Mitt ibland provsvar, valrörelse, flytt och mammografiväntan har det infunnit sig en ganska lugn och rofylld period. På cancerfronten, alltså. Annars är tillvaron rätt hysterisk. Ju närmre valdagen vi kommer, desto större blir behovet av att faktiskt sprida budskapet. Att demokrati inte bara är en rättighet utan faktiskt en skyldighet också. Och skyldigheten innebär att masa sig upp ur soffan och rösta. Självklart har jag en uppfattning om vad man borde rösta på. Samma som jag själv röstade på i lördags, förstås. Men viktigare än något annat är just att alla går och röstar. Hellre på "fel" parti än inte alls!

I lägenheten pågår en stillsam invasion av IKEA-möbler. Varje gång jag har sagt att det räcker nu, vaknar jag morgonen efter med en färdig inköpslista. Eller ungefär så. Hur mycket tid jag än ägnar åt att montera möbler, så står det nya kartonger och väntar. Och skulle det mot all förmodan inte göra det, har jag hunnit med en tur till närmsta IKEA innan jag ens har tänkt tanken...

Men med alla fördelar den nya lägenheten har, tänker jag verkligen inte klaga. Jag har ju under en längre tid haft en stenmur som enda utsikt från den förra övernattningslägenheten. Nu har jag helt plötsligt

rena rama Karlsson-på-taket-utsikten. Från köket. Och

ända bortom Globen, vid fint väder, från sov- och vardagsrummet. Och mellan fönstren finns en väldigt charmig lägenhet. Full med IKEA-möbler, som sagt :)