Alla inlägg under april 2011

Av Ingela - 30 april 2011 20:08

Bildbeviset kommer här:


 

Det tog nästan fem timmar, med lite gråt och tandagnisslan och väldigt mycket fix och trix, men nu står den där. Min fina stringhylla. Den behöver fästas i väggen men det kan jag fixa i morgon. Nu tycker jag nog att jag är värd lite vila.


Jag klarar bara en natt i taget hemma i den lite hårdare sängen. Om någon nu undrar varför jag inte håller mig hemma när jag väl har möjlighet. Jag hade en helt underbar eftermiddag på altanen igår och på det en hyfsad nattsömn men vill inte utmana ödet alltför mycket.


Faktum är att jag har sovit väldigt många timmar i tre nätter nu. Enda kruxet är att jag håller på att totalt vända på dygnet. Jag somnar redan före åtta på kvällen och vaknar följdaktligen bara tidigare och tidigare. Fast just nu bryr jag mig inte. Det är en så otroligt skön känsla att få sova 7-8 timmar och ändå skönare känsla att få vakna och vara lite pigg, även om klockan är nånstans mellan tre och fyra på natten! Tids nog hinner jag säkert skruva tillbaka till en "normal" dygnsrytm.

ANNONS
Av Ingela - 28 april 2011 18:54

Jag kanske rent av ska tacka både Putin, Försäkringsbolaget och Banken. Kanske var det ren utmattning efter gårdagens äventyr som gjorde att jag sov hela åtta timmar inatt! Det var verkligen ett tag sen. Visserligen hade jag föredragit att somna något senare och sluppit vara klarvaken klockan fyra i morse men man kan ju inte få allt här i livet. Åtta timmar är ändå åtta timmar!


Och jag kan ju hoppas att Banken är huvudansvarig för detta. Jag tog mig nämligen igenom kapitel två av Jakten på det gömda Bankkontoret idag, så då kan jag kanske få sova en hel natt till. Det blir som det blir med det. Helt lätt var det inte att hitta det där Kontoret som faktiskt hade öppet ända till 18.00 Det låg inte där det alltid har legat. Där hängde bara en skylt uppe innanför ett glasfönster men något Bankkontor såg jag inte skymten av. Jag ringde till kundtjänsten som försäkrade att det skulle ligga en bit längre ner i nästa gathörn.


Och det låg faktiskt ett Kontor där. Men det var naturligtvis ett helt vanligt (enligt nutidens mått mätt allltså) Kontor, dvs ett utan pengar. Det fanns kölappar för "snabba ärenden" men när jag frågade en ledig handläggare meddelade hon lite lätt nedlåtande att överföring från utbetalningskort till konto inte räknades dit. Däremot skulle det finnas ett ställe 30 meter längre bort där dom faktiskt kunde ordna sånt. Där satt det en stor skylt redan vid ingången som stolt förklarade att det minsann inte finns nån myntmaskin. I alla fall inte där! Huruvida det gick att byta pengar med Banken där, framgick inte.


Men det fungerade i alla fall att utföra mitt ärende. Jag fick också ett löfte om att samtliga framtida utbetalningar som går via Banken, till utbetalningskort eller inte, ska sättas in på mitt konto. Och det får väl räcka för idag. Fast jag funderar fortfarande på vilka ärenden som räknas som "snabba ärenden". Mer än "Hej, kan man utföra "normala" bankärenden här? Nehej, jaså inte..." Och just dom ärendena verkar ju lite dyrt att ha speciella Kontor för. Särskilt om det bara är 30 meter till det gömda Bankkontoret där man faktiskt kan utföra åtminstone några "normala" bankärenden.


Det blev åtminstone inte så mycket tid över till att reta mig på dagens femmånadersjubileum. Idag var det dessutom lite svalare, vilket onekligen förenklar saker och ting. Det är liksom betydligt enklare att dölja diverse storleksskillnader, skavanker och framför allt tortyrredskapet om man kan använda relativt tjocka och bylsiga kläder. Men när temperaturen börjar nå upp till sommarhöjder blir det svårare. Jag hämtade ju ut en delprotes före jul men den har jag bara kunnat använda en enda gång. Och egentligen inte ens då men ibland får man faktiskt lida pin för att vara/få känna sig fin. Nu är det i alla fall mindre än fyra veckor kvar till utjämningsoperationen, så någon nytta har jag ändå av detta jubileum.

ANNONS
Av Ingela - 27 april 2011 17:17

Idag kunde varit en ganska bra dag. Om det inte hade varit för Putin, Försäkringsbolaget och Banken. Inte så att jag tror att dom hade kokat ihop nåt tillsammans men effekten av dom tre blev rätt stor. Åtminstone räknat i antalet minuter. Först var det Putins kortege ut till Arlanda som ställde till med problem när vi skulle åka från Bålsta och in till jobbet igen. Oavsett vilka alternativa vägar jag försökte mig på var det liksom igenkloggat i mitten. Och köer överallt. Tur att man har AC i bilen i alla fall. Där, Putin, stal du ungefär en timme av mitt liv. Och Monicas...


