Jag höll ju på och målade tak i mitt nya kök, när jag upptäckte Harald. Planen var att även måla badrummet men så blev det inte. Förrän idag. Nu är fönster- och dörrkarmar strukna en gång. Och taket. Vitt och fint blir det och äntligen passar allt ihop med dom grå tonerna på väggar och golv.

Men jag ska inte sticka under stol med att det var lite påfrestande. Det väckte många minnen till liv från dom där dagarna innan diagnosen. Det var nog faktiskt den värsta tiden. Väntan, oro och ångest. Även om själva cancerbeskedet slog ner som en blixt, så gav det i alla fall något att förhålla sig till.

Idag är det precis ett år sen peruktjejen rakade av mitt hår. Mycket har jag förträngt men den känslan när jag såg mig själv i spegeln efter det, kommer jag nog aldrig att glömma... Tack och lov fortsätter håret att växa. Det är fortfarande väldigt bebisfjunigt och alldeles grått. Men det är hår. Mitt hår!