Alla inlägg under december 2008

Av Ingela - 31 december 2008 17:32

Åtminstone önskas alla som är kloka nog att låta bli alla dessa små och stora smällare ett riktigt gott nytt år och framför allt en trevlig nyårsafton! Det är lika jobbigt varje år när man ligger där med en skakande hund. Jag har försökt att dra för alla persienner, har alla taklampor tända och både TV och stereo står och vräker ut ljud på hög volym. Men det verkar inte hjälpa alls. Tur ändå att man bor på landet där det inte smäller hela tiden i flera veckor... Ingen av hundarna ville ens gå ut och kissa efter maten. Vi lär väl få gå upp extra tidigt i morgon.


Precis som om jag inte borde ha lärt mig vid det här laget... Så fort som jag hade dristat mig till att blåsa faran över efter magsjukan, så kom den naturligtvis tillbaka. Igår var det dags för risdiet igen. Egentligen borde jag väl ha nöjt mig med det idag också men det var ju ändå nyårsafton! Så efter en potatisgratäng mår jag väl ungefär så illa som man kan må, utan att spy. Men det blev väl en logisk avslutning på detta år där jag blev snuvad på alla andra storhelger också.


Man behöver i alla fall inte vara särskilt röksugen när man mår illa. Om man nu ska se något positivt i det hela. Om jag räknar rätt så har jag nu varit rökfri i elva veckor och två dagar. Rätt imponerande om jag får säga det själv! Så det tänkte jag fortsätta vara. Några andra nyårslöften bryr jag mig inte om.

ANNONS
Av Ingela - 28 december 2008 18:10

Mellan jul och nyår. Varje år undrar man om det ska dyka upp ännu ett pucko som tycker att det är kul att smälla smällare. Eller fyrverkerier. Och tyvärr gör det det. Dyker upp nya puckon, alltså. Och tyvärr är dom gamla kvar... Det skulle väl gå an om dom höll sig till bestämda tider. Inte för att jag kan göra mycket för att hjälpa min stackars darrande Busa men då är det ju ändå begränsat.


Magsjukan verkar ha gett sig. Ja, så pass som man tydligen får nöja sig med när man lever med cancermage. Ett par månader till är tydligen helt enligt mallen. Som lite kompensation har jag i stället fått halsont. Och lite snuva. Och lite feber. Och precis så sjukt är det att det faktiskt känns jätteskönt att få vara lite normalsjuk. Lite helt vanlig influensa. Yippeee!!!

ANNONS
Av Ingela - 25 december 2008 21:17

Efter juldagens traditionella middag hos mamma är vi äntligen hemma och lediga "på riktigt". Jag har 4-5 dagars jobb som behöver göras nån gång mellan nu och den 8 januari. Det fina i kråksången är att det till cirka 90 procent är jobb som kan utföras hemma. Till och med bör utföras hemma eftersom det kräver lite koncentration. Resten av tiden kan jag vara ledig med gott samvete. Och helst måla tak i badrummet förstås. Men om jag inte orkar, så får det väl vara omålat ett tag till...


Högst på dagordningen står långa promenader med hundarna, så att jag förhoppningsvis kan börja sova på nätterna igen. Eller sova hela nätterna igen, ska jag väl snarare säga. Bara det inte blir för kallt nu. Det är redan -6 grader ute och det är på gränsen till för kallt när det gäller långpromenader.



Av Ingela - 24 december 2008 12:54

Åtminstone betydligt bättre idag än igår. Jag mådde lite illa när jag vaknade men lyckades ändå få i mig två kokta ägg och en hård ostsmörgås. Än så länge har jag inte behövt någon Imodium. Peppar, peppar.


Nu sitter jag och laddar upp för att bege mig till syster-yster och svåger för att äta ännu lite mera julmat. Hundarna får vara hemma idag, så blir det lite lugnare för alla oss andra. Och för hundarna också, förstås. Vi har precis varit ute på en rejäl promenad så dom lär sova gott. Och jag har ett giltigt skäl för att åka hem i god tid.


Till alla er därute, tålmodiga och trogna som enstaka och slumpartade läsare vill jag önska en riktigt God Jul! Är det någon dag man ska dela ut stjärnor i himlen, så är det väl just idag. Så då gör jag det! Till alla snälla barn som gjort sig förtjänt av åtminstone en julklapp från Tomten. Och alla andra också.

Av Ingela - 23 december 2008 18:05

och jag laddar upp med Imodium, Primperan och Pepcid. Det visade sig att förra veckans illamående gick över i en rejäl kräksjuka. Idag har jag i alla fall fått i mig två portioner kokt ris. Och än så länge är dom kvar i kroppen.