När vi väl var framme, passade jag på att länsa brevlådan på vägen upp. Där låg ett utbetalningskort från Försäkringsbolaget. Kära Försäkringsbolaget, jag har vid fyra tillfällen just i detta ärende försökt förmedla informationen att jag vill ha pengarna på mitt konto. Uppenbarligen förgäves. Den som hade beordrat utbetalningen hade dessutom passat på att smita iväg på semester. Eller nåt annat. Inte tillbaks förrän på fredag. Så då började jakten på ett Bankkontor. Och inte bara ett Bankkontor utan ett Bankkontor som tar emot alldeles vanliga människor. Det visade sig nämligen att det finns ett Bankkontor bara 124 meter från jobbet. enligt Bankens egen så kallat informativa App i mobilen. Med fina Öppettider och allt fast när jag ringde och kollade visade det sig att det inte var några öppettider för vem som helst inte.


Jag kan inte påstå att jag blev förvånad. Mest uppgiven och ändå lite förundrad. Jag är egentligen inte kund i Banken utan tillhör en liten fristående föreningssparbank som är en del av den stora Bankens Koncern. Och i min lilla bank sysslar dom verkligen med suspekta verksamheter. Dom hanterar riktiga pengar. Bara en sån sak. Dom öppnar fler kontor och dom anpassar öppettiderna efter kunderna. Skrattretande eller hur!


Dom andra storaBankkontoren som finns i "närheten" stängde 16.00 Jag bestämde mig för att försöka hinna till ett av dom. Då hade jag inte räknat med Putins inflytande över busstidtabellerna... Trots att en dryg timme hade gått sen avspärrningarna i innerstan hade hävts gick det liksom bara bussar söderut. Och när det äntligen kom en som gick åt rätt håll var klockan så mycket att jag inte ville chansa på att hinna. I stället satte jag mig på en buss åt andra hållet för att åka till det enda kontoret som faktiskt har öppet lite längre. Och då visade det sig att Putin hade lyckats få till ännu nån avspärrning vid Tegelbacken, trots att det nästan var två timmar sen han lämnade innerstan. Jag gav upp vid Norra Bantorget och gick hem. Ytterligare nästan 1 1/2 timme fattigare...


Kanske har jag gnällt av mig nu. Kanske tillräckligt mycket för att se allt det bra i morgon. I stället för det trista faktum att det är femmånadersdagen av operationen och att jag fortfarande är rätt svag och uschlig. Den här påskhelgen har jag väl i och för sig lite mig själv att skylla men man kan inte tömma en lägenhet helt utan fysisk ansträngning. Framför allt inte när det finns andra som också har krämpor men ändå gör så gott dom kan. Och vi blev nästan helt klara. Det kan vara värt både lite träningsvärk och lite svullenhet.

Av Ingela - 23 april 2011 20:43

Jag var rätt risig efter besöket hos tortyrdoktorn. Både torsdag och fredag. Och om jag ska vara ärlig även idag. Men idag fanns det inget utrymme för att må dåligt. Helt enligt familjetraditionen att fira storhelger på alla möjliga ovanliga sätt; idag var det dags att tömma mammas lägenhet.


Mamma har ju flyttat till nunneklostret, med ungefär en fjärdedel av sina saker. Vi har försökt att åtminstone ta hand om lite mer värdefulla (materiellt eller rent affektionsmässigt) saker men allt får inte plats hos oss barn, barnbarn eller nära vänner. Att allt har fått plats från början i en pytteliten trea är ganska otroligt. Det är bara att konstatera att dom la ner stor kraft på att hitta fiffiga stuvutrymmen i slutet av 50-talet. Och att skicka en tacksamhetstanke till Stockholmshem för att dom har byggt ordentliga grovsoputrymmen. Åtminstone därhemma i Bagis.


Efter nästan sex timmars mer eller mindre oavbrutet jobb gav vi oss för idag. Inte bara för att vi var helt slut fysiskt utan för att det faktiskt tar även känslomässigt. På oss alla i familjen. Nu tar vi en vilodag och fortsätter på måndag.


Här hemma har jag nu en nedmonterad stringhylla, golvvarianten, apropå värdefulla saker. Blotta tanken på att försöka få ihop den igen gör mig alldeles utmattad. Inte minst med tanke på att den var näst intill omöjlig att montera ner efter dryga femtio år. Att skruvar kan sitta så hårt.



Aj!

Av Ingela - 21 april 2011 11:34

Dagens besök hos tortyrdoktorn gick ungefär som vanligt. Vi börjar ju känna varandra rätt väl vid det här laget och nu verkar han äntligen ha fattat att det går att skämta om eländet. Han får rota mer och mer för varje tömning allteftersom vätskan hittar nya gömställen och just idag tror jag han hittade ovanligt många gömställen där det faktiskt finns fungerande nervtrådar. I bilen hem, i takt med att lokalbedövningen släppte, började det göra ovanligt ont. Jag som under den senaste tiden till och med har lyckats lägga i backen med bara högerhanden några gånger i alla fall, kunde nu knappt få i tvåans växel.


