Jag ringde i morse för att se vad som gick att göra med den olämpliga onkologtiden. Inte trodde jag på allvar att det skulle gå att tidigarelägga och jag hade inte ens tänkt att strida för det. Jag vet ju vilka jag "slåss" om tiderna med. Däremot tyckte jag att jag hade kommit på en rätt finurlig kompromiss. Min blodprovsremiss gäller från den 25:e. Om det gick att tidigarelägga det till den 24:e skulle jag ju åtminstone kunna få labbsvaret innan operationen. En halv "frisedel" vore ändå bättre än ingen. Men se då hade jag ju inte tagit någon hänsyn till att regler är regler...

Egentligen vet jag inte riktigt vad som hände när jag äntligen blev uppringd. I stället för att vara mitt normala jag, dvs en riktigt jobbig/krävande/envis/pain in the ...-patient, hamnade jag i en väldigt undergivet läge. Lite förbluffad var jag nog av att den jag pratade med verkade så ointresserad och oförstående. Annars är jag väldigt bortskämd med kontakterna med B&S. Men idag var det liksom inget att be om. Jag försökte lite försynt att lägga fram min kompromiss och blev avsnäst med att dom minsann ville ha labbsvaren så tätt intill onkbesöket som möjligt. Och i samma andetag sköt hon upp onkbesöket en dag, eftersom jag ju inte kan den 31:a. Utan att ändra remissen.

Tyvärr hinner jag inte åka och ta blodprovet den 25:e eftersom jag ska infinna mig på kliniken redan vid åttatiden. Annars hade jag gjort det. Bara för att, liksom. Eller så kunde jag tänkt mig att pussla lite med skohornet för att ändå behålla den 31:a och få tidigarelagt blodprovet eftersom det helt plötsligt gick att förlänga tiden mellan prov och onk. Men regler är regler. Och tydligen går dom bara att tänja på när det passar. Henne. Det hjälpte inte ens att jag försökte övertyga henne om att det inte var plastikkirurgen som begärt proverna denna gång utan jag själv. Och det är ju faktiskt jag och ingen annan som tar risken att trigga igång eventuella metastaser när jag lägger mig på operationsbordet. Men regler är ju regler...

Inte var hon särskilt trevlig när jag frågade vad anledningen var till att jag fick byta onkolog igen heller. "Så är det bara. Dom är så upptagna." Missförstå mig rätt här. Jag vet att det är väldigt kvalificerade bedömningar som finns i bakgrunden och egentligen är det ju enbart positivt att jag placeras i lägre och lägre prioriteringsgrupper. Men jag är ju faktiskt fortfarande i en relativt hög riskgrupp. Om än något lägre än för ett halvår sen. Och jag måste väl ändå få fråga om ännu en av mina onkologer har slutat? Hoppas att hon bara hade en dålig dag. För i så fall förstår hon nog innerst inne hur dåliga dagar vi har, vi invånare i cancerlandet, till exempel varje gång ett återbesök närmar sig. Och kan då hantera framtida samtal på ett helt annat sätt.