Det får bli ett inlägg till idag. Jag var just in och kollade på "referenser till min blogg", dvs när mina besökare har hittat hit via andra sidor. Ofta är det via olika sökmotorer och då kan det i och för sig vara rätt spännande sökord inblandade. Annars är det mest via kända sidor som www.lordchamp.se (min underbara uppfödare) , http://cancertjejer.forum24.se/ (vårt fantastiska forum) eller Facebook där det finns länkar hit till bloggen.

Men så helt plötsligt finns det en helt oförklarlig referens..

http://www.novascotiaattractions.com/?cat=camping%20mountain

...eller kan någon förklara hur man hittar till min blogg via den adressen?

Idag var det dags för första röntgen efter operationen, alltså efter knappt ett år. På remissen stod det bröströntgen, så jag var ganska övertygad om att dom skulle göra mammografi på det bröst som sitter kvar och ultraljuda längs med och runt operationsärret. Så var det inte alls tänkt, visade det sig. Dom hade bara tänkt göra en mammo på det kvarvarande bröstet. Men hallå, tänkte jag, det här verkar väl lite konstigt. Jag vill ju ha "frikort" både där jag har haft och inte haft cancer.

Jag frågade lite försynt om det verkligen stämde. Jag tyckte i alla fall att jag var försynt. Det tyckte nog inte sköterskan, för när läkaren väl kom så ultraljudade han båda sidorna bara för att jag hade varit så angelägen (eller också hade dom gjort fel och han inte ville erkänna det...). Hur som helst blev bonusen för mig att jag fick svar på en gång på båda sidorna. Det såg bara bra ut! Så om nu bara värdena är bra när jag tar prov inför nästa läkarbesök, så ska jag nog kunna bli godkänd för minst ett halvår till!

Jag kände mig inte särskilt nervös eller orolig inför den här undersökningen. Jag har ju liksom åkt ner en "prioriteringsgrad" när det gäller att få återbesökstider, från att alltid ha fått exakt när det varit sagt till "du får väl vänta tills det finns någon ledig tid". Och så skulle dom ju inte göra om anledningen till oro på något vis skulle ha ökat. Men ändå känner jag mig helt utpumpad nu, så nog hade jag en hel del spänningar...

Nu kan jag i alla fall koncentrera mig på att få bort lite cyto- och antihormonkilon. Jag antog en utmaning i måndags; att gå ner tio procent av vikten på tre månader. Vi är fyra personer på jobbet och en hel drös med Facebookvänner som deltar, så grupptryck finns det. Metod är valfri. Vi fyra arbetskamrater väger oss på mitt rum var fjortonde dag och förloraren/na bjuder resten på lunch. Jag vet inte ens om det är fysiskt möjligt. När jag försökte hålla igen strax före och i början av semestern, gick jag egentligen inte ner någonting. Och så fort jag började äta lite mera gick jag upp. Det är ju inga svaga små piller jag slåss emot... Men jag tänker försöka. Och jag ger inte upp i förväg!