Alla inlägg under mars 2009

Av Ingela - 30 mars 2009 20:16

Och det är inte bara sömnbristen. Nu är det bara en dag kvar till ettårsdagen och känslorna lever sitt eget lilla liv...  Jag trodde på fullaste allvar att jag hade lämnat fasen "gråta till Lilla huset på prärien" men så är det tydligen inte. Alldeles nyss var det Dvorak som fick tårarna att spruta. Just nu skulle jag helst av allt vilja göra som jag faktiskt gjorde för ganska precis ett år sen. Bara åka hem och gå runt och sparka på stenar i ett par dagar. Men det finns det inte tid till förrän nästa vecka. Och inte då heller, om jag ska vara ärlig.


Fast det är så jag vill ha det. Fullt ös. Och jag är rätt övertygad om att känslorna lättar efter onsdagen. Eller hur? Ärligt talat, så tar det minst en timme att skriva ett sånt här inlägg. Och då hinner jag bearbeta en hel del under tiden. Och precis när jag skrev det lämnade Dvorak över till Smétana och fick mig att le i stället. :)

Av Ingela - 27 mars 2009 19:35

En ganska bra sammanfattning på läget. Tidpunkten börjar närma sig när jag inte riktigt kan blunda för att jag inte sover ordentligt. Det sätter sina spår, både fysiskt och psykiskt och det kanske inte ens är nödvändigt? Om det nu är en biverkning av Tamoxifenet, så kanske det går att rätta till med nån annan medicin? Men jag prövar mig fram ett tag till...


Igår var jag och Lise-Lotte på en upplevelse! Thomas diLeva. Inte konsert. Inte föreställning. En upplevelse i nuet! Jag är helt fascinerad över att jag gapskrattade gång på annan. Jag har liksom alltid gillat diLeva, mitt i allt flum, men inte riktigt förstått att han har en guldhumor (och distans till sig själv och sin egen uppenbarelse). Vilken kväll!


Och dessutom, kvällen innan bjöd Thomas på två fribiljetter, att delas ut på Cancertjejer. Egentligen gick han ut på Facebook och erbjöd tio biljetter till den som motiverade bäst. Jag skickade ett mail och argumenterade för våra drygt 900 cancerdrabbade tjejer och det gav oss alltså två biljetter. Det blev A och hennes fästman som fick chansen att göra något annat än att oroa sig inför röntgen. Ljus och Lycka - och Mod och Styrka, Thomas!

Av Ingela - 22 mars 2009 08:26

Jag tror faktiskt att det räckte med gårdagens gråtande. I alla fall vaknade jag med ett leende på läpparna. Men årsdagen spar jag till 1 april, för säkerhets skull. Nu väntar mina fönster på att bli putsade!

Av Ingela - 20 mars 2009 18:53

Det finns inte en chans att jag skulle utnämna söndagen till årsdag... Så fort jag ens tänker tanken, börjar tårarna att strömma... Jag är inte helt hundra säker på varför men en av anledningarna är att jag inte har ett foto på mig som jag ens kan tänka mig att publicera. Men om jag väntar till första april, kan jag kanske hitta nåt?


Futtigt? Jajamensan. Men rätt realistiskt, tycker jag nog ändå. Det är en sak att se sig i spegeln IRL. Då kan man hela tiden kompensera allt möjligt. Och det är mycket att kompensera. Hår som bara växer i myrfart. Kilon som minskar ännu mer sakta. Säckar under ögonen efter alla dessa sömnlösa timmar... Det kommer säkert att lösa sig på tio dagar! Säger den obotliga optimisten, som just vaknade till liv igen!

Av Ingela - 14 mars 2009 12:37

Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken dag som verkligen blir årsdagen. Är det förra årets påskafton 22 mars, då jag "hittade" Harald eller är det 1 april då jag fick diagnosen? Jag tror att diagnosdagen är det datum som används i officiella statistiken. I överlevnadssiffror och så. Bara en sån sak skulle ju kunna få mig att välja ett annat datum... Men jag hinner fundera en vecka till.


