Ännu en vecka har passerat. Mycket jobb och mindre cancer. Så är det nu. Jag börjar till och med kunna ha protesen på mig hela dagar i taget. Och till och med två dagar i rad ibland. Fast bekvämt är det inte... Och igår när vi hade gått runt på villa- och trädgårdsmässan i flera timmar, med tung väska på axeln var jag rejält svullen. Rörligheten är nästan som förr. Det stelnar till ibland men går rätt lätt att stretcha ut igen. Nu vet jag inte om jag ska vara dum nog att utmana ödet... men jag har i alla fall klarat sex månader utan lymfödem. Det känns verkligen skönt. I morgon är det exakt sex månader sen operationen. Det känns som en evighet sen jag lullade runt som transylvansk bondmora med slang och påse och inte kunde ligga ner.

Ännu en nostalgitripp blev det i onsdags. Gamla kollektivet från Djursholms Ösby träffades hos Maggan. Jag bodde i och för sig aldrig där men var där nästan lika ofta som dom som verkligen gjorde det :). Så jag fick en specialinbjudan! Åtta vuxna och fem lite mindre vuxna satt i Maggans kök och åt en god soppa. Precis som på matlagets tid. Hur kul som helst! Och allt detta tack vare Facebook. Och möjligtvis den här bloggen som Maggan fastnade i för en vecka sen... Och du Maggan (och alla andra); att bry sig är aldrig fel! Det finns inga "rätt" saker att säga. Men det du skrev i min logg, var det verkligen inget fel på. Stor stjärna i himlen till dig! För det och för en helt underbar kväll!

I torsdags var det begravning. Av en fd ekonomichef. Jag anmälde mig frivilligt att representera förbundet eftersom vi arbetade ihop precis när jag började och trodde att det skulle vara ungefär som vanligt. Men det visade sig vara betydligt tyngre än vad jag nånsin hade kunnat drömma om. Man lever ju rätt nära döden i cancerlandet. Det är hela tiden medresenärer som dör och man påminns om sin egen dödlighet. Och begravningen blev som en enda stor påminnelse om det. Tack och lov kunde jag hålla mig till några små tårar. Men jag kommer att tänka mig för väldigt noggrannt innan nästa begravning...

 

Häxstickande mamman i Jämtland

9 mars 2009 12:11

Hej du goa Busan, det är alltid lika glatt i din blogg fast du har det som tynger dig...

Ja begravning kanske inte är nått som ska stå på din lista nu det är ju nått ledsamt och så påverkar det dina tankar negativ så låt bli om det inte är ett måste förståss/Många styrkekramar från mig

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...