Idag kom jag på att jag inte har ringt och frågat om provsvaret från det övervidriga gynbesöket. Jag trodde det var fyra veckor igår men efter en avstämning mellan kalender och verklighet visade det sig att det var redan förra torsdagen. Planen var att ringa innan jag gav mig iväg på dagens tjänsteresa men en handväska på rymmen gjorde att jag inte hann med det. Och på tåget ville jag inte ringa. Om och utifall att, liksom. Och när jag kom till Norrköping glömde jag bort det igen. Och nu är det försent och dessutom sitter jag på tåg igen...

Det känns lite som att jag inte riktigt vill veta resultatet än. Fast jag såklart vill veta så fort som möjligt. Men det känns nog ändå rätt bra att vänta till efter helgen. Att få strutsa ett par dagar till.

Nu är det bara två små vägghyllor som ska upp i nya lägenheten. Idag levererades nya vitvaror, så jag hoppas att allt ska fungera när jag kommer hem. För nu måste jag faktiskt få vila lite. Det har värkt ordentligt i leder och skelett den här veckan. Att jag var rätt hängig i onsdags, med en begynnande förkylning, hjälpte säkert till.

Två gånger har jag ändå lyckats pressa mig till en halvtimme på promenadbandet och det känns faktiskt att det lindrar. Annars är flyttning en mycket effektiv bantningsmetod. Om man bär kartonger och skruvar möbler, glömmer man lätt att äta. :)

Rapporterna från Yoker och Busan är enbart positiva. Det känns väldigt skönt, nu när allt händer i ett. Då kan jag faktiskt unna mig att gå på fest i morgon. Vi har klassträff med gamla högstadieklassen. 21 av oss hänger på Facebook och resten har vi lokaliserat på lite andra vägar. I morgon har vi knytis för dom som kan. Ska bli riktigt kul. Några har jag ju träffat men vissa har jag inte sett sen vi slutade nian.

Egentligen borde jag ägna söndagen åt att åka hem och klippa gräs men jag vet inte om jag hinner det. Jag behöver läsa en hel del och förbereda ett möte på måndag, så det får bli som det blir. Efter denna smått kaotiska sensommar, har trädgården återtagit en betryggande ledning. Jag tror jag ger upp för året och laddar inför nästa års kamp i stället.

Nu är det ny månad igen och jag konstaterar att ni hjälpt mig slå rekord. 900 unika besökare under augusti. Oj, så många! Jag tackar för besöket/besöken och ni får i vanlig ordning varsin sjärna i himlen. Titta gärna in igen!

 

Anna

4 september 2010 21:52

Skönt att läsa att det går bra med vovvarna, förstår att det känns lättare för dej då. Vad du är duktig som kämpar på med träningen. Du får en stjärna av mej tillbaka! Kram Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...