Alla inlägg under november 2010

Av Ingela - 30 november 2010 06:29

Inatt har jag sovit som en klubbad säl. Jag vaknade knappt när sköterskan var in och kollade operationsområdet. Och då sov jag ändå rätt mycket igår på dagen också. Fast igår morse var jag pigg. Så pigg att jag nästan blev idiotförklarad när jag promenerade fram och tillbaka i korridoren. Kirurgen kom på besök och blev nöjd med vad han såg, även om han inte riktigt har förlåtit mig för att han inte fick lägga i något implantat :)


Katrine kom och vi hann byta några ord mellan alla hennes provtagningar och läkarbesök. Strax före nio rullade dom ut henne till operationssalen. Gissa om jag var tacksam för att ha mitt gjort.


Jag fick tillåtelse att klä på mig och gå ut på en liten promenad om jag bara lovade att att inte ramla. Det gjorde jag inte. Helt underbart var det med lite frisk luft och jag hann med en liten sväng in i Expertbutiken här bredvid också innan jag kände hur trött jag var.


Resten av dagen tillbringade jag med att se två säsonger till av kvarteret Skatan, sova och ta några rundor i den grå korridoren. Jag har nästan inte alls haft ont men det har varit ganska svullet. Ett tryckförband som satt som en bula på ryggen började bli riktigt irriterande när jag skulle ligga, så det var verkligen en välsignelse att få borttaget.


Annars var det mest dramatiska ögonblicket igår att mitt drän började läcka. Lite halväckligt men tydligen inte helt ovanligt. Hoppas jag bara får med mig hela påsar hem. För nu är det helt klart att det får sitta där det sitter minst i ett par dagar till. Jag vill ju inte gärna ha den nya sängen nerblodad. Kanske ska sova i fåtöljen för säkerhets skull? Då riskerar jag inte att jag försöker vända mig på sidan heller. Vi får se.


Katrine rullades in på sitt rum vid sjutiden igår. Då hade hon legat på uppvaket sen klockan fem. Trodde hon. Man har ju inte riktigt full koll i det där läget. Eller rätt lite koll över huvud taget, faktiskt. Hon hann knappt meddela att hon inte kände sig särskilt social innan hon somnade. Men det kom inte som någon överraskning. Tydligen hade även hennes op gått bra och det var ju det viktigaste!


Just nu pekar alla tecken på att jag verkligen får åka hem idag. Men först ska jag få frukost. Längtar efter det goda kaffet!

ANNONS
Av Ingela - 29 november 2010 06:05

Inte blev det mycket sova av inatt. Några minuters slummer då och då på sin höjd. Inte för att jag har haft särskilt ont. Det har stramat lite och det sitter ett tryckförband på ryggen som gör att det är lite obekvämt att ligga på rygg. Och på sidorna kan jag inte ligga. Men särskilt ont har det som sagt inte gjort. Sen har det varit en ständig trafik av sköterskor här. En gång i timmen skulle nya bröstet kollas. Färg, temperatur och konsistens. Med en rejäl skopa otur kan man råka ut för att vävnaden inte överlever men jag verkar ha klarat mig bra (peppar, peppar).


Jag har varit uppe och promenerat lite i korridorerna också, vilket bara ska vara positivt. Och däremellan harjag tittat på hela första säsongen av Nurse Jackie. Passande, eller hur?


Nu har jag precis ätit frukost och sitter med en kopp mycket gott kaffe. Har haft en rejält rinnande näsa under dom senaste timmarna, så jag bad om en allergitablett. Om en liten stund vet jag om den hjälper. Det känns lite läskigt ifall jag skulle börja nysa. Lite väl okontrollerat när man är alldeles nyopererad. För övrigt känns det lite segt att veta att jag ska vara kvar ännu en natt men nu får jag ju lite sällskap under förmiddagen medan Katrine väntar på sin operationstid.

ANNONS
Av Ingela - 28 november 2010 19:08

Jag fick mitt dropp till slut. Och fick vänta ett par timmar till men sen gick det undan. Kirurgen kom och ritade och narkosläkareen kom och ställde sina frågor. Sen tog det bara några minuter innan det var dags att traska in i op-salen.