Vi åkte in till stan i morse. Jag behövde gå på Apoteket och trodde nog att jag var lite piggare. Det var jag inte. Jag har sovit tre gånger under dagen och släpade mig bara ut för att handla det nödvändigaste. Nu sitter jag och försöker samla lite krafter för att klippa lite klor och tasshår.

Av Ingela - 20 december 2008 19:11

Kan inte låta bli att skriva ett inlägg om just detta ämne. Att man ska behöva drabbas av en dödlig sjukdom för att påminnas om att man faktiskt inte kan leva utan. Och då menar jag bra musik. Musik med stort M. Musik som får en att nyfiket undra vad som kommer i nästa takt, även om man hört den tusen gånger. Musik som får en att spricka ut i ett fånigt leende. Musik som väcker danslusten! I somras återupptäckte jag Groupa och Filarfolket under mina rallyturer i skogen. Nu är det Hedningarna. För några veckor sen letade jag rätt på min bärbara mini-disc och hittade några riktiga gamla godingar. Bland annat Hedningarnas första skiva. I torsdags fiskade jag upp tre cd-skivor med Hedningarna ur brevlådan. Oj! Är det en skiva man bara måste ha hört innan man dör, så är det nog Kaksi... Fast om man lägger till Tina Vieri från Trä, så dör man extra lycklig!

Av Ingela - 20 december 2008 16:53

Ja, näst sista julbordet för året i alla fall. I går intogs det i sällskap med pensionärerna. En mycket intressant upplevelse. Tydligen har jag tillräckligt mycket hårfjun på skallen för att den som inte visste något innan, inte nödvändigtvis drar slutsatsen cancer. Vilken känsla! Att få mötas av en frågande min när jag svarar "jo, NU är det bra" på den hemska, vidriga frågan "Hur mår du"".


Att jag sen gärna kunde må bättre, blir av underordnad betydelse. Men visst vore det kul att slippa ledvärk och illamående. Och den där j....a magen som inte har fungerat sen i våras. Annars är väl egentligen humörväxlingarna värst. Så länge som aggressionsattackerna riktar sig mot icke levande ting, går det väl an, men det händer då och då att det kommer människor eller hundar i kläm... Det finns naturligtvis inte stjärnor i himlen nog för att ursäkta ett sånt beteende men alla ni som råkat komma i vägen för klimakterieBusan får ändå varsin som lite plåster på såren!


Idag har vi i alla fall varit på långpromenad, jag och knähundarna. Och passat på att kliva i alla lerpölar som fanns. Inte för att jag längtar efter att få skotta men lite snö vore faktiskt kul. Om inte annat för att slippa få in alla lerpölar i sängen...

Av Ingela - 18 december 2008 17:17

Lite helt underbar byråkrati så här i slutet av året. Landstingsregler och bröstproteser. I Stockholms läns landsting får man ut två bröstproteser första året och därefter en per år. Man kan få fler vid behov men detta är grunden. Jag hämtade ju ut en några veckor innan jag började strålas men eftersom jag bor på två ställen och fortfarande har en lätt cytoförvirrad hjärna, kände jag att jag vill ha en tutte i varje bostad. Och jo, jag fattar att det kommer att bli problem i alla fall. Ungefär varje gång jag vaknar på ett ställe och somnar på det andra. Men ändå. Chansen att jag ska befinna mig på samma ställe som en av dom ökar ju.


Hur som helst, slog det mig att protesutprovaren hade sagt något om kalenderår. Då tänkte jag inte så mycket på det men idag bestämde jag mig för att kolla med landstinget. Och mycket riktigt. Kalenderår är det som gäller. Oavsett när du opererar bort ditt bröst. Smidigt värre. Jag insåg snabbt att oddsen för att det ska vara öppet under mellandagarna på Amoena kanske inte är dom bästa. Och jag har inte tänkt komma till Stockholm förrän på julafton. Så det var bara att ringa och beställa en protes till. Som tur var hade dom en i rätt storlek och fason hemma. Och det tar ju bara fem minuter för mig att gå dit från jobbet, så det hela var löst på mindre än en halvtimme.


Så nu har jag två geleklumpar. Fast jag kan nog inte använda någon av dom. Än i alla fall. Jag försökte idag. Det gick väl hjälpligt fram till lunch. Sen var det kört. Ömt och rött både här och där efter att BHn skavt. Men framför allt svullet och ömt under armen. Tillbaka till munkjackelooken med andra ord. Vilket i och för sig är bekvämt på mer än ett sätt... Tamoxifenet har nämligen börjat att sakta men säkert lägga på ett extra lager på kroppen. Det börjar bli trångt i mer än ett klädesplagg. Tur att det blir några veckor med möjligheter till lite rejäla promenader nu. Då ska det väl gå att få stopp på ökningen i alla fall. Fast först ska jag äta ett julbord till i morgon. Och ett på julafton. Sen får det vara bra!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se