Alla inlägg under oktober 2009

Av Ingela - 28 oktober 2009 19:27

... det är så sant som det är sagt och det vet jag ju sen länge. Men det känns lite surt ändå. Jag hade faktiskt gått på att "bloggagratis" var precis just det. En gratis bloggplats utan reklam. Och det var det i nästan två år. Men inte nu längre... Först kom en ny layout och nytt namn; bloggplatsen. Sen dök det upp ett rosaband. Båda två passerade utan att jag reagerade nämnvärt. Men så dök rubriken "reklaminställningar" upp i vänstermenyn. Och där kom det. Betala för att slippa reklamen. Suck! Det lär väl vara där det hamnar. Hellre betala än att plåga andra med en massa reklam. Men lite surt är det, som sagt. Lite förvarning från "bloggagratis" hade väl kanske inte varit fel? Hur som helst vägrar jag att byta namn på bloggen. Så länge som det bara går. Men det kanske kommer att kosta det också...


Igår hade jag plågsamt ont i nacken, eller kanske snarare ner mot höger axel. Så ont att varken Ormsalva eller Ipren lindrade det minsta. Så ont att det knappt gick att koncentrera mig på dagens konferenser. Idag hade det släppt lite i alla fall och kändes rätt bra ända tills jag kom hem och satte mig vid pianot. Man kan ju tycka att jag borde ha gjort den kopplingen alldeles på egen hand... Nåja, kroppen får vänja sig. För pianot är här för att stanna!

ANNONS
Av Ingela - 23 oktober 2009 16:52

Idag kom det. Det som var kärlek vid första ögonkastet. Mitt Malmsjöpiano. Det fick verkligen plats precis vid det som är "väggensomärsomgjordförettpiano". Och som jag har spelat. Att så mycket kunde sitta i fingrarna som rent muskelminne.. och det som inte fanns där, gick att locka fram med hjälp av noter. Det värker i ryggen och det kommer att bli en präktig träningsvärk i fingrarna men det spelar ingen roll. Det är så kul!


Hundarna fick vara i hundgården när transporten kom och under min första speltimme men sen fick dom vara med när jag spelade. Första minuterna reagerade dom som på alla ljud och trodde att det kom nån... Felprogrammerade var ordet, sa Bull... Sen vande dom sig snabbt. Det är ju det jag säger, så länge dom får vara med, så vilar inga ledsamheter hos en Lordchamphund.


Nu måste jag nog vila en stund från pianot. Och göra åtminstone lite av det jobb jag borde gjort idag.

ANNONS
Av Ingela - 21 oktober 2009 20:07

Idag har jag tydligen skänkt fyra kronor (tror jag att det var) till Cancerfonden. Fåfänga Edlund har ju inte riktigt gett upp än, så jag köpte en omgång till av blonderingsmedlet. Får väl kanske vänta ett tag innan jag använder det eftersom det har blossat upp lite psoriasis igen men köpte det, gjorde jag. Och när jag kom hem och slog på TVn, kom det en reklamfilm som sa att fyra kronor av varje hårprodukt av märket Garnier går till  Rosabandetkampanjen. Sånt gillar jag. Att det inte skriker rosa. Att det inte är särskilda, särskilt rosa produkter som man ska köpa. Utan ett enkelt "fyra kronor för varje såld produkt".


Det känns betydligt mer seriöst än mycket annat under denna rosa månad. Och nej, Lindex har inte hört av sig igen. Uselt är väl möjligen det snälla sättet att värdera deras engagemang med... Jag har i alla fall bestämt mig för att inte handla där förrän dom antingen kommer med åtminstone en behå till i sortimentet. Eller avviker från rosabandetkampanjen. Eller åtminstone levererar ett ordentligt svar.

Av Ingela - 19 oktober 2009 21:01

.. som randas vara den sista. Kär blir stunden dig då, som kommer utöver din längtan. Så lyder texten i ett av alla dessa körverk som jag har haft förmånen att vara med och framföra. Och så sant det är. Man kan också uttrycka det som att man ska leva livet här och nu. Ingen vet ju vad morgondagen har med sig. Och för några av oss, är ju den krassa verkligheten att herr C kan stå där och lurpassa när som helst... Så till alla tappra cancertjejer som ännu en gång har råkat ut för herr C, vill jag ge en extra stjärna i himlen och en jättedos mod och styrka!


Jag funderade en hel del över det där med att leva livet här och nu. Igår. Och bestämde mig. Så idag åkte jag till Pianocenter på Brännkyrkagatan och dansade därifrån ett begagnat Malmsjöpiano rikare! Och 12 500 fattigare. Men varför ska jag samla pengar på hög för att kanske göra nån annan glad? Jag lever här och nu och vill i det livet få spela piano. Jag sålde ju min gamle trogne vapendragare, ett Schimmelpiano som hängt med mig i drygt 20 år, i samband med en av alla mina flyttar. Och egentligen har jag nog ångrat mig sen dess. Men nu är balansen återställd. Med lite flyt har jag pianot på plats, tillsammans med världens läckraste pianopall, innan helgen. Gissa om det ska spelas!!! :)

Av Ingela - 17 oktober 2009 19:24

Idag var det dags för Cancertjejernas SPA-dag i Gustavsberg. Lina hade fixat ett kanonpris för SPA, förfriskningar och ett antal behandlingar. Jag unnade mig lite shopping i Åkersberga på vägen och kom fram i god tid, full av förväntningar. Och det var precis som det är med tjejerna. Det är som vi känt varandra i åratal, fast hälften aldrig ens har setts IRL. Så härligt! Aromabastu, kroppspeeling med kaffesump och olivolja och lerinpackning stod på schemat, varvat med frukt och bastuklämma. Och kaffe. Tack för ett underbart initiativ, Lina! Och tack badet, för ett bra och flexibelt paket.


