Direktlänk till inlägg 21 november 2008

Två kvar!

Av Ingela - 21 november 2008 18:30

Näst näst sista avklarad. Snart är jag färdigstrålad! Tack och lov. Förutom allt det röda, är rörligheten rätt kraftigt begränsad. Jag inser att jag inte riktigt har velat ta in det hittills men så är det. Jag får väl lov att erkänna att jag har slarvat lite med sjukgymnastövningarna, så det är helt och hållet mitt fel.


Dagen flöt enligt planerna. Idag åkte jag hela Norrortsleden för första gången. Tio minuter från Åkersbergakorset till E 4:an! Eller elva då, om man ska köra lagligt... Vilket lyft jämfört med att tröska sig genom Täby kyrkby. Det gjorde att jag kom i väldigt god tid till Radiumhemmet, vilket betalade sig med att jag fick komma in nästan på en gång.


Efter ett par timmars jobb och diverse inköp på vägen, var jag hemma igen vid lunchtid. Så värst mycket jobb blev det inte idag, utöver några mail och telefonsamtal. Att vara låst fem dagar i veckan för strålning börjar ta ut sin rätt. Med trötthet. Men också att en tom fredag i almanackan blir den dagen när jag tar mig tid att tänka. Och reflektera. Förhoppningsvis har jag nytta av det, så jag inte ramlar rakt ner i det djupa hålet nu när behandlingarna är över. Många varnar just för det. Att omgivningen ska vilja/tycka att allt är som vanligt, samtidigt som jag har en massa obearbetat i mig. Fast det känns inte så. Jag har ju som sagt helt och hållet själv valt att försöka hålla mig kvar i matchen och även om det just nu innebär att jag egentligen kanske har för mycket att göra, är det ändå skönt att känna att det var en lyckad strategi.


Därmed inte sagt att reflektionsstunderna är smärtfria. Absolut inte. Det är klart att det smärtar att inte vara odödlig. Att få nöja sig med att mäta sitt liv i sjukdomsfri överlevnad. Och hur mycket jag än önskar att jag hade slutit fred med hårlöshet och andra skavanker efter behandlingarna, så nog f-n svider det. Det svider att det tar så otroligt lång tid för håret att växa. Det svider att ha gått upp åtta kilo, som verkligen har naglat sig fast och inte går att få bort med vanliga medel. Det svider att inte i alla lägen vara säker på koncentrationsförmågan. Att tillfälligt tappa namn på både saker och personer. Och naturligtvis i helt fel lägen. Det svider att jag knappt kan röra mig efter ha suttit ner en längre stund. Och så vidare...


Hur reaktionerna blir på allt detta i framtiden, kan ju faktiskt bara framtiden utvisa. Just nu kan jag bara konstatera att dagens inlägg, precis som ett antal tidigare, skrevs med ackompanjemang av tårar. Inte för att jag är mer ledsen än vanligt utan just för att bearbetning sker. Men tillbaka till just nu! Två små strålningar kvar! Två små ynka och sen går vi in i en annan fas! Helt klart värt att avsluta kvällen med ett halvfullt glas!

 
ANNONS
 
Dockmamman

Dockmamman

22 november 2008 07:20

Klart att det är värt ett glas tycker jag med, njut...

Jag förstår din rädsla att folk kanske börjar tro att vardagen är inne igen som vanligt när man inte är synligt med behandlingar...

Men har du riktiga vänner så ska inte det ske, när jag blev inlagd på psyket och när jag kom hem efter 5 månader upptäckte jag vilka som var mina kompisar och inte...

Jag har fått ett otroligt stöd men jag pratar om min situation, så gör det, prata om den för det kan vara en hjälp att bygga upp ett nätverk av stöd...

Ha det gott i helgen/Kram

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ingela - 8 december 2014 18:21

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Av Ingela - 17 oktober 2014 17:22

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

Av Ingela - 8 september 2014 18:34


För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Av Ingela - 14 augusti 2014 18:01

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

Av Ingela - 10 april 2014 19:34

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27
28
29 30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se