Det blev som jag misstänkte. Inte hörde läkaren av sig idag. Det är inte särskilt kul att hoppa till med hjärtat i halsgropen varje gång telefonen ringer. Varken för mig, dom runt omkring mig eller för den som ringer i något helt annat ärende och möts av ett "jaså, är det du" Och det värsta är ju att fantasin skenar iväg, fast det rent logiskt måste räknas till en lågriskprovtagning. Annars skulle jag väl fått en läkartid från början? Just nu ångrar jag nästan att jag ringde. Det hade varit bättre att vänta en vecka till och få hem ett brev i brevlådan. Eller kanske inte ändå... Hoppas hon hör av sig imorgon i alla fall.

Nu tog jag mig i kragen och ringde det nummer som jag fick av läkaren. Jodå, provsvaret har kommit men sköterskan som jag pratade med hade inte behörighet att lämna ut det. Fast det var ju precis det som läkaren sa att hon skulle ha. Ring så kan sköterska läsa upp svaret, om du inte vill vänta i sex veckor på att få ett svar per brev. Så sa hon men det stämde väl inte då. Nu får jag snällt gå och vänta hela dagen på att läkaren ska få tid att ringa. Sånt här blir man inte precis mindre uppstressad av. Det är bara hoppas att det enbart är ett utslag av korkade rutiner. Alternativet vill jag helst inte tänka på. Att sköterskan inte har behörighet att lämna ut dåliga besked... Tur att dagen är full med arbetsuppgifter, så jag inte hinner tänka för mycket.

Idag fyller Yoker åtta. En aktningsvärd ålder för en Berner minsann. Enligt rapporterna jag får leker han gärna kurragömma i skogen. Det är så skönt att det gick bra den här gången. Stor kram till mattes stora älskling!