Oj, så fort tiden går när man är ledig! Jag har haft semester i nästan två veckor och tycker att det bara känns som att det var ett par dagar sen jag skrev sist... Att ha semester är en gåva. Förstår jag nu. Förra året blev det ju ingen semester eftersom sommaren gick åt till förgiftning. Det blev ju inte särskilt mycket gjort åt varken hus eller trädgård heller, av samma anledning.

Så nu försöker jag komma i kapp, samtidigt som jag försöker vila. Inte helt lätt att hitta den balansen men lite hjälp har jag av det svenska sommarvädret. Det går ju helt enkelt inte varken att måla eller att tämja djungelträdgård när regnet öser ner...

Tyvärr har jag också "hjälp" av mina antihormoner... Jag börjar få rejält ont i lederna. Än så länge (peppar, peppar...) har det inte inverkat på rörligheten men man pallar inga längre stunder uppflugen på en stege med ledvärk. Lite jobbigt känns det, med tanke på att jag ska äta den här medicinen i minst fem år. Men som vanligt får jag ju påminna mig om att alternativet är så mycket värre!