Idag kom det. Det som var kärlek vid första ögonkastet. Mitt Malmsjöpiano. Det fick verkligen plats precis vid det som är "väggensomärsomgjordförettpiano". Och som jag har spelat. Att så mycket kunde sitta i fingrarna som rent muskelminne.. och det som inte fanns där, gick att locka fram med hjälp av noter. Det värker i ryggen och det kommer att bli en präktig träningsvärk i fingrarna men det spelar ingen roll. Det är så kul!

Hundarna fick vara i hundgården när transporten kom och under min första speltimme men sen fick dom vara med när jag spelade. Första minuterna reagerade dom som på alla ljud och trodde att det kom nån... Felprogrammerade var ordet, sa Bull... Sen vande dom sig snabbt. Det är ju det jag säger, så länge dom får vara med, så vilar inga ledsamheter hos en Lordchamphund.

Nu måste jag nog vila en stund från pianot. Och göra åtminstone lite av det jobb jag borde gjort idag.