Direktlänk till inlägg 16 januari 2009

Ett kilo till - minst

Av Ingela - 16 januari 2009 19:13

Dieten med gröt, ingen läsk, inget godis och mat utan smält ost och grädde fungerar precis som den ska. I går kväll visade vågen på 1 1/2 kilos tapp till. Snart kan jag ha mina stretchjeans utan att få skavsår. Hoppas jag.


Håret verkar just nu växa precis rakt ut. Det ser inte särskilt kul ut, så det blir mest buffdagar. Peruk skulle ju kunna varit ett alternativ om inte håret som väl har växt ut vore så halt. För mjukt och lent "bebishår" är halt. Så halt att peruken lätt åker av vid minsta felmanöver. Och då har jag hellre buff, faktiskt. En stor sak är att tillräckligt många ögonfransar har växt ut att det går att måla på mascara! Inte så att man kan göra nån festsminkning men ändå. Jag slipper kladda med lösögonfransar, som man hela tiden är rädd för att dom ska lossna.


Annars "tuffar" livet på ungefär som normalt. Eller som förut ska man väl säga. Fullt upp med jobb, hundar och två bostäder. Enda skillnaden är att jag inte sover så bra och blir trött fort. Och att jag fortfarande tappar diverse trådar. Och att jag var och varannan dag mår riktigt illa. Och att magen fortfarande är som den är. Och att det fortfarande värker i lederna så fort jag ska resa mig. Och att jag fortfarande inte har full rörlighet i armen. Och att jag faktiskt bara har en tutte. Och att jag bara kan ha bröstprotes en halv dag i taget utan att få skavsår. Och att jag har nån sorts bebisfjun i stället för hår. osv. osv...


Men allt det där är ju världsliga, och väldigt små saker, i jämförelse med vad jag har gått igenom under det senaste året. Så är det. Fast ändå. Det är en rätt mycket längre lista över saker som "man får stå ut med" än vad jag hade innan diagnosen. Och det sätter sina spår. Just nu är jag inne i en fas där jag är livrädd för att omgivningen ska tycka att jag ältar min sjukdom, eller snarare sviterna av den och rädslan för återfall. Rent känslomässigt alltså. Rent logiskt skiter jag i vad dom/ni tycker och förstår att det för mig finns mycket kvar att bearbeta. Inte minst när det gäller min höga återfallsrisk.

 
ANNONS
 
Häxmamman i Jämtland

Häxmamman i Jämtland

31 januari 2009 07:14

Kära du tack för din kommentar hos mig det värmer fast man har svårt att lita på någon, så samtidigt måste det ändå finnas ett hopp hos mig att det finns snälla människor.

Och du gumman (om jag får kalla dig det) jag har samma tanke om mitt liv när det gäller min barndom, jag är rädd att folk ska tycka att jag ältar och ska ta mig i kragen (det finns en del) men jag har kommit i ett stadium nu att jag har bloggen och någon läser någon skriver någon gång goda ord, visst kan man få avundsjuka människor som tycker negativt om det man skriver eller säger...

Men jag tycker du ska prata och prata eller skriva och prata för det är din bästa terapi, det är din läkning i själen tror jag...

Som du ser så skriver jag ofta väldigt djupa känslomässiga inlägg och jag pratar ofta på samma vis...

Varför ska man inte får prata om det som behövs, om du skulle få höra en kommentar om att ta dig i kragen eller nått så -s'g hur skulle du göra om du får en sjukdom som är allvarlig?
Förmodligen svarar denne person att huva de skulle se till att de är stark och gå vidare *Schooooppp (ett insug med munnen)*

Då är det bara att säga, det vet du inte förrän den dagen kommer, och Ingela jag är så dum som andra skulle säga, att faktiskt vi som pratar och skriver om och om igen så är det vi som klarar oss bättre än de som inte kan förstå andra människors sorg och rädlsa...


Tack ännu en gång och sköt om dig och älta åter älta/Kramar

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ingela - 8 december 2014 18:21

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Av Ingela - 17 oktober 2014 17:22

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

Av Ingela - 8 september 2014 18:34


För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Av Ingela - 14 augusti 2014 18:01

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

Av Ingela - 10 april 2014 19:34

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se