Lite lullull och sen sov jag gott. När jag vaknade efter några (?) timmar gjorde det inte alls ont. Jag var mest trött och hungrig. Ett par timmar blev det på uppvaket eftersom det var nån svullnad på ryggen dom ville ha lite extra koll på men till slut fick jag rulla in på mitt rum. Och fick blåbärssoppa. Godaste blåbärssoppan jag har ätit! Om en liten stund får jag nog en smörgås också.

Av Ingela - 28 november 2010 10:30

Nu ligger jag på mitt rum och väntar. På lite allt möjligt men just nu väntar jag nog mest på att få lite dropp. Jag har inte druckit sen jag tog ett sista stort glas vatten två minuter i åtta. Dessutom är jag hungrig. Självklart väntar jag på själva operationen också men innan dess ska jag hinna träffa både narkosläkaren och kirurgen. Det är en före mig i kön, så jag lär nog få vänta...


Tur att jag har datorn med mig. Och lilla mobila nätverkspinnen. Fast alla dvd-skivorna jag släpade med mig känns lite överflödiga. Visserligen finns bara SVT och 4:an här men det finns en lång lista med TV-serier och filmer som man kan titta på. När som helst.


Någon adventstämning finns det inte här. Skulle i så fall vara all snö man ser genom fönstret. Men jag ska inte klaga. Jag är ju här av alldeles egen fri vilja och är ju inte ens sjuk. Kanske kan jag till och med så småningom få slippa all värk i axeln. Jag har inte direkt kopplat den till att jag är enbröstad men enligt onken är det tydligen väldigt vanligt med besvär just där. Man går liksom, helt omedvetet, och kompenserar genom att skjuta fram axeln. Bara en liten bit men tillräckligt för att det ska ge besvär tydligen. Men det lär dröja innan det blir resultat. Mitt kvarvarande bröst ska ju minskas och det lär inte bli förrän om tre månader.


Jag känner mig inte alls särskilt nervös just nu. Det var faktiskt värre i morse när jag vaknade. Tur det, förresten. Att jag vaknade. Jag hade satt telefonen på ringning klockan sex men vaknade kvart över utan att den hade gett ifrån sig ett enda ljud- Det visade sig att den bara var inställd på att ringa klockan sex på vardagar. Tur att man är någorlunda morgonpigg.

Av Ingela - 24 november 2010 19:49

Sitter och varvar ner lite efter dagens/kvällens onkbesök. Vädret var inte riktigt på min sida, fast det är nog få som har en annan upplevelse av Stockholmsvädret, så varför skulle just jag klaga? Det tog en halvtimme innan det dök upp en buss, så jag var några minuter sen till Radiumhemmet. Nu var det inga problem eftersom dom helt enkelt hade släppt in den med tiden efter, så jag fick hämta andan en stund. Och hann dessutom fixa en utskrift av provsvaret. Med tillhörande tjuvkik förstås :)


Två av värdena stack ut lite. Det var B-Leukocyterna, dvs vita blodkroppar, som var lite höga. Inte så konstigt om man är förkyld och dessutom var ju den stora oron under hela cellgiftsperioden att få för låga. Det andra värdet var P-Albumin (nåt med äggviteämnen) som låg precis utanför spannet. Inget av värdena var något att oroa sig för enligt onken, som så småningom kom ut och hämtade mig. Allt annat var också bra, konstaterade han efter sedvanligt klämmande och lyssnande. Konstigt nog var det ett ovanligt bra besök. Trots att det var betydligt kortare än vanligt. Vi hann verkligen med att dryfta det som behövdes och jag kom till och med ihåg att få mitt recept på Primperan förnyat. Utan att det kändes det minsta stressat.


Jag dansade ut från Bröst & Sarkom med ett "Grattis och lycka till" i ryggen. Nu är det bara att se till att jag inte får feber. Fyra små ynka dagar utan feber, så finns det inga hinder för att genomföra operationen. Det är väl ändå inte för mycket begärt? Men nu börjar jag stressa upp mig inför själva operationen och sviterna av den. Alltid är det något...


Fast jag tror också att jag har satt nästa mål. Nästa överlevnadsmål, alltså. Jag har funderat mycket och det har varit lite svårt att sätta fingret på nåt som känns helt rätt. 2013 känns i alla fall helt rätt. 2 1/2 - 3 år är nog rätt lagom att ha som fokus. 2013 har vi kongress och efter det behöver jag vara lite ledig, alldeles oavsett hur det går på själva kongressen. Och då ska jag åka på semester till Nya Zeeland! Se där - målet är på pränt!

Av Ingela - 23 november 2010 17:35

I morgon är det dags för nästa besök. Jag tror aldrig att det kommer att ske utan en massa oro och stress som tas ut i förväg. Och då är jag ju ändå flyttad över i en lägre riskgrupp sen förra gången, med återbesök "bara" en gång i halvåret. Den här gången är det lite extra viktigt också eftersom operationen är spikad till på söndag och då måste jag ju igenom denna kontrollstation med godkänt först. Igår var jag och tog blodprov och insåg än en gång att det är bäst att hålla sig till Radiumhemmets provtagning.


Nu valde jag att tjäna lite tid genom att gå till en av provtagningscentralerna i närheten och naturligtvis hamnade jag hos en sån där "bekymra-dig-inte-det-här-kan-jag faktiskt-bättre-människa". Jag försökte förklara att jag är svårstucken men hon hade minsann redan letat rätt på mitt bästa stickställe. Då försökte jag förklara att jag ska opereras i helgen och gärna vill spara mina bra stickställen till diverse dropp, lull-lull och antibiotika men hon hade som sagt var redan letat rätt på mitt bästa stickställe. Och utsett det till hennes. Jag var trött och stressad och orkade inte bråka. Det ångrar jag faktiskt lite men nu är det som det är. Nu ska jag bara komma ihåg att få provsvaret utskrivet i morgon, så det kan faxas iväg till Akademikliniken. Då slipper jag i alla fall undan med bara ett blodprov. Den här gången. Om jag nu blir godkänd som sagt...


Tur att det är så mycket att göra på jobbet att jag inte hinner fundera särskilt mycket. Fast jag har försatt mig i en rätt omöjlig ekvation. Jag försöker jobba ikapp allt som blivit liggande under tio dagars Japanresande, samtidigt som jag försöker klara av allt i förväg som kan komma upp under den sjukskrivning som jag nog trots allt måste acceptera.


För det blir nog ett tags sjukskrivning. Det blev rätt uppenbart när jag hämtade ut medicinerna som ska vänta på mig hemma när jag väl blir utsläppt. Det var nån stark giktmedicin (?) och morfin. Och sprutor med blodförtunnande! Jag som hade hoppats slippa att nånsin mer ta sprutor på mig själv, efter alla ångeststunder med Neupogensprutorna. Men det får väl gå den här gången också. Det var dessutom en burk Panodil men den tog jag inte ut eftersom jag har kvar nästan alla sen förra operationen. Faktiskt har jag ju kvar alla dom starka smärtstillande efter förra operationen. Då klarade jag mig med några Panodil i ett par dagar och sen funkade det utan. Inget att räkna med men man kan ju alltid hoppas att det går lika bra den här gången. Om jag nu får godkänt och det blir en operation. Peppar, peppar...


I morse var jag inne och kikade på Johans blogg och möttes av beskedet att även han flyttat till änglavärlden. http://ratty.blogg.se/  Det kom inte som nån överraskning men det känns ändå lika sorgligt varje gång en alldeles för ung människa förlorar kampen mot herr C. MIna tankar är hos din familj idag, Johan. Och mitt ljus är tänt för dig. Vila i frid och hälsa dom andra änglarna!

Av Ingela - 18 november 2010 20:04

Nu är både födelsedag och officiellt firande avklarade. Puh! I inbjudan till min mottagning skrev vi uttryckligen att jag varken ville ha blommor eller presenter utan hellre såg ett bidrag till min insamling. Nästan alla lydde :)


  


Fast det var faktiskt kul att få lite blommor också, det erkänner jag. Och dom allra flesta hade ju ändå följt uppmaningen. Här ser ni enstaka presenter och många gåvobrev till Cancerfonden.


  


Nu var det inte riktigt alla som förstod finessen med att sätta in pengarna just på min alldeles egna insamling. Det är därför lite svårt att säga exakt hur mycket det blev. Cancerfonden redovisar ju aldrig hur stor en allmän gåva är, vilket jag i vanliga fall tycker är helt rätt. Men just i det här fallet hade det ju varit kul att få en totalsumma...


I alla fulla fall och händelser stannade min insamling på fantastiska 21 130 kronor!!! Och då vet jag att det minst är 4 000 till som gått rakt in på Cancerfonden. Så över all förväntan är väl dagens underdrift. Mitt första mål var ju 5 000 och jag tyckte jag tóg i så det knakade när jag ändrade till 20 000... Stort tack till alla generösa givare!!! Ni har verkligen bidragit till att mitt 50-årsfirande blev det allra bästa! Och än så länge går det naturligtvis att fortsätta bidra :-)


Och om det nu är någon som fortfarande undrar varför man ska behöva ta av sina surt förvärvade pengar och ge till cancerforskningen, så vill jag ta med er på en resa i bloggvärlden:


Vi kan börja bland änglarna. Tänk om forskningen kunde ha räddat livet på Anna http://annajansson73.blogspot.com/ , Helena http://hejoh.blogspot.com/ eller en enda av våra tappra kämpar som tyvärr förlorade mot herr C.


Vi fortsätter bland dom som kämpar som allra hårdast just nu. Tänk om Johans familj http://ratty.blogg.se/ kunde sluppit ha det så jobbigt . Och Hans och hans Anita http://hansmbg.blogspot.com/ . Tänk om Sara http://enklalivet.blogg.se/  och Therese http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.13171756 bara hade fått ägna sig åt att vara unga tjejer på väg att bli vuxna. Tänk om Linda http://lindaskriver.blogspot.com/ kunde fått ägna sig åt att vara förskollärare, fotograf och mamma.


Och tänk om Anna http://anna-lindkvist.bloggagratis.se/ ,Kajsa http://spenatmamman.blogspot.com/ , Pysslan http://skitcancer.blogspot.com/  , Åsa http://sistermoonshine.blogg.se/ och så många till kunde få ägna sig åt att bara leva livet i stället för att behöva lägga energi på att undra var nästa metastas ska dyka upp.


Jag har bara länkat till några få av alla bloggarna som finns därute. Börja läs där och du kommer att hitta länkar till mängder av fängslande och viktiga bloggar. Och du kommer att beröras. Kanske bli lite rädd för det som kan hota bakom hörnet. Men bli inte för rädd. För visst finns det hopp! Varje bidrag betyder något! Kanske är det just din femtiolapp som ger nästa George  http://georgeschottl.wordpress.com/ en chans att delta i en mirakelstudie. Kanske är det just din femtiolapp som låter nästa Okki http://www.momentsofmylife-okki.blogspot.com/ fortsätta att blogga, med allt färre cancerinslag. Eller för all del, varför inte låta nästa femtiolapp bana väg för ännu en bc-busa?


Fortsätt gärna att bidra. I min insamling, i andras insamlingar eller direkt in i dom fonder som finns. Det är inte hur mycket som räknas. Det är att! Återigen; tack, tack och tack för alla bidragen till min insamling!!!


Av Ingela - 13 november 2010 09:10

Det blev en liten försening på sluttampen igår, så det var med nöd och näppe jag hann fira lite av födelsedaden på svensk mark. Men det blev några minuter i alla fall! Jag tog taxi från Arlanda och när jag väl kom upp i lägenheten tog det inte lång stund innan jag insåg att det var läggdags. Jag sov. Hela natten! Vaknade faktiskt bara två gånger och då bara korta stunder!


Nu har jag packat upp och kör en tvättmaskin med smutsiga reskläder. Så småningom ska jag sätta mig i lilla söta bilen och åka hem till lilla fina huset. Det är ju nästan två veckor sen jag var där och jag vill gärna se vad snö och storm har ställt till med. Dessutom storlängtar jag efter att få sitta framför Roslagsspisen och komma ikapp lite på TV-fronten. I tystnaden! För att travestera en känd bok; 

Och Gud sade varde ljud. Och det blev Japan.

Härlig upplevelse men så, så skönt att vara hemma igen! 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se