Alla inlägg under juli 2010

Av Ingela - 29 juli 2010 18:01

Listan över vedervärdiga provtagningar i cancerlandet har fått en ny ledare... Jag hade nog aldrig trott att det skulle kunna bli värre än när jag gjorde grovnålsbiopsin i bröstet och finnålsbiopsin i lymfkörtlarna. Men se det kunde det!


Idag var det alltså dags för besöket på KS Kvinnoklinik. Min läkare hade mycket begränsad erfarenhet av just Femar men annars verkade hon ha koll på det mesta. Vi började med en helt vanlig gynundersökning. Inte särskilt behagligt men ont gör det ju inte. Efter det var det dags för ultraljud. Det var en ny upplevelse. Inte heller det särskilt behagligt men det gjorde inte heller ont. Min slemhinna var tydligen det som var det mest intressanta och den ska, i det här sammanhanget, vara så tunn som möjligt tydligen. 4,5 mm (?). Ber om ursäkt för att alla detaljer inte är helt på sin plats men man är inte särskilt mottaglig för information när man ligger i en gynstol... 4,5 hade tydligen betytt att mensen var borta för alltid. Min var på 4,9 och ett gränsfall.


För alla eventualiteters skull ville hon kolla upp min livmoder ordentligt. Med en biopsi. Hon "hotade" med att det kunde göra lite ont men jag brukar vara rätt smärttålig och kände mig därför inte särskilt orolig. Dom första små "betten" var verkligen inget att bekymra sig över heller. Men sen bröt helvetet loss. För att få fatt på den sista delen av provet, skapade dom (en sköterska hade anslutit) ett vakum. Och det gjorde ONT! AJ!!!! Och i detta vakum skulle små, små bitar av min livmoder plockas ut. AJ! AJ! Och JÄTTEAJ! Jag får lov att erkänna att jag skrek rakt ut! Som tur var gick det ganska snabbt och jag fick ändå lite beröm för att jag hade klarat av det rätt bra. Men vidrigt var det och den här biopsin har nu tagit en solklar tätposition på listan med vidriga provtagningar.


Fyra till sex veckor kommer det att dröja innan jag får svar. Fyra till sex veckor i det hemska väntanlandet, som ligger precis vid gränsen till cancerlandet. Får jag blödningar under tiden, ska jag ringa omedelbums! Utan att passera gå, dvs onkologerna. Fast om det blöder under dom närmsta dagarna, är det helt normalt och en effekt av biopsin. Då behöver jag inte höra av mig. Jo, det låter onekligen helt logiskt. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte oroa mig i onödan. Det blir som det blir.

Av Ingela - 28 juli 2010 18:15

Jag vet unte riktigt vad dimsyn är. Kanske är det samma sak som att se lite suddigt? I så fall är det nog dimsyn jag har. I alla fall under 3-5 timmar på morgnarna, sen nån vecka tillbaka. Och då kan det med rätt stor sannolikhet tillskrivas det fulgula pillret som har dimsyn med på listan, som mindre vanlig biverkan.


Lite besvärligt är det. Framför allt om jag sover hemma och ska in till jobbet. Jag kan ju inte gärna köra bil om jag ser suddigt. Men även om jag sover i stan, är det rätt begränsande att inte kunna läsa ordentligt förrän frampå förmiddagen. Den enkla logiska lösningen är väl att krypa till korset och göra som fugulpillertillverkarna föreslår, dvs att ta pillret på kvällen. Det är bara det att jag har så himla svårt för att komma ihåg saker som ska göras på kvällarna... Jag får väl lägga in en påminnelse i mobilen och åtminstone prova ett tag.


Det kunde onekligen varit värre. I cancerlandet får vi verkligen påminnelser om det. Alldeles för ofta. Idag var det ännu en av mina finaste ET-systrar som fick besked om att hon har bc-celler i skelettet, dvs metastaser; Linda: http://lindaskriver.blogspot.com/ Titta gärna in och lämna en styrkekram. Det är hon så väl värd!

Av Ingela - 22 juli 2010 10:54

Idag nådde jag målet! 100 mil på crosstrainern! Jag hade bestämt mig för att klara det inom ett år. Och det gjorde jag verkligen. Den inköptes den 22 augusti, så en hel månad har jag tillgodo! Jag är klart imponerad av mig själv faktiskt. Visserligen klarar jag bara att träna på dom två lägsta motståndsnivåerna eftersom jag skulle få alldeles för ont annars. Men det syns, framför allt på benen att det ger effekt ändå. Och jag mår bra av det, så i morgon påbörjar jag nästa 100-milaomgång!


Nu har jag fått tid för gynundersökning. Det blir om en vecka. Blödningen gav sig i och för sig efter fyra dygn men det skadar ju inte att kolla upp.  

Av Ingela - 17 juli 2010 18:23

Man är inte direkt billig i drift i cancerlandet. Hur mycket cellgiftsbehandlingar, operation och strålning gått på törs man ju knappt tänka sig. Och igår fick jag en påminnelse om att även efterbehandlingen har sin prislapp. Jag hade nästan slut på fulgula piller här hemma och passade därför på att uppsöka ett apotek när jag ändå skulle till Norrtälje.


Det fulgula har naturligtvis ett namn. Det heter Femar och den aktiva substansen heter Letrozol. Det ingår i en familj av läkemedel som kallas aromatashämmare. Min Hemske Harald var ju östrogenkänslig. Femar minskar östrogenmängden i kroppen genom att blockera ett enzym (aromatas) vilket deltar i östrogenproduktionen. Detta ska då hindra att eventuella mikrometastaser som kan ha hunnit smita ut genom lymfsystemet inte ska få något att livnära sig på. Om man nu verkligen har passerat klimakteriet, som sagt. Men det bekymret tar vi när jag väl har fått komma på gynundersökningen.


Tjejen som expedierade receptet var tvungen att kolla en extra gång. Hon tyckte det var väldigt dyrt för mig. 1724:50 var min andel för 100 piller. Men med tanke på att bruttokostnaden var 3546:50, kom jag väl rätt billigt undan ändå. Och ett enda uttag räcker ju för att direkt slå i högkostnadstaket, så resten av årets konsumtion blir ju gratis. För mig. Det enda jag inte riktigt förstår är hur det kunde bli 1724:50. Högkostnadsskyddet börjar vid 1800 jämnt och jag hade gärna betalat dom 5:50 som återstår...


Hur som helst. För den totala kostnaden av 3546:50 får jag förhoppningsvis möjligheten att leva sjukdomsfri ett tag till. Minst fem år om nu medicinen fungerar. Tyvärr ingår det en lång rad biverkningar i paketet. Det brukar liksom göra det när man äter starka mediciner. Jag ska inte trötta er med den långa biverkningslistan. Vill ni läsa finns den på www.fass.se när ni söker på Femar. Jag tycker nog att jag klarat mig rätt bra när det gäller biverkningar. Hittills i alla fall. Ta i trä!!!

 

 

Av Ingela - 15 juli 2010 16:07

Jag har just lagt på luren efter ett samtal med en av sköterskorna på Bröst & Sarkom. Ett samtal som jag gått och väntat på i nästan sju timmar. Det är väl själve f-n att man aldrig får vara riktigt glad och nöjd. Så fort man börjar känna sig som en vanlig människa. Och till och med se ut som en vanlig människa, så står han där runt hörnet och hotar. Herr C, alltså.


Den här gången levererade han en blödning. Den kom igår morse. Inga stora mängder men tillräckligt för att väcka oron till liv. Det absolut värsta som skulle kunna hända är väl att få ytterligare en cancer. Det näst värsta vore att få mens igen. Skulle det vara det, innebär det att mina fulgula piller troligtvis inte ger något som helst skydd mot återfall. Tvärtom. I stället skulle dom ha pushat igång hela ägg- och hormonproduktionen igen och glatt och villigt strömmat ut mat till eventuella metastaser i kroppen.


Det där kan hända om man går över på fulgula piller utan att vara helt hundraprocentigt säker på att man har passerat klimakteriet. Just tjejer i min ålder är dessutom väldigt svårbedömda. Och vi hade onekligen rätt bråttom med att bli av med Tamoxifenet, både professorn och jag, eftersom jag hade blodpropp i släkten. Fast jag trodde nog efter drygt ett år att faran var över...


Så nu hoppas jag på att det är en tredje variant. Det finns blödningar på biverkningslistan för dom fulgula. Visserligen som "inte vanlig" men jag är ju rätt bra på att samla på ovanliga biverkningar. Hur som helst bestämde jag mig efter ett dygns strutsande att ta en kontakt med Radiumhemmet. Helst vill man ju att dom ska vifta bort det hela med en alldeles rimlig förklaring men riktigt så enkelt är inte livet i cancerlandet. Så sköterskan jag pratade med i morse ville först prata med någon av läkarna innan hon återkom.


Vad gör man i nästan sju timmar, med ovanstående som bakgrundsbild? Inte mycket kan jag ju ärligt säga. Mer än att måla upp den ena värre bilden än den andra. Till slut ringde hon ju igen i alla fall. Jag hade nog förväntat mig att dom ville att jag skulle åka in och ta ett blodprov men det tyckte dom inte behövdes just nu. Däremot skriver onken en remiss till en gynundersökning. För säkerhets skull. Och så får vi gå vidare utifrån resultatet där. Ingen akutremiss eller så, utan just för säkerhets skull. Men ändå. Det är tillräckligt för att göda oron. Och för att herr C ska kunna stå där runt hörnet och hånflina.


Och jag som nästan hade lyckats inbilla mig att det enda hindret som behövde passeras innan rekonstruktionen, var en mammo i augusti och lite ytterligare viktminskning. Att jag aldig lär mig...

