Av alla saker man kan glömma när man är lite sen och stressad en mörk morgon när det är -18 ute, är kanske ett bröst inte det vanligaste... Fast mig hände det i alla fall. Jag hade kommit ner en bit förbi t-korset när jag insåg att tre proteser befann sig på samma ställe. Och det var samma ställe som jag just var på väg ifrån. Inte för att det hade varit någon världskatastrof med några dagars munkjackande. Egentligen tvärtom. Jag svullnar mycket mer med protes än utan just nu. Men jag hatar att inte kunna välja. Att förlora kontrollspaken. Nu när jag äntligen har lyckats slita den till mig igen. Och dessutom ska jag ut och flyga på torsdag och har verkligen ingen lust att stå där enbröstad och spreta med armarna en gång till. Så jag åkte hem och hämtade min protes.

Man kan alltid fundera över varför sånt här inträffar. Det är ju inte helt ovanligt att man glömmer saker när man är stressad och det har varit rätt många saker som har hängt över mig. Jobbet förstås. Det ständigt dåliga samvetet som hundägare. Sömnbristen. För många gråa och kalla vinterdagar. Men också alla tråkiga besked som vi drabbats av i cancerlandet. Och som inte det vore nog, är ju faktiskt "cytohjärna" en läskigt långverkande bieffekt av dom gifter vi får i oss. Minnesförsämring finns dessutom, för säkerhets skull liksom, med på biverkningslistan för fulgula pillren.

Oftast är det inte saker jag glömmer. Det handlar mer om ord och uttryck. Och namn. Stressar jag upp mig när jag glömmer är det oftast helt kört. Eller snarare helt tomt. Lyckas jag lugna ner mig och slappna av, kommer oftast orden till slut.