Min dos sömn per dygn börjar bli oroväckande låg. Det har den i och för sig varit i snart tre år men nu har snittet sjunkit från fem-sex timmar till tre-fyra. Per dygn, alltså. Att somna går hur bra som helst. Och tidigare och tidigare för varje kväll verkar det bli. Man sover rätt bra i fåtöljen framför TVn. Att somna om i sängen efter att ha bytt till pyjamas och borstat tänderna är inte heller några större problem. Det stora problemet inträder när jag vaknar mitt i natten efter totalt sisådär två/tre och en halv timme och inte lyckas somna om. Förrän det blir några mikrosömnstunder strax före sex. Och då har redan den levande väckarklockan ställt in sig på frukost och morgonpromenad. Två förväntansfullt tittande ögon är ruskigt effektiva för att få fart även på en fulgulpillerstel flodhäst. Eller tant. Och efter 45 minuters aktiviteter, inkluderande frukost med vidhängande promenad är tanten vaken. Om än inte pigg.

Hur som helst börjar sömnbristen bli riktigt märkbar. Kanske var det därför jag glömde gårdagens jubileum. Tre månader sen operationen, minsann. Nu skulle jag haft max en månad kvar till helt färdigläkt. Jaså inte... Tre månader innebär också att halva den tiden gått när det är JÄTTEVIKTIGT att TEJPA ÄRREN!!! Annars kan dom bli JÄTTEFULA!!! Ärren alltså. Och bröstet också då eftersom ju ärret går tvärs över det. Jaså, då får jag väl vända ryggen till om jag vill vara vacker då. För ärren på framsidan har jag inte ens fått börja tejpa än... (och det är ingen som har vågat säga till mig att jag borde ha tejpat i åtminstone minst två och en halv månad vid det här laget. För då hade dom kanske blivit ännu mer ledsna där borta på kliniken. Tur att jag är läskunnig och själv kan inhämta nödvändig information/den information som alla utan komplikationer får. Utan att bli alldeles för ledsen för det) Äh, det var nog lika bra att ställa in tremånadersfirandet. Annars hade jag ju lätt kunnat börja se halvtomma glas...

Ännu fler halvtomma glas alltså. Idag råkade jag knycka till på något särskilt obegåvat sätt när jag skulle försöka hindra knähunden från att attackera en arbetskamrat med blöta pussar och handskinsamling (vilket knähunden tycker ingår i dom bernsliga rättigheterna). Det innebar att jag förutom att vara härligt seromsvullen (vilket naturligtvis kommer att spä på sömnbristen) också har ont i den där muskeln som dom skar sönder för att bygga det nya bröstet med. Eller om det nu är någon annan muskel jag har ont i. Det känns inte som livsviktig information. Huvudsaken är att det går över. Men det känns som att det blir någon sorts nytt rekord i sömnlöshet inatt. Åtminstone om man räknar bort dom ljuva ungdomsåren när man faktiskt aldrig behövde sova.

Kan för övrigt konstatera att knähunden skulle behöva lite kloklippning igen. Undrar om man sover bättre på golvet? Se där! Kanske kan jag kombinera nytta med nytta (eller åminstone av nöden tvungen gilla läget?). Minsann står det inte ett litet halvfullt glas och väntar i alla fall!

 

Lise-Lotte

2 mars 2011 22:07

Fy bubblan vad jobbigt du har det! Har du provat sömntabletter? För man behöver ju faktiskt sova lite mer än du gör.
Jag skickar lite John Blund-glitter tvärs över vattnet (vet inte om du är i stan eller på landet) och snett över Norra Banantorget.
Kram
L-L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...