Alla inlägg under augusti 2009

Av Ingela - 28 augusti 2009 16:14

Vägningen gick inte så bra. En var sjuk men vi andra tre hade gått upp ett kilo var. Hmmm... Det är bara att kämpa vidare. Än ger jag inte upp och låter det fulgula pillret bestämma hur mycket jag ska växa i färdriktningen! Min crosstrainer kommer att bli till stor hjälp. Jag är faktiskt imponerad av hur effektiv den är. Jag har hittills bara kört på lägsta motståndet men fem kilometer känns verkligen i benen och svettig blir jag. Jag hade inte riktigt förstått hur mycket kroppen hade längtat efter lite hårdträning men jisses så härligt det är.


Igår insåg jag när jag såg mig i spegeln att jag verkligen är tillbaka! Jag börjar känna igen mig själv i det jag ser. Min lugg, som likt Robert Lind i Kramfors har funnits i alla tider (utom dom senaste femton månaderna då) har nästan växt ut igen. Ögonfransar och ögonbryn är väl inte helt tillbaka, vilket faktiskt inte gör så mycket. I alla fall inte ögonbrynen. Psoriasisen som frodades när håret började växa, har nästan helt gett med sig. Skönt att professorn hade rätt. Där också.


Apropå professorn, fick jag min återbesökstid i brevlådan igår. Den 8 september är det dags för provtagning och besiktning. På dagen ett år sen jag och Hemske Harald skildes åt på operationsbordet. Det känns helt otroligt att det var så länge sen och jag kan bara lite vagt minnas hur ont jag hade och hur lite jag klarade av då. Det har verkligen varit en resa, det här...


Nu känns inte besiktningen riktigt lika stressande som vanligt. Röntgenläkaren sa ju att han inte såg något på ultraljudet, så det borde inte vara något. Och förutom ledvärk och sömnbrist, mår jag ju fysiskt väldigt bra. Och psykiskt. Och om allt ser bra ut får jag förhoppningsvis gå över på halvårsintervaller i besiktningarna.

ANNONS
Av Ingela - 23 augusti 2009 13:07

Igår åkte jag in till Norrtälje och köpte en crosstrainer. Halva dagen gick åt till att skruva ihop den (och jag som tyckte fredagens IKEA-byrå var krånglig...) men krafterna räckte ändå till några kilometers träning på lättaste motståndet. En halv kilometer i taget. Det räckte ändå för att det skulle kännas och jag vaknade med en lätt träningsvärk i morse. Redan idag gick jag upp i kilometerpass utan större svårigheter. Det låter kanske inte som någon större bedrift men efter 1 1/2 års cancerbehandling är jag minst sagt otränad...


Jag har hela tiden känt och förstått att jag måste börja träna. Förr eller senare. Att det inte räcker med långpromenader med hundarna. Att hålla nere vikten och bygga upp muskler lär väl vara min enda chans att inte däcka ihop av ledvärk. Men motståndet har varit stort och bortförklaringarna har inte varit svåra att hitta. Nu har jag äntligen kommit igång och det känns så bra! Idag var jag in en sväng till sportaffären igen och kom hem med två trekilos hantlar. Om jag nu skulle misslyckas med att gå ner i vikt, vilket ju faktiskt mycket väl kan vara fallet, så kan jag i alla fall omfördela lite så att inte alla kilon sitter i magen och gäddhänget... Håll gärna en ledig tumme eller tass i morgon eftermiddag för en lyckad vägning.

ANNONS
Av Ingela - 22 augusti 2009 08:10

Tänk så lycklig man kan bli av små, små saker. Som härom dagen när jag stod i duschen. Det kom kallt vatten under högerarmen. Och jag insåg att jag kände att det var kallt. Hurra!!! Det är första gången sen 8 september förra året. Det är fortfarande ett stort område som är mer eller mindre helt bedövat, under armen och på överarmen men nu börjar det verkligen hända saker.


Smärta har jag känt lite redan tidigare. Ultraljudet gjorde rejält ont faktiskt, när han tryckte längs med operationsärret. Och jag var sprudlande glad över det också! Man blir sån i cancerlandet :) Dessutom sa röntgenläkaren att det är vanligt att man blir lite överkänslig i början när nerverna börjar koppla ihop sig på allvar. Kliandet är nog det som är minst kul. Det kliar precis i armhålan. Ganska mycket ibland. Men det går liksom inte att klia tillbaka. Eller går och går. Det är väl mer rätt att säga att det är meningslöst att klia tillbaka eftersom det ändå inte slutar.


Det roligaste annars är felkopplingarna. Det är inte alla mina nerver som verkar ha varit så noga med att koppla ihop sig med sig själv, så att säga. Så jag kan stryka lite försiktigt i ena änden av ärret och känna strykningen i den andra.


