Tror jag i alla fall. Jag är åtminstone formellt beviljad att få utnyttja min vårdgaranti. Det innebär att jag är överflyttad till Akademiklinikens kö. Om jag förstått saken rätt är det den kliniken som finns med i en av alla dessa dokuserier, dvs Plastikkirurgerna. Jag hade nog föredragit att få min operation på KS, där alla har nån form av medicinskt skäl men ändamålet får helga medlen. Den här gången. Jag har faktiskt ingen lust att stå i kö i flera månader till för att hävda nån sorts princip. Faktiskt inte.

Akademikliniken ska kontakta mig om vidare detaljer, enligt det mobilsvarsmeddelande jag fick från Vårdgaranti Karolinska. Tror ni jag tänker vänta på det? Jag hänger nog i luren från och med måndag morgon och fram till dess att jag har fått ett besöksdatum. Då får jag ju en sportslig chans att förhålla mig till den planerade Japanresan.

Alldeles nyss tittade jag in på min insamlingssida på Cancerfonden. Det har redan kommit in 1200 riksdaler! Oj! Tack!!! Om nån undrar varför jag väljer Cancerfonden och inte min egen patientorganisations (Bröstcancerföreningen/BRO) variant, så är valet ganska enkelt för mig. Rent krasst tillhör jag dom priviligierade i cancervärlden. Kanske inte i form av överlevnadsodds men just för att jag har en sjukdom som det faktiskt finns mängder av forskning på. Titta bara på det nationella vårdprogrammet för bröstcancer. Där kan man verkligen hitta hur mycket information som helst och nästan allt har det bedrivits någon form av studie på. Nästan lika "bra" ser det ut för dom som drabbats av prostatacancer. Men sen då?

Jag har haft förmånen under dom här dryga 2 1/2 åren att få lära känna så många fantastiska människor med helt andra cancerdiagnoser. Ovanliga cancerformer, där forskningen är ytterst begränsad. Patientorganisationer som kämpar för att hålla näsan över vattenytan eftersom dödligheten är så hög i deras diagnos att få orkar engagera sig. Underbara, unika människor som i många fall inte ens finns med oss längre. Kanske hade deras liv inte gått att rädda. Eller så hade det det, just med hjälp av forskning. Skulle jag kunna se dom som fortfarande finns bland oss överlevande i ögonen och säga att dom väl får klara sig själv, bara mina bröstcancersystrar får behålla livet? Nej, det skulle jag aldrig kunna! Så därför väljer jag att ha min insamling just på Cancerfonden. För alla drabbade! Och kanske framför allt för er som kanske kan slippa bli drabbade.

För övrigt kom sängen till slut. I onsdags kväll. Den var precis så skön som jag hoppades att den skulle vara. Inte för att jag har fått tillbaka nattsömnen. Dit är det långt kvar men dom två nätterna hittills ger gott hopp. Och jag har i två nätter och morgnar sluppit vakna med en enveten värk. Gissa om det var värt priset. Ha en underbar helg, kära bloggläsare!