Alla inlägg under februari 2009

Av Ingela - 6 februari 2009 18:41

... de vandra tillsammans


Idag är det känslodag hos Cancertjejerna. En sån där dag när liv och död gör sig ordentligt påminda. En av våra änglar begravdes idag. Våran Skräppa. En helt fantastisk forumsyster som alltid fanns där för oss andra. Som gav oss andra så mycket styrka och glädje ända till slutet. Nog har du redan tagit över som admin i änglarnas forum, Skräppan?!

Av Ingela - 5 februari 2009 21:34

Visst är det så bibelcitatet börjar? "Allt vad I viljen att människan skola göra Eder, gören I ock dem." Eller nåt sånt. Innebörden är ju i alla fall att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Och i cancerlandet har uttrycket verkligen fått en speciell innebörd. För mig. Ni som har följt min resa, har säkert också noterat att det lite här och där finns kommentarer från "veteraner", dvs dom som har trampat - och ibland irrat - runt i cancerlandet och banat väg för mig och alla andra som kommer efter.


Jag vill på intet sätt förminska någon annans kommentar. Absolut inte! Dom betyder så mycket för mig, så det anar ni inte. Men dom där peppande inläggen från er som famlat runt i samma märkliga och bisarra terräng, är verkligen guld värda. Eller varför inte varsin extra stor stjärna i himlen!


Och äntligen är jag där! Och kan börja ge tillbaka. Eller snarare, ge vidare. För nu är det jag som orkar skriva in åtminstone nån liten ljuspunkt eller ett litet "kämpa på"-rop i bloggar jag hittar. Efter tisdagens "friplåt" i åtminstone tre månader framåt, känns det som att jag har styrka nog till att stötta dom som fortfarande letar efter vägbeskrivningen. Jag hoppas i alla fall att det är precis så som mina små inspel tolkas. Och att dom gör en liten, liten smula nytta.

Av Ingela - 3 februari 2009 18:55

Dagens blodprov gick bra. Jag hade värmekudde med mig i väskan och sköterskan såg på en gång att det var fjäril som gällde. Ett stick räckte i och för sig inte mer än nätt och jämt till båda rören men vi var ändå nöjda. Efter blodprovet blev det en numer ganska traditionsenlig frukost i Radiumhemmets fik. Dessvärre inte riktigt lika lugn och skön som vanligt. Dels var det iskallt och dels håller dom på att renovera både här och där, så det var en hel del oväsen. Jag gick upp och satte mig i B & S väntrum i stället.


Inte alltför försenad fick jag då äntligen komma in för besiktning. Värdena var bra. Riktigt bra till och med. Så bra att jag fick en påminnelse om att jag faktiskt var rejält dålig ett tag. Tur att jag inte riktigt fattade det då, antar jag... Han verkade uppriktigt imponerad av hur pass fräsch jag ändå är (om man räknar bort finnarna då... och lite till...), både fysiskt och psykiskt. Och allt annat både såg bra ut och kändes bra. Och jag fick beröm för att jag lyckats både sluta röka och framför allt inte börjat igen. Och jag fick en chans att skälla på professorn (fast med ett leende) för att han lurat mig att gå upp fyra kilo alldeles i onödan. Illamåendet kan jag fortsätta lindra med Primperan och det är ingen idé att testa något av dom andra tamoxifenpillrena. Jag fortsätter med Tamoxifenet åtminstone fram till nästa återbesök och sen får vi se.


Jag fick också chansen till en pratstund med min kontaktsköterska. Vi hade så trevligt att jag glömde bort det enda jag faktiskt hade tänkt att fråga henne om. Det var att jag skulle vilja gå en Look good - feel betterkurs. Visserligen har håret börjat växa rejält men det är ändå en bra bit kvar tills allt är som vanligt. Och några tips kan jag väl ha nytta av, framför allt som det verkar som om det dröjer innan min extremt fåfänga period är över. Men nu glömde jag ju fråga och inte ringer jag väl bara för det...


Om drygt tre månader är det dags igen. Då får jag komma på ny besiktning. Men till dess kan jag nog äntligen slappna av lite. Den där klumpen i magen var nog ännu större än vad jag ville medge, ens för mig själv, för det var betydligt lättare steg på hemvägen. Och så himla skönt att få gå runt och lämna goda resultat på jobbet. I stället för dom stundtals väldigt tunga samtal jag var tvungen att föra i april. Och äntligen, äntligen, äntligen orkade jag visa upp mig utan buff eller pannband!

Av Ingela - 2 februari 2009 19:06

I morgon är det dags. Blodprov och återbesök hos professorn. Idag har kamraterna mest ägnat sig åt att påpeka att jag ser alldeles för pigg ut för att behöva vara orolig. Och så är det troligtvis. Men det hjälps inte. Det känns ändå i magen och det ska bli skönt att få det avklarat.


Men innan dess är det dags för traditionell utdelning av stjärnor i himlen! 464 unika besökare under januari. Helt otroligt!

Av Ingela - 1 februari 2009 18:55

Det är inte klokt hur fort tiden kan gå. Idag är det tio månader sen diagnosen. Tio månader! Nästan ett år. När jag läser mina gamla inlägg i bloggen, känns det som en hel evighet... Den där tjejen som skrev i somras, under cellförgiftningen, känner jag inte riktigt igen. Inte den nyopererade heller. Eller för all del den strålskadade. Det är verkligen otroligt hur man kan gå vidare och glömma det som varit. Eller... Glömma är fel ord. Visst minns jag men det känns mer som att allt det vidriga hände någon annan.


En dag kvar. Sen är det dags för återbesöket. Så bra som jag mår, kan det väl inte gå annat än bra? Men jag får erkänna att det ska bli väldigt skönt att få det gjort, så jätteklumpen i magen kan ge sig. Och vem vet, kanske nattsömnen kan komma tillbaka.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards