Jag och Fido får dras med varandra hela helgen. Tur att man har varit med förr. Jag misstänkte ju att det skulle bli så. Trist att man varit med förr, kan man också säga. Trist att behöva veta redan i förväg att det är så här i vårdsvängen. Att det bollas runt gränsvärden som inte är värda nånting. Att det ställs ut hopp som bara grusas i slutändan. Stackars alla som råkar ut för det för första gången. Då blir man både ledsen och besviken. Nuförtiden blir jag mest uppgiven. Fast idag blev jag faktiskt förbannad också. Så förbannad att jag slängde luren i örat på sköterskan.

Det var inte så mycket beskedet i sig jag var förbannad på. Jag hade ju som sagt redan mina misstankar. Det är klart att jag är grymt besviken över att få gå i tre dagar till utan att duscha. Det är klart att jag inte gärna går tre dagar till med en slang som börjar skava och irritera rätt rejält. Och som tillsammans med påseländet är i vägen, vad jag än ska göra. Och som fastnar överallt. Det är klart att jag känner mig lurad på konfekten. Jag hade ju ändå under dom förespeglade 50 millilitrarna och hoppet fanns där. Men jag har ju som sagt varit med förr.

Det som började reta upp mig var att hon drog in mig i en Moment 22-diskussion. "Du ligger ju bara på rygg, eller hur?" Jo, det fick jag ju medge. Har liksom inget alternativ så länge jag har en slang indragen strax under armvecket. "Då rinner det ju bak hela tiden och då måste du ju ha dränet kvar". Men om vi tar bort det kanske jag kan lägga mig på sidan? "Jo men du ligger ju på rygg hela tiden, eller hur?". Vid det laget hade jag gett upp. "Vi ska se till och boka en tid åt dig" fortsatte det klämkäckt i andra ändan. Men jag ska ju dit på måndag morgon, försökte jag. "Ja, just det!" kvittrade hon på. "Det här blir så bra så!". Jag hann säga neej, vilket hon totalt struntade i och i stället fortsatte med "då får jag önska dig en trevl" Mitt i detta "trevl" insåg jag att jag hade två alternativ. Antingen ge henne tidernas utskällning där och då eller helt sonika att slänga på luren. Jag valde som sagt det senare.

Det kanske är ofrånkomligt att jag ska gå med en äcklig slang och påse under helgen. Det kanske till och med är bäst ur ren medicinsk synpunkt att jag gör det. Och jag är rätt van vid att gilla läget efter drygt 2 1/2 år i cancerlandet, så det är bara bita ihop. Men jag är faktiskt helt och hållet kapabel att värdera vad som känns bra. För mig. Och dit räknas inte en helg med Fido, hur nödvändig han än kan vara. Så mycket empati kan det väl inte behövas för att förstå det? Eller?

 

Anna

3 december 2010 14:45

Blir man förvånad??Neej, tyvärr inte eftersom jag också är härdad efter några år i sjukdomsvärlden...Jag har precis duschat och känner mej väldigt tacksam över det, tänk vad lite man behöver för att må bra? En skön dusch. Men på måndag, då är det ännu skönare...vad ska jag säga som tröst??? Ha det så bra du kan . kramar Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

 

Åsa

3 december 2010 17:53

Visst är det väl ett friskhetstecken att kunna och orka stå upp för sig själv och säga till på skarpen när man är missnöjd. Det borde fler göra!

http://sistermoonshine.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...