Direktlänk till inlägg 9 februari 2010

Himlen får faktiskt lov att vänta...

Av Ingela - 9 februari 2010 19:16

... så det så! Igår sändes ju uppföljningsavsnittet av Himlen kan vänta och det var minst lika fantastiskt som dom avsnitt som sändes förra gången. Även om det var sorgligt, och det var det stundtals, så var det ändå så mycket framtidstro, hopp och kärlek att jag blev alldeles varm. Och helt bestämd över att ha många, många sjukdomsfria år kvar! Jag är så imponerad av alla inblandade. Ni sjuka och anhöriga som vågar släppa in oss väldigt tätt inpå. Men också alla inblandade i själva produktionen som verkligen verkar ha hittat det perfekta förhållningssättet. Och inte minst fantastiska Anne som hela tiden har klarat av att prata och fråga om allt, med en helt häpnadsväckande empati och respekt. Det här är nog så långt från Rosabandetgalor man kan komma. Tack och lov.


I morse när jag och hundarna var ute på morgonpromenad, klev jag rakt på en isfläck. Den visade sig också vara en grop, så det fanns ingen chans att återfå balansen. Jag hann tänka att det nog var dags för straffet för att jag pratade mig ur veckopillret. Nu skulle nog min sköra benstomme knäckas både här och där. Men så blev det inte. Det blev inte ens ett enda blåmärke. Och hundarna tyckte det var hur kul som helst att matte helt plötsligt ville leka. Det tog ett tag innan jag hade övertygat dom om att det enda jag ville, var att komma på fötter igen. :)

 
ANNONS
 
christel

christel

9 februari 2010 20:31

Det e klart att Himlen kan vänta fattas bara annat eller hur. Kan tänka mig att vovvarna tyckte det va roligt med matte på marken o glad blev jag när du inte skadat dig men kanske ett o annat blåmärke visar sig imorgon. Va rädd om dig. Kram från christel

http://www.kristallens.blogg.se

 
Linda

Linda

10 februari 2010 17:28

Jag såg också på det programmet och det var riktigt bra!! :-)

Och visst kan himlen vänta... läääänge hoppas jag!!

http://lindaskriver.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ingela - 8 december 2014 18:21

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Av Ingela - 17 oktober 2014 17:22

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

Av Ingela - 8 september 2014 18:34


För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Av Ingela - 14 augusti 2014 18:01

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

Av Ingela - 10 april 2014 19:34

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se