Det är mitt mantra just nu. Listan på saker som får vänta till "Efter kongressen" börjar bli otäckt lång. En sak känns bra i alla fall. Jag bestämde mig för att vänta en vecka med nya medicinen. Tills efter kongressen :). Då slipper jag springa runt och känna efter mitt i det kaos som kommer att bryta ut på tisdag. Eller kanske redan på måndag.

Något som jag inte klarade av att vänta med, var ytterligare en rond med håret. Sara, min goa lilla låtsassläkting som också är frisör, kom med lite experttips härom dagen. Blondering. Blek, blek och blek! Det var hennes råd. Så jag testade i kväll. Och nog blev det ljust alltid! Väldigt ljust. Och fortfarande lite gult, med en svag aning om rött. Men det är kanske det man fixar till med två ytterligare "blek". Det får vi se så småningom. Jag kan ju inte gärna hålla på hur mycket som helst med dom stackars förskrämda stråna jag har. Fast det var faktiskt en del av rådet. Att blekningen i sig skulle ge håret lite mer stadga. Än så länge känns det kanske inte riktigt så men jag får väl se när det har torkat.

Annars är det just kongressen som upptar all vaken tid just nu. I morgon kommer mamma ut för att vara hundvakt, så jag kan ägna all vaken tid åt kongressen. Och lite rädd är jag för att det blir för mycket vaken tid. Även dom kvällar när jag kommer sent i säng, brukar jag ju ligga vaken ett par timmar... Och sena kvällar blir det under en kongress. Hur tidigt man än försöker avrunda, så blir det ändå sent. Nåja, det visar sig. Jag kanske är så utmattad att jag stupar i säng och sover till klockan ringer... :)