In i det sista försökte jag hålla hela den här veckan bokningsfri. Det gick sådär, kan man väl säga. Om man vill vara väldigt välvillig... Den enda helt tomma dagen är på fredag. (än så länge är fredag tom i alla fall... knack, knack) Men jag lyckades ändå se till att jobba två halvdagar på hemmaplan. Och få lite ren baraslappaifåtöljentid i höstrusket, varvat med några härliga långpromenader med allt blötare knähundar. Om jag bara kunde lära mig att stänga av telefonen också...

Fast bara att få unna mig några lyxiga sovmorgnar. Som i morse. Upp halvsex och mata och snabbrasta hundar. Och sen sova till strax efter åtta. Yes! Och att få chansen att låta tankarna snurra runt lite och strukturera sig alldeles på egen hand. Ja, jag behövde verkligen det här. Sköter jag dessutom korten rätt, blir det bara lite drygt halvdagar även onsdag och torsdag.

Antagligen är det så att kroppen har gått in i ett lite mer avslappnat läge. Det känns nämligen riktigt bra i axeln nu. Jag satt vid pianot i nästan en timme förut och fick bara lite ont i ryggen. Hurra! Stelheten i resten av kroppen finns där hela tiden, med en peak på torsdagarna. Och ont gör det mest hela tiden men det känns fortfarande som att slitet på crosstrainern gör nytta. Sömnbristen, däremot, verkar inget bita på. Det är nog dags att testa en sömntablett. Innan jag blir helt uttröttad och vansinnig... Eller?