Först däckade jag i feber och förkylning i måndags. Eller det började nog redan i söndags. Dom två senaste dagarna har det varit olidligt kvavt och jag trodde att jag var sämre än jag var. För en liten stund sen kom det ett ordentligt regn och jag mår redan mycket bättre. I alla fall rent fysiskt. Men lite ordentlig åska skulle inte vara fel.

Egentligen mår jag inte alls särskilt bra rent fysiskt. Eller psykiskt. Jag blir aldrig av med den där vätskan och nu har jag fått lite känsel också. Och det gör ont och skaver både här och där. Jag känner mig orolig inför nästa operation. Rätt irrationellt med tanke på att det, med undantag för in- och ut med venporten, är ju den minst dramatiska operationen i mitt liv. Hittills i alla fall, peppar peppar... Men alla bakslag efter förra operationen har gjort att jag inte riktigt vågar hoppas på att den här ska glida på någon räkmacka heller.

Och det stör mig väldigt mycket att jag inte ens kunde få ta proverna innan operationen. Det bidrar självklart till osäkerhet och nervositet. Och inte blev livet lättare av att vi fick reda på att en av våra vänner har somnat in. Visserligen redan förra året men det hjälper ju inte när vi inte visste. Fiffi, den relativt korta tid som jag fick förmånen att ha kontakt på Cancertjejer och till och med träffa dig i verkliga livet, gav verkligen bestående intryck. Nu är du hos dom andra tjejerna och gör bestående intryck där. Vila i frid, vännen.

Jag har nog helt enkelt fått en "släng" av dödsångest. Jag har verkligen försökt att inrikta mig på framtiden under dom här dryga tre åren men förr eller senare kommer väl verkligheten ikapp. Och mycket elände har det ju varit under det senaste halvåret. Kanske är det dags att få träffa en kurator och få lite hjälp med att sortera ut begreppen? Kanske är det dags att erkänna att den som bara "kan själv" faktiskt inte alltid är den som är starkast? Kanske kan jag behöva att någon visar upp dom halvfulla glasen för mig? För dom finns där. Det vet jag ju.

 

Marie

13 maj 2011 18:17

Oj oj, har full förståelse för hur du känner, och jag känner med dig när jag läser din blogg. Och självklart ska du ta hjälp, allt som kan hjälpa ska prövas innan man förkastar det. Stor kram från mig

 

estelle

13 maj 2011 18:22

Kramar till dig! någon stans i mitt bakhuvud hör jag
något om ensam är inte stark...tillsammans....ja något
sådant. Man ska ju leva som man lär, eller hur ;-)
Kom ihåg att målet inte är att alltid vara starkast och kunna själv!
Fast jag kan hålla med om att det är svårt att inse det.
Kram!

 

Lise-Lotte Lindgren

13 maj 2011 19:06

Ojojoj! Tungt och segt. Du måste verkligen ha haft otur efter operationen! Men man får (och kanske måste?) faktiskt "bryta ihop" ibland också. Man kan inte bara ägna sig åt "och gå vidare"-delen. Går vidare gör du liksom ändå.
Finns det någon bra kurator/klok tant/terapeut du känner till?
Jag är ingen terapeut eller kurator, men jag kan (tro't eller ej) lyssna i alla fall. Om du vill, ring för tusan gubbar!
Stor kram
L-L

Ingela

13 maj 2011 19:24

Det finns ju kuratorer som man kan få remiss till via Radiumhemmet. Jag tror det får bli strategin. Fast visst pratar jag gärna nån dag! I morgon kanske? Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...