Första veckan av utmaningen blev helt utan framgång. Jag gick upp ett kilo, helt enkelt. Man gör det om man envisas med att smälla i sig två portioner spagetti med ketchup efter att ha varit salladsduktig en hel dag. Till exempel. Det finns ännu värre exempel från denna första vecka som jag inte tänker skriva här. I måndags hittade jag äntligen motivationen. Alltså motivationen med stort M. Så nu har jag börjat om igen och är åtminstone tillbaka på ruta ett efter bara fyra dagar. På måndag har vi invägning på mitt rum igen, så jag väntar till dess med att ställa mig på vågen.

Av Ingela - 13 augusti 2009 19:09

Det får bli ett inlägg till idag. Jag var just in och kollade på "referenser till min blogg", dvs när mina besökare har hittat hit via andra sidor. Ofta är det via olika sökmotorer och då kan det i och för sig vara rätt spännande sökord inblandade. Annars är det mest via kända sidor som www.lordchamp.se (min underbara uppfödare) , http://cancertjejer.forum24.se/ (vårt fantastiska forum) eller Facebook där det finns länkar hit till bloggen.


Men så helt plötsligt finns det en helt oförklarlig referens..

http://www.novascotiaattractions.com/?cat=camping%20mountain

...eller kan någon förklara hur man hittar till min blogg via den adressen?

Av Ingela - 13 augusti 2009 16:42

Idag var det dags för första röntgen efter operationen, alltså efter knappt ett år. På remissen stod det bröströntgen, så jag var ganska övertygad om att dom skulle göra mammografi på det bröst som sitter kvar och ultraljuda längs med och runt operationsärret. Så var det inte alls tänkt, visade det sig. Dom hade bara tänkt göra en mammo på det kvarvarande bröstet. Men hallå, tänkte jag, det här verkar väl lite konstigt. Jag vill ju ha "frikort" både där jag har haft och inte haft cancer.


Jag frågade lite försynt om det verkligen stämde. Jag tyckte i alla fall att jag var försynt. Det tyckte nog inte sköterskan, för när läkaren väl kom så ultraljudade han båda sidorna bara för att jag hade varit så angelägen (eller också hade dom gjort fel och han inte ville erkänna det...). Hur som helst blev bonusen för mig att jag fick svar på en gång på båda sidorna. Det såg bara bra ut! Så om nu bara värdena är bra när jag tar prov inför nästa läkarbesök, så ska jag nog kunna bli godkänd för minst ett halvår till!

Jag kände mig inte särskilt nervös eller orolig inför den här undersökningen. Jag har ju liksom åkt ner en "prioriteringsgrad" när det gäller att få återbesökstider, från att alltid ha fått exakt när det varit sagt till "du får väl vänta tills det finns någon ledig tid". Och så skulle dom ju inte göra om anledningen till oro på något vis skulle ha ökat. Men ändå känner jag mig helt utpumpad nu, så nog hade jag en hel del spänningar...

Nu kan jag i alla fall koncentrera mig på att få bort lite cyto- och antihormonkilon. Jag antog en utmaning i måndags; att gå ner tio procent av vikten på tre månader. Vi är fyra personer på jobbet och en hel drös med Facebookvänner som deltar, så grupptryck finns det. Metod är valfri. Vi fyra arbetskamrater väger oss på mitt rum var fjortonde dag och förloraren/na bjuder resten på lunch. Jag vet inte ens om det är fysiskt möjligt. När jag försökte hålla igen strax före och i början av semestern, gick jag egentligen inte ner någonting. Och så fort jag började äta lite mera gick jag upp. Det är ju inga svaga små piller jag slåss emot... Men jag tänker försöka. Och jag ger inte upp i förväg!

Av Ingela - 6 augusti 2009 21:11

Lite jobb och lite mer semester. Jag har ju gott om semesterdagar eftersom hela förra sommaren gick åt till cellgiftsbehandlingen. Och när jag väl piggnade till efter den och efter operationen var jag ju bara sugen på att komma igång på riktigt med jobbet igen. Nu försöker jag ändå se till att det går åt lite dagar. Jag började så smått med att jobba tre dagar den här veckan men avslutar med några lediga dagar. Hoppas att kunna göra detsamma nästa vecka.


Vi har kommit en bit in i augusti och det är dags att dela ut 310 stjärnor i himlen! Jag är förmodligen väldigt tjatig men jag förstår inte riktigt hur det kommer sig att jag fortfarande har besökare i bloggen. Det är ju inte precis så att jag skriver särskilt mycket längre. Och det jag skriver, när jag väl skriver, blir ju bara tråkigare och tråkigare. Tycker jag själv i alla fall. Kanske är det så att det kommer nya läsare som läser gamla inlägg? Oavsett vilket har jag bestämt mig för att låta bloggen ligga där den ligger. Kan den vara till nytta för någon så är det väl bara positivt. En och annan uppdatering lär det väl bli. Redan nästa vecka är det dags för bröströntgen och nån gång i september är det besiktning igen. Men jag tänker inte planera för något annat än att få en godkändstämpel även denna gång! :)

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se