Direktlänk till inlägg 30 januari 2009

Ännu en vecka

Av Ingela - 30 januari 2009 16:54

Först och främst; Kicki, http://www.rickebyhundhotell.se/ , tack för din nominering. Jag antar inte utmaningen. Det är för mycket "kedjebrev" för min smak men det värmer alltid extra mycket när någon till och med skriver om min blogg. Jag menar, jag är ju fortfarande helt fascinerad av att nån ens orkar läsa den! Men om ni visste! Om ni visste precis just hur mycket det har betytt för mig, vilket jag inte riktigt trodde när jag började. Då skrev jag ju mest för min egen skull. Det gör jag i och för sig fortfarande, men... Det är inte månadsskifte än men alla ni som har funnits här och gett mig kraft och styrka på resan i cancerlandet, får naturligtvis varsin extra stjärna i himlen. Och Kicki får två!


Mitt liv börjar mer och mer likna nån sorts normaltillstånd. Eller? Just nu har ett antal finnar invaderat mitt ansikte. Jag antar att det är sånt man får räkna med när man äter Tamoxifen? Men det börjar kännas lite surt att snart vara femtio och fortfarande ståta med tonårsfinnar... I övrigt tycker jag fortfarande att biverkningarna är hanterbara. Jag mår fortfarande illa. Mer eller mindre ett par timmar om dagen men det går att stoppa med Primperan om och när det blir för illa. Jag har lyckats gå ner tre, nästan tre och ett halvt, kilo på bara tre veckor. Det innebär i och för sig bara att jag är en något mindre flodhäst än jag var för tre veckor sen. Men ändå. Om jag inte hade bestämt mig för att ta kontrollen, hade jag antagligen suttit här ett antal kilo tyngre.


Sömnen är faktiskt mitt stora problem just nu. Inte ens när jag, som i tisdags, åker hem för att jobba hemma en dag och vet att jag har två nätter i lugn och ro utan tid att passa, kan jag sova en hel natt. I tisdags natt sov jag inte många minuter över huvud taget. Eller onsdags natt. Eller i går. Snart får jag nog börja fundera om det är så att jag har begravt för mycket långt nere i mitt undermedvetna och att det poppar upp varje gång jag ska somna? I medvetet tillstånd känns det inte så. Jag tycker att jag är hyfsat tillfreds med det som varit och förväntningarna på framtiden. Eller så är det helt enkelt så att jag strutsar. Det är nu bara fyra dagar kvar till återbesöket. Och även om det inte finns några dåliga tecken att ta på, undrar jag om det finns någon som skulle vara oberörd i det här läget...


Håret växer på. I virvlarnas riktning, vilket gör att jag ser ut som ett elchockat piggsvin om jag inte har buff eller möjligtvis pannband på mig. Så det har jag, fortfarande. Under den strålade armhålan växer ingenting och under den ostrålade växer det lite grann. Skägget verkar vara det envisaste min kropp har att visa upp... Enda skillnaden mot förr är att stråna än så länge är tunna och lätta att bryta av.


 
 
Häxmamman i Jämtland

Häxmamman i Jämtland

31 januari 2009 07:23

Du håller väl inte på att utarbeta dig (kolapps) Jag menar du jobbar, du är/eller var sjuk, din rädlsa, har man en gång fått cancer så tror jag att jag skulle ha den tanken att det kan hända osv...

Var rädd om dig och ta GENAST upp med vården om dina sömnbesvär, det var så mitt började med allt svåra jag fick med mina flickor och mina bästa vänninas död...

Min sambo säger att han vet på en gång om jag är på väg för att jag slutar att sova...

Så för min skull prata med en inom vården/Många oroliga kramar till dig

http://stickmonster.bloggagratis.se

 
Häxmamman i Jämtland

Häxmamman i Jämtland

31 januari 2009 07:44

Glömde att fråga om du vill rösta på min blogg om du tycker om den, jag är nominerad där man kan vinna en middag med han som har nominering eller så kan man välja att ge 1000kr till cancerforskning...

Jag tar mig inte ner på en middag i Stockholm, jag skulle vilja skänka pengarna till cancerforskningen/Kram
http://enbart.blogg.se/index.html

http://stickmonster.bloggagratis.se

 
Ingen bild

gabriella

31 januari 2009 22:30

"elchockat piggsvin", ha ha, har jag svårt att tro, men kan inte sluta garva åt uttrycket.

Hoppas du får sova snart igen.

//Gabriella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ingela - 8 december 2014 18:21

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Av Ingela - 17 oktober 2014 17:22

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

Av Ingela - 8 september 2014 18:34


För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Av Ingela - 14 augusti 2014 18:01

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

Av Ingela - 10 april 2014 19:34

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards