Direktlänk till inlägg 31 december 2009

Nu får det faktiskt räcka, herr C...

Av Ingela - 31 december 2009 19:09

Som om det inte vore nog med alla som lämnat oss hittills i år, fick vi härom dagen besked om att även "p" blivit ängel. Många är det. Unga tjejer. Alldeles för unga. Unga mammor och unga tjejer som inte ens hunnit bli mammor. Räcker det inte snart, herr C??? Vi är nog rätt många Cancertjejer som famlar i mörkret och undrar hur vi ska hantera det. Men det är ju också så att vårt forum växer hela tiden, så det är väl inte egentligen så konstigt att det är flera som lämnar oss. Det är ju faktiskt många som lever vidare också. Jag tänder ett ljus för alla er som blivit änglar under året och hoppas att ni får vila i frid.


Nyårsafton idag. Och torsdag, vilket innebar att jag vackert fick kliva upp och ta mitt vidriga veckopiller. Det är verkligen något jag skulle vilja slippa. Vid det här laget är det en ren betingad reflex. Så fort jag har svalt pillret, kommer värken smygande. Och halvtimmen jag måste vänta innan jag får äta eller dricka annat, eller ens gå och lägga mig igen, blir bara längre och längre... Det fulgula pillret har för övrigt lagt in ytterligare en växel;, så nu har jag förutom skelett- och ledvärk även muskelvärk... Än så länge fungerar kroppen något sånär i vardagen i alla fall.


Men nyårsafton som sagt. Tid för reflektion, även om jag mest har jobbat idag. Och det är väl en reflektion i sig. Som både har bra och dåliga inslag. Att sitta och jobba på en nyårsafton kan ju verka rätt patetiskt men oavsett om jag jobbar eller inte måste jag och hundarna gå i ide. Så skotträdd som Busan är finns det inga alternativ. Så jag har ägnat en stor del av idetiden till att jobba. Och jobbet ÄR en stor del av mitt liv. Just nu en betydligt större del än min sjukdom, så hellre patetisk än sjuk. Faktiskt.


När jag tänker tillbaka på året som varit, så är det bara att konstatera att JAG LEVER! Ett år till, så kan jag ju faktiskt börja låta hoppet vakna på riktigt. Hoppet om ett sjukdomsfritt liv och kanske till och med en rekonstruktion. Men först ska jag leva ett år till. Och inte ens det. Tio månader och sen kan jag börja kräva både det ena och det andra...


Året som varit har ändå innehållit en hel del guldkorn. Tack alla som bidragit till det. Och ett särskilt tack till "a" som fick mig att en gång för alla tro på livet igen. Och mmmycket mer än så.... Det är några dagar för tidigt egentligen för att dela ut stjärnorna men jag gör det ändå. Årets stjärnor i himlen går till alla som besökt min blogg eller funnits till på andra sätt. För mig eller för andra som behövt det.


Jag önskar er alla med största kramen ett riktigt Gott Nytt År!

 
ANNONS
 
Ingen bild

Annelie K

31 december 2009 21:13

känner för dig o alla andra drabbade. Har många vänner o släktingar som drabbats bla mamma, mormor o farmor. Är tacksam för varje dag som jag inte är där. men känner mycket för dig o andra som drabbats o era nära. Det är inte lätt att vara nära heller. Nyårskramar till dig Ingela o alla andra därute

 
Okki

Okki

1 januari 2010 03:58

Skickar en nyårskram så här, nästan på morgonkvisten.
Och hoppas du hade en trevlig nyårsafton.

Jag äter oxå medicin mot benskörhet, och av en ren tillfällighet så tar jag oxå mitt "piller" på torsdagar.

Krameli kram

http://www.momentsofmylife-okki.blogspot.com

 
Lilla H

Lilla H

1 januari 2010 09:37

Ett riktigt gott & friskt år vill jag önska dig! Fina du & dina kommentarer har betytt mycket för mig vill jag att du ska veta. Jag brukade älska mitt jobb eftersom det handlade om att hjälpa andra att se det positiva, gå framåt & njuta, så jag ser inget märkligt i att du jobbar på Nyår, så länge det ger dig positiv energi.
På vår lilla gata var det många som hade köpt sådana där ljuslyktor i stället, och våra killar hade färgspray. Tyst men minst lika effektfullt (och väldigt skönt för mammas hjärna!)
Stor kram till dig, du varma kvinna!

http://hejoh.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ingela - 8 december 2014 18:21

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Av Ingela - 17 oktober 2014 17:22

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

Av Ingela - 8 september 2014 18:34


För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Av Ingela - 14 augusti 2014 18:01

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

Av Ingela - 10 april 2014 19:34

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se