Hela gänget, utom undertecknad, drog vidare till Lina för gemensam middag. Undertecknad satte mig i bilen för att åka hem till knähundarna. Nu är ordningen återställd. Mat och tuggpinne till hundarna och eld i öppna spisen till matte. Nu sover hundarna gott och det dröjer nog inte länge förrän jag gör detsamma... 

Av Ingela - 14 oktober 2009 06:43

Igår var det precis ett år sen jag och Mymlan slutade röka. Jag hade nog aldrig trott att det skulle gå så lätt. Fast egentligen har jag nog alltid vetat att det är lätt, bara motivationen är rätt. Och det var den ju faktiskt just då, en vecka innan strålningen. Skönt är det i alla fall att slippa det stressmomentet som rökningen faktiskt innebar. Arr ständigt gå och vänta på nästa paus. Att behöva ta sig allt längre sträckor för att få röka. Att ständigt ha koll på att det finns cigaretter hemma. Osv osv...


Stress blir det minsann tillräckligt av ändå. Denna oktobermånad är verkligen något i hästväg och november ser ut att bli likadan. Ett evigt springande (eller åkande) mellan olika möten och ett evigt dåligt samvete för hundarna, som börjar visa sig i hårbotten igen. Och i att hjärnan inte riktigt vill vara med. Fortfarande, över ett år efter cellgifterna, tappar jag ord. Jag bara glömmer bort vad saker och ting heter och om jag är stressad är det omöjligt att hitta dom. Lyckas jag lugna ner mig, brukar dom komma så småningom. Det händer inte ofta men tillräckligt ofta för att det ska vara ett störande moment. Jag har i alla fall reserverat en vecka i almanackan i slutet av november, som är min. Bara min, att helt och hållet förfoga över.

Av Ingela - 9 oktober 2009 17:58

Ja, minsann. Äntligen börjar det bli sant. Idag när jag kom hem stod två pallar med värmeloggs och väntade på parkeringen, 1 1/2 till mig och 1/2 till grannen. Jag bestämde mig för att ta helgen på mig, tog en promenad med hundarna och stängde sen in dom i hundgården. Bäst som jag bar tiokilospaketen, två i taget, stannade nyfiken annan granne. Det tog inte många minuter innan han hade köpt den halva pallen jag egentligen inte behöver. I år i alla fall. Härligt med såna grannar! Ska bli kul att se hur många som blir inblandade nästa år...


Hur som helst återstod det ju ändå 1050 kilo för lilla fröken Edlund att transportera mellan parkeringen och altanen. Plus 80 kilo hundmat som låg i bilen. 59 vändor blev det. Med en ordentlig vikt på varje vända. Förra året var jag ju nyopererad och var tvungen att ta till två starka karlar. I år grejade jag det helt själv. Ni anar inte hur underbart det känns! Även om jag förmodligen blir liggandes resten av helgen med helt stelnade leder, så grejade jag det. Och det hade jag ju aldrig gjort om jag inte hade ryckt upp mig och börjat träna igen. Fast idag har jag nog förtjänat att skippa passet på crosstrainern...


För övrigt kan jag rapportera att tystnaden från Lindex sida är total... Jag hade väl kanske inte väntat mig något annat heller. Det bästa vore naturligtvis om fler skickade liknande mail. Den gamla men alltid aktuella sanningen är ju att det är tillsammans vi är starka. :)

Av Ingela - 6 oktober 2009 18:47

För att travestera en gammal kär slagdänga... Två svar har jag fått. Det första var ett traditionellt jag-har-skickat-vidare-din-fråga-mail (been there, done that). Det andra löd:


"Protesbh finner du på e-handeln under Underkläder/Specialistprodukter/Protes-BH."
Och så en vänlig hälsning från en på kundtjänst, vars namn jag inte tänker hänga ut. Det är inte därför jag skriver om det här. Hur som helst. Full av spänning letade jag mig fram till den rubrik hon hänvisade till. Och där fanns... En, säger en, vit protesbehå. Surprise... Så då blev jag ju faktiskt tvungen att svara:
"Jo, det var väl i och för sig bra men huvudfrågan består. Det är fortfarande en enda liten ynklig modell. Och även på webben bara i en enda färg. Huruvida den är bra eller inte är naturligtvis en smaksak men det är just det som är min point. Olika kvinnor kräver olika behåar. Även bland oss som har genomgått en mastektomi. Eller till och med kanske framför allt bland oss som genomgått en mastektomi. Och det handlar som sagt om Lindex trovärdighet i Rosa bandetkampanjen.
Med hälsningar"
 
I rättvisans namn hänger jag inte ut mitt eget namn heller Glad Så nu är det bara att vänta med spänning på nästa sändning...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se