Idag flyttade Busan hemifrån. Min lilla snorpelorpa bor inte hos oss längre. Jag har vetat bra länge att det inte fungerar för mig att ha hund längre. När jag skaffade dom var det liksom i en helt annan verklighet. Förutom att jag var frisk, hade jag dessutom helt andra arbetsuppgifter. Mitt arbetsfält var i stort sett begränsat till Stockholms innerstad och jag kunde dessutom jobba hemifrån 1-2 dagar per vecka. Idag ser min verklighet helt annorlunda ut. Jag förväntas, och bör, vara ganska mycket ute i hela landet och dessutom blir det en del utlandsresor. När jag inte är ute och reser måste jag nästan vara på plats på jobbet.

Hittills har det ändå hjälpligt gått att fixa och trixa, fast med en växande klump av dåligt samvete i magen. Tack vare att jag har min övernattningslägenhet har det gått att lösa något sånär. Men i förra veckan kom droppen som fick bägaren att rinna över. Då drog sprängningarna igång på allvar. Det är ju både själva Citybanan och en arbetstunnel som går ganska precis här under oss och vi har blivit varnade för att dom som far mest illa är barn och husdjur. Och Busan for verkligen illa. Då kände jag att det är hög tid att ta mitt ansvar.

Efter ett samtal med världens bästa uppfödare tog det inte mer än en kvart så var problemet löst. Och idag flyttade Busan till Åkers styckebruk. Det finns inte stjärnor nog i himlen för att visa min tacksamhet till Adrienne och Anders, Evy och Adina som ställer upp för både mig och Busan! TACK!!! Och förstås, tack Busan för dom dryga sex åren du förgyllde vår tillvaro! Oändligt många stjärnor i himlen till dig också!

Lite oroliga var vi inför överlämnandet eftersom det är två tikar men tack vare att Busan inte hade några planer på att utmana sin dominanta nya lillasyster, gick dom alldeles utmärkt ihop.

Men Yoker då? Jodå, gammelgubben och jag är tillbaka där vi började. Han far inte illa av några sprängningar, inte. Och han sover väldigt mycket nuförtiden, så vi försöker hanka oss fram ett tag. Det blir nog inte så länge till. Även där vill jag ta mitt ansvar innan det är för sent. Men vi hankar oss fram ett tag först.

 

Myran

11 augusti 2010 21:59

Så jobbigt beslut att ta,men klokt. Tycker att du är en klok kvinna Ingela som vill dina hundar det bästa.

http://www.myrans-hemsida.se

 

Anna

11 augusti 2010 22:53

Det var ett tufft beslut du har tagit och jag beundrar dej för det. Men jag förstår att det är tungt just nu. Hon får det säkert jättebra i Åker och du kan ju alltid hälsa på henne där, då kan du passa på att fika hos mej på vägen.
En jättestor kram från Anna och Cliff

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

 

Lise-Lotte

12 augusti 2010 00:04

Gud vad sorgligt! Men du gör förstås rätt. Väldigt klokt av dig och starkt att orkra ta ett sånt beslut. Jag är imponerad och skickar många Torsten- och Anders-kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...