Yoker har flyttat hemifrån igen. För gott den här gången. Till hundhimlen. Vi har haft nästan tre veckor tillsammans. Tre himmelska, underbara, gosiga veckor. Men till slut gick det inte att blunda längre. Det främsta ansvaret man har som hundägare är ändå att se till att hunden har ett värdigt liv. Och det kunde jag faktiskt inte erbjuda. Det var ju därför jag omplacerade båda hundarna redan för ett halvår sen. Och någonstans måste man sätta en gräns för hur många omplaceringar man är beredd att pröva med en pensionärshund. Så med stor sorg i hjärtat insåg jag till slut att det var dags att ta ställning.

Igår var jag uppe på Djurakuten och pratade igenom vår situation och senare igår kväll fattade jag beslutet. Att nu var det dags. Och när beslutet väl var fattat gällde det att få en tid rätt snart. Det visade sig att det gick att få en tid redan ikväll.

Lillskrutten visade än en gång upp sig från sin mest charmiga sida. Inte heller lät han sig sövas av bedövningssprutan. Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Men när han väl somnade in definitivt var det bara lugnt och vackert.

Yoker, älskade hund. Tack för allt! Nu är du en av himlens absolut klarast lysande stjärnor. Sov i ro.

 

Lise-Lotte

4 mars 2011 21:04

Åh vad sorgligt!!! Men skönt att ni fick ha de sista veckorna tillsammans.
Voff voff, hälsar Torsten.
Och jag skickar många cyberkramar till matte.

 

Katrine

4 mars 2011 21:19

Det tyngsta beslut man måste ta som djurägare. Gråter lite tyst. Kram

 

Anna

4 mars 2011 22:24

Skickar dej massor av kramar, jag tycker att du tog rätt beslut men oj så ledsamt.
Kram Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

 

Kattie

5 mars 2011 21:33

Ingela.. Yokers fina hundmamma.

Vi tänder ett ljus för Yoker ikväll.

Mitt i all sorg tänker vi på all glädje våra älskade vovvar gav oss och känner tacksamhet över det som varit.

Tröstekramar från Kattie, Y-Kalles matte.

 

Ylva

7 mars 2011 07:54

Hej Ingela.
Skönt att du slapp vänta när beslutet var fattat. Sorgligt är det att mista en gammal vän, men det var ju nödvändigt och det är ju bra att du känner att det var rätt.
Kramar från Ylva

 

Tina

7 mars 2011 08:37

ingela. Det där är inte lätt. Beslutet är vidrigt. Tungt tungt. Men du gjorde det rätta.

 

Lars

7 mars 2011 15:47

Vännen min, jag förstår Din vånda. Sådana här beslut är aldrig lätta att fatta men jag delar Din uppfattning att det var det bästa för Yoker i det läge som var.
Även om jag inte träffat honom så mycket på senare tid så kommer jag att sakna honom. Och glädjas över alla glada, trevliga och tokiga minnen från honom. Han har alltid haft och kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.
Sov gott i hundhimlen Yoker och kram till Matte.
Från Lars

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...