdelen. Och faktiskt: Jag sörjer över det grundläggande och enkla faktum att jag har cancer! Och inte bara sörjer. Jag är heligt förbannad också!  Större än så är jag inte...

 

mymlan

31 oktober 2008 22:35

Tror du inte din nedstämdhet handlar om rökstoppet ?
En gång när jag slutade utan plåster blev jag deprimerad- jag kom ihåg att jag hade beställt jord till min uteplats som levererades , jag satte mig högst upp på jordkullen och bara grinade.

Kram från Mymlan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...