Och till dess, är det nog bara att vänja sig vid att känslorna svallar. För det gör dom. Det går rasande snabbt mellan upp och ner just nu. Och jag tror att det har sina kopplingar till "ettårsjubileet". Och till återfall, både nära och på håll.


Fysiskt då? Jodå, jag har aldrig varit med om en så seg bantning förr. Det går neråt. Men så trögt. Så trögt. Men ändå! Jag har ju ändå en mäktig motståndare i mina antihormoner. Och än så länge har jag ju varit framgångsrik så tillvida att jag i alla fall inte har gått upp i vikt.


Håret växer men det går extremt långsamt. Jag har fått tillbaka min psoriasis (eller vad det nu är?) i hårbotten. Konstigt detta att det var helt borta när jag var glödlampa...


Annars är nog sömnbristen det svåraste. Jag är så j...a less på att aldrig få sova en hel natt! Inte verkar det spela nån roll vad jag ha gjort under dagen heller. Det kanske faktiskt är dags att åtminstone fundera över att lösa ut remissen till kuratorn? Eller så kan jag väl strutsa vidare och nöja mig med att det faktiskt också är en biverkning av Tamoxifenet...

Av Ingela - 14 mars 2009 01:09

Ja, så blev det verkligen. Antalet besökare i går fördubblades, Hur nu det gick till... Oavsett vilket är ni naturligtvis så välkomna!!I övrigt fick jag ägna tid och kraft åt jobb, vilket också behövdes.

Av Ingela - 7 mars 2009 11:32

Ännu en vecka har passerat. Mycket jobb och mindre cancer. Så är det nu. Jag börjar till och med kunna ha protesen på mig hela dagar i taget. Och till och med två dagar i rad ibland. Fast bekvämt är det inte... Och igår när vi hade gått runt på villa- och trädgårdsmässan i flera timmar, med tung väska på axeln var jag rejält svullen. Rörligheten är nästan som förr. Det stelnar till ibland men går rätt lätt att stretcha ut igen. Nu vet jag inte om jag ska vara dum nog att utmana ödet... men jag har i alla fall klarat sex månader utan lymfödem. Det känns verkligen skönt. I morgon är det exakt sex månader sen operationen. Det känns som en evighet sen jag lullade runt som transylvansk bondmora med slang och påse och inte kunde ligga ner.


Ännu en nostalgitripp blev det i onsdags. Gamla kollektivet från Djursholms Ösby träffades hos Maggan. Jag bodde i och för sig aldrig där men var där nästan lika ofta som dom som verkligen gjorde det :). Så jag fick en specialinbjudan! Åtta vuxna och fem lite mindre vuxna satt i Maggans kök och åt en god soppa. Precis som på matlagets tid. Hur kul som helst! Och allt detta tack vare Facebook. Och möjligtvis den här bloggen som Maggan fastnade i för en vecka sen... Och du Maggan (och alla andra); att bry sig är aldrig fel! Det finns inga "rätt" saker att säga. Men det du skrev i min logg, var det verkligen inget fel på. Stor stjärna i himlen till dig! För det och för en helt underbar kväll!


I torsdags var det begravning. Av en fd ekonomichef. Jag anmälde mig frivilligt att representera förbundet eftersom vi arbetade ihop precis när jag började och trodde att det skulle vara ungefär som vanligt. Men det visade sig vara betydligt tyngre än vad jag nånsin hade kunnat drömma om. Man lever ju rätt nära döden i cancerlandet. Det är hela tiden medresenärer som dör och man påminns om sin egen dödlighet. Och begravningen blev som en enda stor påminnelse om det. Tack och lov kunde jag hålla mig till några små tårar. Men jag kommer att tänka mig för väldigt noggrannt innan nästa begravning...




Av Ingela - 1 mars 2009 19:00

460 helt otroliga människor! Att ni tar er tid att besöka min blogg. Helt otroligt! Och så värt varsin stjärna i himlen!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards