Jag har just lagt på luren efter ett samtal med en av sköterskorna på Bröst & Sarkom. Ett samtal som jag gått och väntat på i nästan sju timmar. Det är väl själve f-n att man aldrig får vara riktigt glad och nöjd. Så fort man börjar känna sig som en vanlig människa. Och till och med se ut som en vanlig människa, så står han där runt hörnet och hotar. Herr C, alltså.

Den här gången levererade han en blödning. Den kom igår morse. Inga stora mängder men tillräckligt för att väcka oron till liv. Det absolut värsta som skulle kunna hända är väl att få ytterligare en cancer. Det näst värsta vore att få mens igen. Skulle det vara det, innebär det att mina fulgula piller troligtvis inte ger något som helst skydd mot återfall. Tvärtom. I stället skulle dom ha pushat igång hela ägg- och hormonproduktionen igen och glatt och villigt strömmat ut mat till eventuella metastaser i kroppen.

Det där kan hända om man går över på fulgula piller utan att vara helt hundraprocentigt säker på att man har passerat klimakteriet. Just tjejer i min ålder är dessutom väldigt svårbedömda. Och vi hade onekligen rätt bråttom med att bli av med Tamoxifenet, både professorn och jag, eftersom jag hade blodpropp i släkten. Fast jag trodde nog efter drygt ett år att faran var över...

Så nu hoppas jag på att det är en tredje variant. Det finns blödningar på biverkningslistan för dom fulgula. Visserligen som "inte vanlig" men jag är ju rätt bra på att samla på ovanliga biverkningar. Hur som helst bestämde jag mig efter ett dygns strutsande att ta en kontakt med Radiumhemmet. Helst vill man ju att dom ska vifta bort det hela med en alldeles rimlig förklaring men riktigt så enkelt är inte livet i cancerlandet. Så sköterskan jag pratade med i morse ville först prata med någon av läkarna innan hon återkom.

Vad gör man i nästan sju timmar, med ovanstående som bakgrundsbild? Inte mycket kan jag ju ärligt säga. Mer än att måla upp den ena värre bilden än den andra. Till slut ringde hon ju igen i alla fall. Jag hade nog förväntat mig att dom ville att jag skulle åka in och ta ett blodprov men det tyckte dom inte behövdes just nu. Däremot skriver onken en remiss till en gynundersökning. För säkerhets skull. Och så får vi gå vidare utifrån resultatet där. Ingen akutremiss eller så, utan just för säkerhets skull. Men ändå. Det är tillräckligt för att göda oron. Och för att herr C ska kunna stå där runt hörnet och hånflina.

Och jag som nästan hade lyckats inbilla mig att det enda hindret som behövde passeras innan rekonstruktionen, var en mammo i augusti och lite ytterligare viktminskning. Att jag aldig lär mig...

 

Okki

15 juli 2010 20:48

Förstår rädslan och skräcken.
Även om det är "för-säkerhets-skull"...
men hjärnspöken är just hjärnspöken.
Massor med styrka och mod från mig till dig!
Kram Okki

 

Ninni

15 juli 2010 23:01

Brrr...har läst din blogg med stor behållning och en del igenkännande efter att fått egen diagnos i mars. Nu giftskiten och sedan resten...Vad heter de fulgula pillerna? Hoppas att allt är som det ska efter gynundersökn...! Kram /Ninni

 

Lisa

16 juli 2010 14:00

Förstår din oro och rädsla. Håller tummarna för att det "bara" är en biverkning av de fulgula och att du efter undersökningen kan andas ut igen.

Stor styrkekram till dig från mig
Kram Lisa

http://lisasfotoblogg.bloggworld.se

 

Christel

17 juli 2010 12:22

Busan läste precis ditt inlägg och håller med att man aldrig kan va lugn..Men självklart e det en biverkning nåt annat räknas inte eller hur. Det e bra att du kollar upp det ordentligt och kanske får nåt annat o knapra på istället som inte ger denna biverkning.Fast jag vet så säger jag oroa dig inte det ska inte vara mer av herr C nu det har vi fått nog av. Va rädd om dig kram christel

 

Linda

17 juli 2010 19:49

Nä tänk att man aldrig ska kunna andas ut helt och bara få tro att allt är bra! Håller mina tummar hårt för att det bara är en biverkning du råkat ut för. Massor av kramar!!

http://lindaskriver.blogspot.com

 

Lise-Lotte

20 juli 2010 20:57

Många cyberstyrkekramar. Förstår att du blir orolig.
Men vi bestämmer att det är en fulgul biverkning. Och SÅ ovanlig var den väl ändå inte! (Ja, jag kollade i Fass...)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...