Inte hjälpte det att få lokalbedövning utan adrenalin. Det är nog själva dräneringen och rotandet med storsprutan som är boven. Jag mådde ju rätt bra hela eftermiddagen och kvällen igår och somnade utan bekymmer. Drygt tre timmar senare vaknade jag och sen var det gamla vanliga visan igen... En kvarts sömn på sidan i sängen. En vaken halvtimme på rygg i sängen. Tjugo minuters sömn på rygg. Två vakna timmar, varav sista kvarten i fåtöljen. Sova i fåtöljen en kvart. Och så vidare. Ingen vidare kvalité på den nattsömnen. Idag tycker jag ändå att det känns rätt bra. Nog blir det kortare och kortare tid till återhämtning. Och vätskan fylls på långsammare och långsammare. Det känns att det går framåt!

Och den här gången var det ingen större fara på taket med den misslyckade karriären som försökskanin. Annat var det den gången för cirka 20 år sen när jag deltog i ett försöksprojekt om nickelallergi. Vi var ett antal personer som fick gå med en 25-öring fasttejpad på ryggen respektive i handflatan under 24 timmar. Meningen var att vi skulle bevisa att vi inte var känsliga i handflatan, trots att vi var bevisat allergiska just mot nickel. Vad han skulle med den kunskapen till framgick inte av informationen vi fick. Men när jag kom och visade upp två lika präktiga vattenblåsor med fullt av små ilskna svarta prickar under, utbrast den stackars forskaren "Du har förstört hela mitt projekt!!!". Vad svarar man på sånt? "Hemskt ledsen men kan jag få lite kortison nu?" Som lite plåster på hans sår, och trots en näst intill olidlig klåda, stannade jag i alla fall kvar så länge att han kunde hitta en fotograf som fick dokumentera det raserade projektet. Och sen fick jag mitt kortison till slut. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...