Av Ingela - 12 juli 2010 16:14

Det kändes väl inte som världens bästa timing att bli stylad på årets varmaste dag. Hela kroppen svullnade upp av det kvava och fuktiga och det kändes som att sminket skulle hinna rinna bort innan jag kom i närheten av en kamera. Lite segt var det. Mycket väntan i värmen. Stylisten var jag inte alltför imponerad av först men tillsammans med den duktiga fotografen blev faktiskt resultatet över förväntan. Som jag skrev härom dagen, brukar jag avsky att se mig själv på bild men idag gick jag därifrån med en skiva med 16 bilder. Ett par av dom  är jag faktiskt riktigt nöjd med.


               


Visst är det fortfarande minst tio kilo för mycket. Och visst återstår det många timmars träning innan det börjar bli lite form på hängfläsk här och där... Men jämfört med den grådaskiga korsningen mellan flodhäst och glödlampa som satt och flämtade på altanen för två år sen, mitt i cytohelvetet, tycker jag ändå att jag kan unna mig att vara lite nöjd.


Några bilder på mig från den där vidriga perioden finns inte. Helt medvetet. Jag kunde inte hitta ett enda skäl till varför jag skulle vilja ha någon bild då och jag ångrar mig inte nu heller. Den spegelbilden sitter ändå för alltid etsad på näthinnan och tro mig, det är ingen bild man blir glad av.

Av Ingela - 10 juli 2010 19:29

Man kan ju tycka det. Att jag vid det här laget borde ha lärt mig att inte ropa hej... Efter en rätt lång period med åtminstone sex timmars nattsömn, blev det ett ordentligt bakslag i natt. Jag vaknade strax före 03.00 och kunde sen inte somna om förrän hundarna hade fått frukost och morgonrastning. Det kan förstås bero på att det är en rätt olidlig värmebölja just nu. Hoppas kan man ju alltid... även om just den här värmeböljan börjar kännas som att den aldrig kommer att ge sig.


Värme har väl aldrig riktigt varit min tekopp och i år mindre än någonsin känns det som. Jag och knähundarna sticker ut våra nosar en stund på morgonen/tidig förmiddag och en stund på sen eftermiddag/kväll. Däremellan tillbringar vi vår tid inomhus i den välsignade svalkan från luftvärmepumpens AC-funktion. I skydd av den orkar jag till och med träna ett pass då och då.


Men på kvällarna är det som sagt skönt att sitta ute. I kväll hade jag sällskap med The Real Group och lite senare Kammarkören, som sjöng svenska vår-, sommar, och stämningssånger. En härlig upptäckt gjorde jag! Äntligen börjar ickerökandet ge effekt på stämbanden. Helt otränad börjar jag faktiskt kunna hänga med i altstämmorna! Det var onekligen ett antal år sen.


Hur det står till med viktminskningen vet jag faktiskt inte. Jag har äntligen bestämt mig för att inte hålla på och ställa mig på vågen var- och varannan dag. Det synliga resultatet får väl sitt facit på måndag. Då ska jag nämligen utnyttja ett erbjudande om att styla och fota mig. Även om jag hatar att se mig själv på bild, ska det faktiskt bli riktigt spännande...



Av Ingela - 6 juli 2010 21:51

Det tog ett tag att övertyga mig om att skifta diet men till slut har jag glidit över i en mer traditionell allsidig "äta något mindre-träna lite mer-bantning". Efter cirka en vecka med kolhydrater i kroppen är skillnaden helt enorm! Fem kilometer på crosstrainern som i drygt 1 1/2 månad har varit pest, pina och ett måste har helt plötsligt glidit över till att gå lätt som en plätt. Tränare Bob hade helt rätt med andra ord. Inte för att jag har gått ner något mer i vikt än. Så enkel är inte det fulgula pillret som motståndare. Men så mycket bättre jag mår! Och förhoppningsvis kan jag väl på allvar börja använda träningen till omfördelning och omvandling. Och muskler väger onekligen en hel del dom också.


Dom senaste dagarna har jag haft oroande ont i kroppen. Ledvärk och muskelvärk. Jag hade ju hoppats att det skulle hålla sig borta under sommarsäsongen men så blev det inte, tydligen. Just nu är det väderomslag, så det kanske är precis det det handlar om? Annars får jag nog lov att säga att jag ändå kommit lindrigt undan med det fulgula pillret. Övervikt och värk är väl ändå sånt som var och varannan klimakteriekäring får lära sig att leva med?


Hur som helst mår jag bra av att vara lite ledig. Faktiskt har jag sovit ovanligt bra. Förutom i lördags då, när grillkvällen med matlaget varade halva natten (men det var det värt!). Nu sover jag åtminstone sex timmar i rad nästan varje natt. Hur härligt som helst! Ska bli intressant att se vad som händer när jag går tillbaka till jobbet.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards