är jag absolut inte! Det tar ett antal år att bli bra på japansk matlagning. Det hade vi väl i och för sig förstått i förväg men nu är det definitivt bekräftat. Vi lyckades i alla fall få till några sushi- och tempurabitar som åtminstone hade lurat mig att tro att dom var japanska. En trevlig förmiddag fick vi och åtminstone äggsushibitarna smakade riktigt bra. Om jag nu får säga det själv :)

Annars började dagen mindre bra. Hela kampen för att överleva och ta mig hit kom ikapp mig. I morse brast det totalt och jag bara grät och grät. Det bara gick inte att sluta, så jag kom ner till frukosten som en rätt ynklig liten varelse. Men tack vare mina snälla kamrater och dagens aktiviteter är jag på banan igen! Och funderar som bäst på vad nästa överlevnadsmål ska bli.

Ett annat mål är min insamling. Jag höjde ju ribban eftersom det gick så fort att få in 5 000 och nu är det dags igen. 9 900 blir ju när som helst 10 000, eller hur?! Nu blir det inga ändringar förrän på fredag eftersom jag inte har med mig rätt koder här. Men låt inte det hindra er från att ge ytterligare bidrag! :)

 

Anette

8 november 2010 21:02

Hej Ingela! Jag tittade just på de fina bilderna på dig i kimono. En riktig födelsedagsfestblåsa. Jag hoppas att Japan ger dig goda minnen. Hoppas att du "glömmer kvar" lite av den svenska stressen. om du har någon. Det lär finnas ett större lugn hos människorna i Japan, åtminstonde en del. Ha det jättebra. Kram Anette

 

Åsa

9 november 2010 11:06

Jag torkar dina tårar och hoppas resten av din vistelse blir glädjerik.

http://sistermoonshine.blogg.se

 

Lisa

9 november 2010 13:16

Med en mjuk mjuk näsduk torkar jag dina tårar och sänder en stor varm TRÖSTEKRAM. Hoppas du får några suveräna dagar nu som du kan njuta av utan att bli alltför ledsen.

Lisa

http://www.lisasfunderingar.se

 

Heidi

11 november 2010 00:22

Nyss hemkommen från USA så är jag ändå sjukt avundsjuk på din resa till Japan. Dit skulle jag så gärna vilja åka och du är värd den resan. Är så glad för din skull. Hoppas du kan njuta. Styrkekramar från Heidi

http://skitcancer.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...