Ja, idag är det 49 år sen jag föddes. Och det kan väl tyckas vara en alldeles särskilt ojämn födelsedag och inte mycket att fira. Och ungefär så kändes det när jag vaknade i morse. Men så fick jag en så tänkvärd hälsning från Ragnhild. Hon skrev "Grattis på dagen, det är något speciellt att fylla år numera". Och det är det ju faktiskt! Det var ju liksom inte självklart när jag påbörjade min behandling att det skulle bli så värst många fler födelsedagar. Och det är ju fortfarande inte självklart. Även om oddsen blir bättre för varje dag. Och även om planen är att bojkotta herr C:s resebyrå för resten av livet. Så nog är varje födelsedag nåt att fira!

Det var väl däremot inte avslutningen på viktutmaningen. Vi hade slutvägning idag och jag hade lyckats med bedriften att gå ner ett helt hekto på dom tre månaderna... Inte alltför imponerande. Fast ändå. Dels har jag ju trampat ett antal mil på min crosstrainer och ombildat en hel del fett till muskler. Dessutom äter jag ju en medicin som har viktökning som väldigt vanlig biverkning. Så jag ger mig själv nån sorts "med tvekan godkänt" och bestämmer mig för att kämpa vidare några månader till. Till nästa födelsedag, den 1 april.

Fast idag var det frikort. Vi fyra förtappade viktjägare i utmaningen bearbetade våra (nästan) lika usla resultat med att gå och äta en pizza på lunchen. Med extra ost för säkerhets skull. :) Nåja, jag kunde i alla fall skylla på att det är min födelsedag. Och gott var det.