Det är ju påskafton idag. Och påsken är ju som bekant rörlig. Så det är ju inte alls precis ett år sen jag hittade Hemske Harald. Men visst känns det. Eftersom det var just på påskaftonen som jag satte mig i fåtöljen. Och kände det där som inte fanns där innan...

Idag behöver jag i alla fall inte sätta mig och googla med all den ångest jag hade förra året. Nu vet jag ju att man faktiskt kan leva med saker som i alla fall jag aldrig skulle kunna trott var möjliga. Innan resan. Och är det nu så att resan kommer att fortsätta, så tar vi tag i det också... Men jag tänker hålla mig så långt från herr C som det bara går! Och just nu mår jag bara bra! Solen skiner fortfarande efter en strålande vår- (eller sommar-) dag och fåglarna är fortfarande i full fart.