Dom sedvanliga 10 millilitrarna är i alla fall borta och det kändes faktiskt som det viktigaste. Jag hade hoppats få lite nytta gjort i trädgården under påskhelgen men det är nog bara att vänja mig vid tanken på att det mest blir att sitta på altanen. Inte bara under påsken utan varje helg tills det faktiskt har gett sig. Lite stressad blir jag av att jag snart ska upp på operationsbordet igen och få räkna med två hyfsat obrukbara armar när det gäller fysiska ansträngningar. Jag kan ju inte riktigt komma undan hur länge som helst med att låtsas som att djungelmodet är det senaste på trädgårdsfronten...

Av Ingela - 20 april 2011 17:03

Faktiskt har det gått till och med lite drygt tre veckor sen jag var på kliniken och tömde ur. Det får man ju faktiskt ta med i beräkningarna. Måste bara ta med i beräkningarna eftersom det just nu är en väldigt liten droppe som försöker få mig att fortfarande se dom halvfulla glasen.


Jag vaknade nämligen med en väldigt stor droppe som signalerade något helt annat. Eller droppe och droppe. En skvalpande svullnad som jag inte känt på länge och som effektivt hämmade den rörelseförmåga som jag ändå trodde att jag hade vid det här laget.


Skit! Om ni ursäktar språket. Eller förresten. Blunda en stund om ni inte ursäktar språket, för Skit! är vad det är. Det gick ju så bra. Längre än någon gång tidigare. Och jag hade verkligen börjat hoppas att det äntligen hade vänt. Hoppas och kanske, kanske, kanske lite, lite, lite börjat utgå från att det faktiskt var så. Men så står han där runt hörnet. Herr C. Verklighetens egen mister Jante, med ett hånflin på läpparna. "Och vem tror du att du är då? Tror du på fullaste allvar något annat än att du bara har kontrollspakarna till låns? Gör om det där, så kanske jag slänger in en knöl nästa gång".


Några timmar senare var det bara att inse att det inte blev bättre. Jag fick nästan panik. Tänk om kliniken har stängt för att det är helg? Ska jag behöva gå hela påsken och ha obehag och ont, bara för att jag blev lite övermodig? Eller får jag inte sova under hela påsken bara för det? Tack och lov fick jag tag på kloka syster C (eller möjligen K) efter några timmar (syster T var på semester). Hon litade på mitt ord och fixade en specialtid med tortyrdoktorn eftersom det var lite trickigt förra gången. Du förtjänade verkligen en stjärna i himlen idag syster C/K! Innan jag fick prata med dig var glasen inte ens halvtomma. Så i morgon bitti är det bara att inställa mig på kliniken igen. Att det sannolikt kommer att innebära att jag mår som sämst när jag behöver som mest krafter på påskafton, orkar jag inte ens tänka på.


Ikväll ska jag titta på Rapport, 19:30. Då är vännen Anna intervjuad. Spännande för henne och kul för oss. Tänk att dropparna fyller på varje gång jag skriver av mig med ett gnällinlägg. Snart är ju dom halvfulla glasen där igen!

Av Ingela - 19 april 2011 20:35

Gissa på en skala mellan ett och tio hur skönt det är att lösa bristen-på-tryck-i-vatten-systemet-i-lilla-huset helt utan fysisk inblandning av någon annan. Lite "fusk" är det väl inblandat. Redan för några år sen fick jag rådet på byggahus.se att kolla filtren i kranarna. Och om jag hade varit lite mer på alerten nu, hade jag möjligen kunnat komma ihåg det redan för ett par veckor sen. Men bättre sent än aldrig! Nu är filtren sköljda och vattnet strilar som aldrig förr! Och mitt självförtroende som husägare är just nu på plus! Me like!!!

Av Ingela - 18 april 2011 18:52

Lilla H Idag är det ett år sen du lämnade oss och jag saknar dig så mycket. Vi var väl egentligen väldigt olika och hade verkligen valt olika stigar i livet. Utanför cancerlandet hade vi nog aldrig ens försökt närma oss varandra. Men nu hittade vi en gemenskap och en ömsesidig respekt i cybervärlden. Du fick dela en av mina hemligheter och det känns fortfarande som att du är med mig på mina äventyr. Som en vindpust på kinden.


Idag går mina tankar till dina älskade killar. Jag hoppas så att dom har hittat mängder av lycka mitt i all längtan efter dig. Men det har dom säkert. Som din älskade M skrev -  dom har lärt sig av en mästare. Jag har ett ljus tänt till ditt minne, vännen. Och jag uppmanar alla att marinera mera! Slösa med och skicka vidare all kärlek ni har. En tillgång som bara växer ju mer ni delar med er av den. Live, laugh, love! Lev livet här och nu!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< April 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bc-busan med Blogkeen
Följ bc-busan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se